Notera att arealen är för hela Frankrike. Arealen för den europeiska delen av Frankrike är 551 500 km2
Frankrike (franska: [fʁɑ̃s]ⓘ), enligt svenskt diplomatiskt protokoll formelltRepubliken Frankrike[7][8], fast det officiella franska namnetRépublique française (franska: [ʁepyblik fʁɑ̃sɛːz]ⓘ) på svenska ordagrant blirFranska republiken, är enrepublik iVästeuropa.
Dagens Frankrike upptar ungefär samma områden som det dekeltiska gallerna bebodde och som under100-talet f.Kr. kom att bli denromerska provinsenGallien. Gallerna antog snabbt romarnas språk och kultur.Kristendomen introducerades under perioden200-300 e.Kr., men Gallien kom därefter att invaderas avgermanska stammar, i huvudsakfrankerna efter vilka landet fått sitt svenska namn (franskansFrance kommer i första hand avÎle-de-France, decapetingiska kungarnas egendom kring Paris som tidigare kalladesFrancia ochPays de France).
Karl den stores söner styrde landet fram till987, dåHugo Capet, frankiskhertig ochgreve av Paris, lät kröna sig till kung av Frankrike. Den senares ättlingar styrde i sin tur Frankrike till1792, då denfranska revolutionen gjorde landet till en republik efter de omvälvande händelser som inleddes1789.
1799 togNapoleon I kontroll över republiken först somförste konsul och sedan somkejsare. Hans arméer utkämpade många krig över hela Europa, erövrade många länder och etablerade ytterligare kungadömen med släktingar till Napoleon på tronen. Efter Napoleons fall1815 återställdes monarkin i Frankrike, bara för att återigen störtas i och med denandra republiken, som i sin tur avlöstes avLouis-Napoléon Bonaparte, brorson till Napoleon I, som efter att först ha valts till president utropade detandra kejsardömet och sig själv tillNapoleon III.
Visserligen hörde Frankrike till segrarmakterna både iförsta ochandra världskriget, men landet led svårt under båda krigen och lyckades aldrig återta sin forna ställning. Samarbetet med den tyska ockupationsmakten underVichy-tiden blev ett öppet sår och landet omkonstituerades 1946 som denfjärde republiken. Under krisåret1958 genomförde generalCharles de Gaulle i sin tur en omfattande reform som ledde till denfemte republiken och dagens stabilapresidentiella demokrati.
Under de senaste decennierna har samarbetet mellan Frankrike och Tyskland varit av central betydelse för den ekonomiska integrationen i Europa, och Frankrike har idag en central roll inomEuropeiska unionen, inklusive denEkonomiska och monetära unionen.
Sedan 2010-talet har Frankrike varit hårt drabbat avterrorattentat. Frankrike var även det land som hade flest så kalladeIS-resenärer under åren 2011-2016.[9]
Frankrike rymmer landskap av många, mycket varierande slag, från kustslätterna i norr och i väst vid Atlanten och Nordsjön till de stora bergskedjorna,Pyrenéerna i söder ochAlperna i öster medEuropas högsta bergstopp (utanförKaukasus),Mont Blanc, 4 810 meter. Inne i landet finns andra bergskedjor somCentralmassivet ochVogeserna. Chaine de Puys i Centralmassivet, ett bergsmassiv med ett 80-tal inaktiva vulkaner, utsågs i juli 2018 tillVärldsarv.[10]
Frankrike delas mellan fyra storaflodsystem varav tre utmynnar iAtlanten. De rinner över det svagt lutande slättlandet i norra och västra Frankrike och deras bördiga flodområden har gjort att landets ekonomiska och politiska medelpunkt hamnat i landets norra delar, vilket kan ses som en starkt bidragande orsak till att Paris blivit landets centrum.
Klimatet i norra Frankrike är svalt och fuktigt medan det i de södra delarna råder ett torrt och hett medelhavsklimat. I området mellan Centralmassivet och Medelhavet återfinns också de legendariska vindarnaMistral ochSiroccon. Frankrike är, med undantag förAlperna, förskonat från extrema klimatförhållanden.
Frankrikes landskap varierar frånAtlantkustens låglänta områden i väster till de snökläddaPyrenéerna i söder och Alperna i öster. Centralmassivet bryter av den uppodlade landsbygden, medanKorsika erbjuder en unik naturmiljö.
