Fred är ett tillstånd av inre harmoni och ett konfliktfritt tillstånd. Termen används för att beskriva avslutningen eller en avstanning av internationell konflikt; i detta sammanhang är fred motsatsen tillkrig. Den används även för inre konflikter, och betyder då att man har uppnått ro eller jämvikt i sinnet.
Begreppet fred är omtvistat och inom fredsforskningen finns det främst två skolor – den som studerar positiv- respektive negativ fred, men även inom det kulturella och religiösa etablissemanget finns en mängd olika skolor och åsikter och tankar om vad fred verkligen är.[1] Positiv fred är nära besläktat medcivilisationsbetingade fredsbegrepp. Som sådana kanshalom nämnas inomjudendomen,eirene inom dengrekiska mytologin ochahimsa ochshanti inomhinduismen, som syftar till att ha fredliga samhällen och positiva förhållanden tillgudomarna,naturen och deninre friden.[2]
Fred, frånfornsvenskans friþer, frid, fred, i sin tur frånisländskans friðr, "kärlek" (i den poetiskaeddan), frid, fred. Ordet heter pådanska fred,fornsaxiska frithu, fornhögtyska fridu (tyska friede; i dialekt även 'inhägnad'),anglosaxiska friðu (äldre engelska frith, "inhägnad"), igotländskan i namnet Friþarekis och verbbildningen gafriþön, 'förena', och kommer avgermanska friþu, till roten pri, att skona, älska. Isanskrit prīti, med betydelsen vänskap, glädje. Fred har så sitt ursprung i "vänskapligt förhållande, skonande". Ordet har i sin tur gett upphov tillFredrik, attfria till envigsel ochfrid, samtfrilla ochfrände.[3]
Negativ fred är avslutningen på ettkrig eller tillståndet mellan två stycken krig.[2] Tillståndet är traditionellt och huvudsakligenstatscentrerat och har som utgångspunkt att alla sociala enheter ytterst vilar påvåld där den starkaste parten alltid tar till våldet för att kuva den svagare och på så sätt behålla relationen och lugnet eller för att vinna fördelar. Freden görs negativ då den inte ses som något naturligt utan snarare i motsatsförhållande till kriget. Målet är självklart att undvika krig. För att i det längsta skjuta upp kriget kan staterna använda sig avalliansbyggnad genomtraktat ochpakter. Allt för att upprätthålla maktbalansen och på så sätt avskräcka andra stater från aggressioner.[4]
Positiv fred är en strävan mot fredsrelationer mellan olika sociala grupper ochnationer.[2] Begreppet är inte lika statscentrerat som negativ fred utan framhåller att det även vid frånvaron av direkt våld dör eller skadas människor (psykiskt ellerfysiskt) med respekt avmänskliga rättigheter ochvärdigheter. Något som gör att de inte längre kan leva ett fullvärdigt liv. Detta på grund av ojämlikheten i samhälleliga strukturer.Institutionellt våld,exploatering,rasism eller frånvaron av lika möjligheter (till exempel mellan män och kvinnor) är exempel. Positiv fred uppnås alltså först när det strukturella våldet har avlägsnats ochfrihet,jämlikhet,integration etc. har realiserats. Den som utövar våldet (aktören) är ofta svårdefinierbar (till skillnad vid direkt våld) och våldet är ofta fördröjt. Denfredsforskning som är inriktad mot positiv fred har ökat allt mer under de senaste åren medan den negativa minskar. Detta innebär att strävan efter positiv fred är en process som aldrig tar slut.[5]
Fred kan också beskriva ett förhållande mellan ett antal partier, karaktäriserat av respekt,rättvisa och välvilja.
.svg)
