Franz von Lenbach, född13 december1836 iSchrobenhausen iBayern, död6 maj1904 iMünchen, var entyskmålare, känd bland annat för sina mångaporträtt avBismarck.
Lenbach kom 1857 från Oberbayern tillCarl von Piloty i München och medföljde denne tillRom. I sina tidigare arbeten, till omkring 1860 visar han prov på en färgrik realism, vilketHerdepojken iSchackgalerie, München, är ett exempel på. På uppdrag av friherre von Schack utförde han 1863-66 kopior efter stora mästare, och hans därvid vunna kännedom omDiego Velázquez,Rembrandt,Peter Paul Rubens ochTizians måleri, kom att utveckla hans konst, som omkring 1877 fick en mera oberoende, personlig prägel. Nästan uteslutande verksam som porträttör gjorde Lenbach en internationell karriär och blev snart överhopad med hedersbetygelser. Vintrarna 1882-87 tillbringade han i Rom. 1883-89 uppförde han en konstnärsbostad i München i samarbete med arkitektenGabriel von Seidl. Lenbach kom att bli nära vän med Otto von Bismarck, och utförde omkring 80 porträtt av statsmannen. I hans stora produktion, varav prov finns i de flesta större konstmuseer, märks flera självporträtt samt porträtt avHelmuth von Moltke den äldre,Vilhelm I av Tyskland,Ludvig I av Bayern,Leo XIII,Franz Liszt med flera, På Nationalmuseum finns två porträtt av von Lenbach, ett föreställandeLorenz Gedon och ett föreställandeIgnaz von Döllinger.[1] Lenbach är även representerad vid bland annatGöteborgs konstmuseum[2] ochNationalmuseum[3] i Stockholm.