I östra Frankrike dominerarMont Blanc och stora glaciärer, ochVanoise nationalpark hyseralpstenbock,gems ochrovfåglar. Längre söderut mötsMedelhavets ochAlpernas ekosystem iLe Mercantour nationalpark, där vargpopulationen ökat sedan 1990-talet. FlodenRhône skaparCamargue, ett av Europas mest kända deltan, därflamingor,hägrar och halvvildahästar lever i våtmarkerna. Centralmassivet, präglat av slocknadevulkaner, är hem för stäpplik fauna ochLoireflodens källa. Loire är en av Europas mest värdefulla floder, fri från kraftverksdammar, vilket gynnarlax ochhavsöring.Girondeestuariet längre västerut hyser den sista europeiska populationen av stör. Pyrenéerna utgör en viktig naturzon med nationalparker och arter somlammgam,murmeldjur och de sistabrunbjörnarna i Frankrike. Längre norrut bjuderBretagnes klippiga kust på viktiga marina ekosystem, med häckande sjöfåglar och stora tidvattenzoner vidMont-Saint-Michel.
Korsika skiljer sig från fastlandet med sina klippiga kuster och skogar, där unika djurarter somkorsikansk nötväcka ochmufflonfår lever. I det angränsandeLiguriska havet finnsPelagos, ett marint reservat meddelfiner,valar ochhajar, tack vare det näringsrika ekosystemet som gynnar havslevande arter.[11]
Frankrikes nationalparker består av nio skyddade områden, inklusive både fastlandet och utomeuropeiska departement. De täcker över 12 000 km² och skyddar cirka 2 procent av landets yta. Dessa parker, som besöks av över 7 miljoner människor årligen, inkluderar kända områden somVanoise,Port-Cros ochGuadeloupe.
Frankrikes nuvarandeförfattning kallasfemte republiken och antogs vid en folkomröstning den 28 september 1958. Den stärkte denverkställande maktens position gentemot denlagstiftande församlingen och fastställer attpresidenten (Président de la République) ska tillsättas genom direkta val för ämbetsperioder på 5 år (ändrades år 2001 från 7 år). Presidentvalet sker i två omgångar. Om ingen kandidat i första omgången fått mer än 50 procent av rösterna, möts de två huvudkandidaterna i en andra valomgång.
Presidentens omfattande befogenheter ska säkerställa statsmaktens stabilitet och statens existens. Bland de viktigaste befogenheterna är rätten att utlysa beslutande folkomröstning och nyval till nationalförsamlingen. Presidenten utserpremiärministern och övriga ministrar, är militärenshögste befälhavare och är den som undertecknar internationella avtal och beslutar om insättande avkärnvapen. Presidentens ökade befogenheter har gjort att presidentvalet fått mer betydelse än parlamentsvalet, och valdeltagandet till presidentvalet är följaktligen högre.
Frankrikes parlament består avtvå kamrar,nationalförsamlingen (Assemblée nationale) med 577 ledamöter samtsenaten (Sénat) med 348 ledamöter. Nationalförsamlingen tillsätts för femårsperioder genom direkta val i enmansvalkretsar. Den har möjlighet att upplösa regeringen genom misstroendeförklaring. Hälften av de 348 senatorerna (les sénateurs) tillsätts vart tredje år för en period på sex år. Senatorerna har begränsad makt och nationalförsamlingen har alltid sista ordet om oenighet råder mellan de två kamrarna utom i konstitutionella frågor. Regeringen har starkt inflytande över nationalförsamlingens dagordning.
Departementen är numrerade och dessa nummer återkommer i de två första siffrorna i postnumret. Departementsnumret angavs tidigare även på vägfordons registreringsskyltar, så som de två sista siffrorna. Detta system, som byggde på att fordonsregistret sköttes av detdepartement vari fordonet var hemmahörande, är dock nu (2021) på väg att fasas ut och ersättas av ett centralt register varför man på nya registreringsskyltar inte kan utläsa hemdepartementet.
