Freden i Rastatt var ett fredsfördrag mellanFrankrike ochÖsterrike som ingicks den 7 mars 1714 iRastatt iBaden, för att få slut på kriget länderna emellan under detSpanska tronföljdskriget. Fördraget följde den tidigarefreden i Utrecht från april 1713, vilken avslutade fientligheterna mellan Frankrike ochSpanien samt dem mellanStorbritannien ochNederländerna. En tredjefred tecknades samma år iBaden för att avsluta fientligheterna mellan Frankrike och detTysk-romerska riket, denna fred byggde på freden i Rastatt.[1]
Under 1713 hade de krigförande parterna i Spanska tronföljdskriget börjat tära på sina militära resurser och det var osannolikt att fortsättningen av kriget skulle leda till några resultat under överskådlig framtid. De första fredsförhandlingarna mellan Frankrike och Österrike tog vid i Rastatt i november 1713, vilket ledde till fredsfördraget i Rastatt den 7 mars 1714, vilket formellt avslutade fientligheterna och kompletterade freden i Utrecht som hade undertecknats föregående år. Under förhandlingarna företräddes Frankrike av den franskamarskalkenClaude Louis Hector de Villars medan Österrike företräddes av denkejserliga befälhavarenEugen av Savojen.[2]
Under förhandlingarna införfreden i Utrecht lämnades Österrike av sina tidigare allierade, särskilt Storbritannien, vilket ledde till att Österrike började förhandla direkt med Frankrike. Storbritannien fruktade en eventuell hopslagning av Österrike och Spanien under den österrikiske kejsarenKarl VI, som gjorde anspråk på den spanska tronen, eftersom en sådan hopslagning skulle flyttat maktbalansen i europeisk politik till Habsburgarnas fördel.
I juni 1713 drog Frankrike igångRhenkampanjen mot detTysk-romerska riket och erövradeKaiserslautern,Landau in der Pfalz ochBreisgau. Efter dessa nederlag accepterade Karl VI den franske kungenLudvig XIV:s erbjudande om att återuppta förhandlingarna.
Freden innebar att Österrike av Spanien erhöll de spanska territorierna i Italien bestående avNeapel,Milano,Sardinien samtSpanska Nederländerna,[2][3] medan Frankrike avstodFreiburg im Breisgau och ett antal områden längs flodenRhens östra gränser till Österrike.[4] Samtidigt erkände freden Frankrikes rätt att behållaLandau in der Pfalz.[4] Som ett resultat av freden i Rastatt nådde de österrikiska Habsburgarna den största territoriella omfattningen i sin historia, vilket gjorde att landet blev en stor kraft i västra och södra Europa, utöver den redan dominerande ställningen iCentraleuropa. För Frankrikes del bekräftade Utrecht- och Rastatt-frederna attHuset Bourbon besatt Spaniens tron, vilket alltså fråntog den österrikiske kejsaren Karl VI hans anspråk på den spanska tronen, och att den spanska och franska kronan inte kunde förenas, men också att de extra territoriella vinster som Frankrike eftersträvat nekades dem.