 | Den här artikelnbör enligt ett förslagflyttas tillFranska främlingslegionen(2025-03)(Diskussion) Motivering:se diskussionssidan Mallen används för flyttningsförslag som behöver diskuteras, sediskussionssidan. Okontroversiella flyttningar kan utföras direkt. I fall då sidflytt kräver administratörshjälp, fråga efter denna påWikipedia:Begäran om åtgärder. |
| Franska främlingslegionen | |
 Främlingslegionens emblem. | |
| Information | |
|---|---|
| Datum | 10 mars1831—nutid |
| Land |  Frankrike |
| Försvarsgren | Frankrikes armé |
| Storlek | cirka 7 700 män i elvaregementen och en underenhet (2014) |
| Valspråk | Legio Patria Nostra (Legionen är vårt fädernesland) Honneur et Fidélité (Heder och trohet) |
| Marsch | Le Boudin "blodkorven” |
| Befälhavare | |
| Nuvarande befälhavare | Brigadgeneral Louis Pichot de Champfleury |
Franska främlingslegionen (franska:Légion étrangère), även känd som”främlingslegionen”, är ett reguljärtfrämlingsförband inom denfranska armén, etablerad1831. Främlingslegionen är idag känd som ett elitförband vars utbildning fokuserar på traditionella militära färdigheter såväl som på den starka moralen som legionärer förväntas efterleva (esprit de corps). Eftersom soldaterna kommer från olika länder med olika kulturer är detta en brett accepterad lösning för att stärka gruppen. På grund av detta beskrivs utbildningen som inte bara fysiskt ansträngande utan också psykiskt utmanande med strikt disciplin.
Legionen skapades specifikt som en enhet för utländska frivilliga, kommenderade av franska officerare, men legionen är också öppen förfranska medborgare[1] EfterJulirevolutionen1830 förbjöds utlänningar att skriva in sig i Frankrikes armé. Legionen sågs som ett bekvämt sätt att bli av med utlänningar (varav många antogs ha revolutionära politiska åsikter) genom att skicka dessa tillAlgeriet för att slåss för Frankrike i kampanjen för kolonisation som pågick där.Legionen användes primärt för att skydda och expanderafranska kolonialimperiet under1800-talet, men den stred även för Frankrike i krig, däribland iFransk-tyska kriget,första världskriget ochandra världskriget. Främlingslegionen har förblivit en viktig del av den franska armén. Legionen har överlevt tre republiker,ett kejsardöme, två världskrig, uppbyggandet och nedmonteringen avvärnpliktsarméer, nedmonteringen av Frankrikes koloniala imperium samt förlusten av legionens födelseplats Algeriet. Idag finns legionens huvudkvarter iAubagne.
Främlingslegionen blev omtalad efter strider iMexiko den 30 april 1863. En liten infanteripatrull på 62 meniga och tre officerare ledda av kaptenJean Danjou anfölls av tre bataljoner mexikanskt infanteri och kavalleri och tvingades försvara sig vid Hacienda Camerone. Trots det hopplösa läget slogs de nästan till siste man. Danjou sårades dödligt och hans sista män gjorde ett sista desperat utfall medbajonetter. När mexikanarna krävde att de sista tre överlevande skulle ge sig bad de att få ge sig hem och att ta med sig fanan och den döde Danjous kropp. Den mexikanske befälhavaren blev så imponerad att han utbrast: ”Detta är icke män, detta är djävlar” och gick med på deras begäran. Denna händelse firas av Främlingslegionen med en minnesdag och man tar då fram kapten Danjous löshand i trä.
Under detfransk-tyska kriget 1870–1871 kämpade legionen med att bryta belägringen av Paris och underförsta världskriget slogs den islaget vid Verdun. Underandra världskriget deltog legionen i operationer i Norge, Mellanöstern, Nordafrika, Italien, Frankrike och Tyskland. Under kriget iIndokina 1946–1954 deltog den bland annat i det för Frankrike ödesdigraslaget vid Dien Bien Phu1954. En stor del av de som slogs i detta slag var tyskar och många av marschsångerna i legionen är fortfarande av tyskt ursprung. Även om många tyskar ingick i förband från legionen vid Dien Bien Phu, var de allra flesta för unga för att ha deltagit i andra världskriget.[2] Nutida forskning har visat att det är en myt att många var tidigare soldater i tyskaWehrmacht ochWaffen-SS. Efter 1947 kontrollerade legionen mycket noga att rekryter inte hade ett förflutet i Waffen SS och antalet före detta SS-män vid Dien Bien Phu uppskattas till cirka 60 stycken, av dessa var dessutom många inte tyskar.[3] Uppskattningsvis 210 000 tyskar har tjänstgjort i legionen sedan 1831, vilket gör dem till den största enskilda etniska gruppen i legionen.
Urval av etniska grupper som tjänat i Främlingslegionen:
| tyskar | 210 000 man | |
| italienare | 60 000 man | |
| belgare | 50 000 man | |
| fransmän | 50 000 man | |
| spanjorer | 40 000 man | |
| schweizare | 30 000 man | |
| polacker | 10 000 man | |
| danskar | ca 1 000 man | |
| finländare | ca 500 man | |
| svenskar | ca 500 man | |
| norrmän | ca 100 man |
2014 var ca 7 700 män verksamma i legionen, 413 officerare, 1 741 underofficerare och 5 545 legionärer.[4]
Omkring 35 000 främlingslegionärer har stupat sedan 1831.
Under kriget motsjälvständighetsrörelsen i det franska territoriet Algeriet 1954–1962 hamnade legionen i vanrykte,[5] dels på grund av den allmänt utbreddatortyren av fångar inom den franska armén, samt på grund avdeltagandet i kuppförsöket mot presidentCharles de Gaulle. Legionens existens ifrågasattes, men efter att dess första fallskärmsregemente upplösts och högkvarteret flyttats till franska fastlandet kunde förbandet överleva.
Främlingslegionen använder i princip samma vapen och utrustning som den vanliga franska armén.
Legionen har de senaste åren deltagit i fredsbevarande operationer på bland annatBalkanhalvön, samt deltog iKuwaitkriget 1991.
Främlingslegionens högkvarter ligger iAubagne utanförMarseille iFrankrike. Den har en borg i hamnen i Marseille ( Malmousque ) som är öppen 24 timmar om dygnet för värvning av frivilliga, den används även som resort för legionärer på permission. Förband finns även i de franska territoriernaFranska Guyana ochMayotte. Legionen bör räknas som en av de främsta militära enheterna i världen då man har personer med olika utbildning och kompetens från olika länder.
13e Demi-brigade de Légion Etrangère (13e DBLE – 13:e halvbrigaden) Camp du Larzac i La Cavalerie - Frankrike (29 juni 2016) tidigare iDubai, Förenade Arab Emiraten och i Djibouti[6]
1er Régiment Etranger (1er RE – 1:a regementet) iAubagne, Frankrike