Regioner, departement, arrondissement och kantoner är statliga förvaltningsområden. Regionerna leds av en regional prefekt (préfet de région), vilken också är prefekt för ett av regionens departement. Departementen leds av enprefekt (préfet), utnämnd avregeringen (motsvararlandshövding); arrondissementen leds av en underprefekt (sous-préfet). Kantonerna fungerar huvudsakligen somvalkretsar vid valen av regionfullmäktige och departementsfullmäktige. IParis finns det två prefekter, dels en "vanlig" administrativ prefekt, som tillika är regional prefekt, dels en polisprefekt (préfet de police), som är högste polischef, tillikacivilbefälhavare i Pariscivilområde (zone de défense de Paris). Polisprefekten utövar sitt ämbete även i departementenHauts-de-Seine,Seine-Saint-Denis ochVal-de-Marne.
Regioner och departement utgör även kommuner med egen beskattningsrätt och direktvalda fullmäktige,conseil régional respektiveconseil général, som högsta beslutande organ. Den regionala kommunen och regionfullmäktige leds av enprésident du conseil régional; den departementala kommunen (motsvarandelandstinget) och departementsfullmäktige leds av enprésident du conseil général.
Kommunernas högsta beslutande organ är ett fullmäktige (conseil municipal) och en av detta utseddborgmästare (maire), som både är fullmäktiges ordförande och chef för den kommunala förvaltningen. Särskilda förhållanden råder i Paris, Lyon och Marseille, vilkas kommuner är indelade i arrondissements med egna, direktvalda församlingar.
Det franska politiska livet hade under de senaste decennierna till2017 års parlamentsval utmärkts av en polarisering mellan två politisk grupperingar: Vänstern kringSocialistiska partiet och högern kringRPR och dess efterföljareUMP. Extremhögerpartiet FN (Front National) förespråkar "mer lag och ordning" och tuffare invandringspolitik och har sedan början av 1980-talet hamnat på omkring 15 procent av rösterna i valen. Partiet hade även arrangerat stora strejker i Paris under senare år.
François Hollande blev 2017 den första president under denfemte republiken som inte ställde upp för återval.[15]Presidentvalet 2017 ägde rum den 23 april. Den 7 maj vann den 39-årige obundna mittenpolitikernEmmanuel Macron valets andra omgång mot högerpopulistenMarine le Pen, med 66,10 procent av rösterna.[16]
I juni 2017 fick Macrons nya parti egen majoritet i Frankrikes parlament medan socialistpartiet närmast försvann. Macrons nya partiLa République En Marche, LREM, fick 308 av de 577 platserna i parlamentet.Socialistiska partiet (PS) led ett historiskt nederlag, med bara 29 platser mot 280 under förra mandatperioden. Det största konservativa partiet varRepublikanerna (tidigare Union pour un mouvement populaire, UMP) med 104 platser.[17] År 2018 bytte Front National (Nationella fronten) sitt namn. Nu heter partietRassemblement National RN (Nationell samling).[18]
Emmanuel Macron tog en klar seger ipresidentvalet 2022. Macron var den första franska presidenten på 20 år att bli återvald.[19]
Frankrikes första diplomatiska beskickning grundades 1522 när en delegation sändes tillSchweiz. Idag har Frankrike världens näst största nätverk av beskickningar, överträffat bara avUSA. Trots att Frankrikes kolonialvälde upplöstes efterandra världskriget är Frankrike fortfarande en betydande internationell aktör. Landet är en av de fem permanenta medlemmarna avFN:s säkerhetsråd, medlem avG7 såväl som en av grundarna avNato,OECD ochEuropeiska unionen.
Frankrikes försvarsmakt (Forces armées françaises), leds av chefen för försvarsstaben (le Chef d'état-major des armées), som ärregeringens militäre rådgivare och högste ansvarig för försvarsmaktens operationer och beredskap.
Försvarets materielverk (Direction Générale de l'Armement)
Försvarets förvaltningsverk (Secrétariat Général pour l'Administration)
Försvarsmakten delas i sin tur in i de fyraförsvarsgrenarnaarmén (Armée de Terre),marinen (Marine Nationale),flygvapnet (Armée de l’Air) ochgendarmeriet (Gendarmerie Nationale). Vid sidan av försvarsgrenarna intar försvarsmaktens sjukvårdstjänst (Service de Santé des Armées) och försvarsmaktens drivmedelstjänst (Service des Essences des Armées) en självständig och försvarsgrensövergripande ställning.
