Fundamentism (från det engelska ordetfoundationalism) är enkunskapsteoretisk riktning gällande legitimering avkunskap; den hävdar att kunskap kan byggas påaxiom som anses som självklarasanningar och därmed inte behöver legitimeras.Fundamentiska kunskapsteorier står i motsats tillkoherentiska sådana.[1]
Entrosuppfattning är enligt fundamentismen rättfärdigad om den är fundamental eller följer av andra trosuppfattningar. Vanliga kandidater för fundamentala trosuppfattningar är logiska utsagor eller sinnesförnimmelser. En känd fundamentist var den franske 1600-talsfilosofenRené Descartes som tillämpade skeptiska argument för att betvivla allt han ansåg sig harationella argument till att betvivla, tills han landade i satsen "Jag tänker, alltså finns jag", som han ansåg sig inte kunna betvivla; detta blev hans utgångspunkt i utvecklingen av sittfilosofiska system.
Riktningen fundamentism kritiseras avskeptiker som menar att det inte finns något sådant som självklar sanning och att fundamentismen därför inte kan utgöra någonsäker grund för kunskap.[2]
|