Högste befälhavare för det franska försvaret ärrepublikens president.[20] Under honom har regeringen och försvarsministern det politiska ansvaret för försvaret. Försvarsmakten är sedan 2001 en yrkesarmé. Den består av 347 903soldater i aktiv tjänst och 81 229civilanställda (2003). Därtill kommer reservanställda soldater.
Frankrike är enkärnvapenmakt och förfogar över luftburna och ubåtsburna robotar med sammanlagt cirka 350 kärnstridsspetsar. Frankrike var den fjärde staten som fickkärnvapen. En del av landets forskare hade deltagit iManhattanprojektet vilket gav Frankrike en start att utveckla sin egen kärnvapenarsenal. I början försökte Frankrike utveckla kärnvapen tillsammans med Italien och Västtyskland menCharles de Gaulle ville att franska arsenalen skulle vara självförsörjande. Ett förstakärnvapenprov ägde rum i Algeriet år 1960. Efter Algeriets självständighet började Frankrike prova sina kärnvapen i Franska Polynesien.[21]. Mellan 1966 och 1996 testade landet 193 kärnbomber på atollernaMoruroa ochFangataufa. Kärnvapenproven har lett till meningsskiljaktigheter mellan franska staten och Franska Polynesiens invånare som har krävt gottgörelse från staten.[22][23]
Franska främlingslegionen grundades av kungenLudvig Filip år 1831 för att bli av med schweiziska och tyskalegosoldater som stannade i Paris genom att skicka dem till Algeriet för att stödja franska armén där. I dagens läge är legionen en elitenhet av Frankrikes försvarsmakt fast det finns fortfarande några gamla traditioner: soldaterna i legionen svär eden till legionen själv, inte till den franska republiken.[24].
Gendarmeriet är en militär polisstyrka, verksam framför allt på landsbygden och i mindre städer; i större städer finns laPolice Nationale. Gendarmeriets uppgifter är desamma som för italienskaCarabinieri och spanskaGuardia Civil. Det territoriella gendarmeriet bestod 2008 av 1 124 lokala gendarmeristationer, 370 utryckningsplutoner, 271 hundpatruller, 92 länskriminalenheter, 383 kriminalenheter, 14 helikopterenheter, sju flodpolispatruller, 26 sjöpolispatruller, 93 trafikpolisskvadroner, 136 trafikpolisplutoner och 37 specialenheter för ungdomsbrottslighet.
Det mobila gendarmeriet bestod 2008 av 123skvadroner. I Parisområdet finns ett högre mobilt gendarmeriförband, med fyratusen polissoldater i sex bataljoner, däribland gendarmeriets pansarbataljon och gendarmeriets specialförband. Det franska gendarmeriet hade 2006 cirka 105 000 anställda. Av dessa var 103 000 militärer och 2 000 civilanställda.[källa behövs]
Frankrike är en av världens största vinproducenter.FlygplanetAirbus A380 ställs ut i Paris 2005.
Efterandra världskriget närmade sig Frankrike stegvis Tyskland såväl politiskt som ekonomiskt och de två länderna betraktas ofta som duon som leder den europeiska integrationen inomEuropeiska unionen. Inom det europeiska samarbetet har Frankrike varit drivande alltsedan tillkomsten av Kol- och stålunionen1952.
Frankrike gick med i EMU 1999,[25] Frankrike sjösatteeuron tillsammans med tio andra medlemmar1 januari1999 och i början av2002 ersatte euromynt och -sedlar helt denfranska francen. men landets välfärdssystem har varit kostsamt för staten, vilket har gjort att landet har fått kämpa för att hålla sig inom ramarna för EMU:s regler. Staten har behövt ta lån för att täcka budgetunderskotten vilket i sin tur har lett till att utlandsskulden ibland har kommit upp till två tredjedelar av landets BNP. Detta har skapat problem i tillväxten i ekonomin och regeringens handlingsutrymme.[26]
BNP-tillväxten år 2000 låg på ca 4 procent, men eftersom Frankrike kom in med mer tillväxt än många andra euroländer, försämrades ekonomin drastiskt. 2001 låg BNP-tillväxten på 2 procent, och 2002 var den nere i 1,3 procent.[27] Till slut hamnade Frankrike på ett budgetunderskott över 3 %. Landet hade alltså överstigit gränsen för vad de och andra EMU-länder tidigare satt regler kring gällande budgetunderskott, vilket gjorde att EU-kommissionen hotade landet med böter.[28]
EnligtOECD hade Frankrike 2003 störst andel utländska investeringar (räknat i procent) före USA ochBelgien. Frankrike var då en av världens sju mest industrialiserade länder som producerade minst andelkoldioxid. Levnadsstandarden i Frankrike är alltså mycket hög.[källa behövs]
Under 2005 föll index i det franska näringslivet från 104,8 till 102,2,[29] och den franska exporten sjönk inom alla sektorer utom livsmedelssidan.[30] Landet återhämtade sig dock vid samma period, men trots detta var landets BNP näst lägst i eurozonen år 2005.[31][32] År 2007 försämrades ekonomin i Frankrike igen och under 2008 drabbades landet återigen av en lågkonjunktur på grund av finanskrisen i övriga Europa och världen. Arbetslösheten i landet ökade och den franska bilindustrin försämrades. Regeringen satsade då på investeringar i den offentliga sektorn, stöd till bilindustrin och skatteländer och lån till banker och företag. År 2009 krympte ekonomin i Frankrike med ca 2,7 procent, men vid årets slut hade tillväxten vänt och 2010 var BNP ökad med ca 1,5 procent. Däremot växte inte ekonomin mer på grund av trögheten i världsekonomin.[33]
Vid presidentvalet 2012 jobbade Frankrike hårt med att få ner sitt budgetunderskott till EU:s gräns på 3 procent. Deras tillväxt var så låg som 0,4 % och statsskulden låg på 90 % av BNP. Det var alltså viktigt för Frankrike att öka landets tillväxt samtidigt som man skulle minska statsskulden.François Hollande föreslog en åtstramningspolitik med högre skatter för de rika, storföretag, banker och oljebolag, vilket han i valet vann på.[34]
När Frankrike gick med i EMU 1999, låg deras BNP på 1400 miljarder dollar och 2012 hade BNP ökat till 2600 miljarder dollar, vilket blev en ökning av BNP med 86 %.[35] År 2014 var BNP-tillväxten nästintill oförändrad.[36]
Frankrike tillhör länderna med en hög andel konflikter på arbetsmarknaden. I stort sett saknas strejkfonder, varför strejkerna i allmänhet blir korta och kompletteras av demonstrationer i överensstämmelse med den franska traditionen av revolutioner och protester (1789, 1830, 1848, 1871, 1930-talets Folkfront och 1968). Ett sätt att förlänga strejkerna är genom återkommande korta strejker (ofta bara en dag) och demonstrationer, till exempel i pensionsfrågan. Ofta riktar sig protesterna just mot den statliga politiken.
Den fackliga organisationsgraden i Frankrike är omkring 10 procent. Det finns flera fackliga centralorganisationer såsom CGT, CFDT och FO. Genom allmängiltigförklaring omfattar kollektivavtalen cirka 98 procent av de franska löntagarna. Minimilönelagstiftningen har stor betydelse för löneutvecklingen. Den franska statsreglerade arbetsmarknadsmodellen kontrasterar starkt mot den svenska partsmodellen.[37][38][39]
Frankrike kan definieras som en utpräglad blandekonomi (économie mixte)[40] med en hög andel offentligt ägande inom ekonomin, en av de högsta inomOECD. Den franska ekonomin är en av världens högst utvecklade och är starkt inriktad påhögteknologi. Den räknas som världens femte största efterUSA,Kina,Japan ochTyskland.
Det franska näringslivet har på ett genomgripande sätt bytt struktur efterandra världskriget. Jordbruket var tidigare huvudnäring men sysselsätter numera bara omkring 7 % av invånarna medan cirka 30 procent arbetar i industrin och över 60 % i tjänstesektorn.
Det råder stora regionala skillnader inom både jordbruket och industrin och det ekonomiska välståndet är ojämnt fördelat. Öster om en linje frånLe Havre vid Engelska kanalen till Marseille i Sydfrankrike (som kallasLe Midi) finner man huvuddelen av industrin och en hög levnadsstandard; i landets fattigare centrala och sydvästra delar dominerar småföretag, hantverk och småbrukare. Många fransmän är dock missnöjda med den starka centralstyrningen från Paris och på senare tid har man försökt flytta produktionen och skapa nya centra för ekonomisk tillväxt.[källa behövs]
Den franska ekonomin är en kombination av marknadsekonomi och stark men avtagande statlig inblandning. Stora områden med bördig mark, användningen av modernteknik och subventioner har tillsammans gjort Frankrike till Västeuropas ledandejordbruksnation. Den franska ekonomin är en av världens starkaste.
Vid sidan av verkstadsindustri (varv, biltillverkning), expanderande högteknologisk produktion (flygplan, telekommunikationer och annan elektronik) och kemisk industri behåller traditionella näringsgrenar och hantverksprodukter en stark ställning (livsmedel, glas och porslin, textil- och modevaror, parfym och kosmetika).
Jordbruket är till stor del mekaniserat. Drygt 1/3 av ytan är uppodlad, klimat och jordmån är gynnsamma och Frankrike är en av Europas och världens ledande jordbruksproducenter. Överskottsproduktionen skapar problem och den växande konkurrensen påEU:s marknad har väckt kraftiga protester från uppretade franska bönder.Vete dominerar spannmålsproduktionen, men man odlar ocksåmajs,korn ochråg. Andra produkter ärpotatis ochsockerbetor,frukt ochgrönsaker (Normandie ochBretagne,Loiredalen,Provence). Somvinproducent är Frankrike ledande (Bordeaux,Bourgogne,Beaujolais,Roussillon,Champagne med flera vindistrikt). Boskapsskötseln (Bretagne, Normandie och bergstrakterna) ger kött och mejerivaror av hög kvalitet. Atlant- och nordsjöfisket är betydande. En specialitet är ostronodlingen på västkusten.[källa behövs]
Den traditionella franska järn- och stålindustrin i norr och nordost grundade sig på områdets malm och stenkolsbrytning. Här har den internationella stålkrisen slagit hårt och gruvor och järnverk har dragit ned driften eller slagit igen. Förutom järnmalm bryts bland annatbauxit (mineralet har namn efter orten Les Baux i Provence); Frankrike är Europas främsta producent av bauxit som används vid aluminiumtillverkning. Det finns en del olja och naturgas (i sydväst) och gott omvattenkraft. Frankrike har ett fyrtiotal kärnkraftverk (flest i Europa). Vid Saint-Malo i Bretagne har man anlagt ett stort tidvattenverk.
Frankrike har, bland annat till följd av en kraftfull statlig dirigering under efterkrigstiden, utvecklats till en av Europas ledande industrinationer med en högteknologisk produktion som ligger i främsta linjen.
Turismen har stor ekonomisk betydelse; man räknar med omkring 30 milj. utländska besökare per år (bland annat till Paris, slotten i Loiredalen, badorterna på Rivieran (franska Côte d'Azur, "azurblå kusten") och Alpernas vintersportorter. Det traditionsrika franska köket lockar många turister.[41]
Frankrike lockar årligen 79 miljonerturister, vilket är betydligt fler än vad som bor i landet, och gör landet till världens populäraste turistdestination framförSpanien (51,7 miljoner) ochUSA (41,9 miljoner) enligtVärldsturismorganisationen (WTO).[källa behövs]
Turisterna lockas av städer av stortkulturellt intresse, bad- och skidorter, idylliska landskap och världsmetropolenParis.
Under 1990-talet fick utrikeshandeln i Frankrike ett uppsving tack vare EU:s inre marknad. Då var exporten större än importen.[42] Däremot har landet fått mer import än export sedan 00-talet på grund av bland annat beroendet av oljeimporten.[42]
EnligtVärldshandelsorganisationen var Frankrike 2003 världens femte största varuexportör efter USA, Tyskland, Japan ochKina och den fjärde största importören efter USA, Tyskland och Kina.
Import av varor och tjänster uppmätt i procent av Frankrikes BNP låg på 21 % 1994 och 28 % 2010.[43] Vid samma tid låg export av varor och tjänster uppmätt i procent av landets BNP på 22 % respektive 25 %.[44]
Framåt 2013 var det fortfarande problem för Frankrikes ekonomi. Det var dyrare för dem att producera bilar, stål och elektronik (som är stora exportkällor i Frankrike) än vad det var i Asien och övriga Europa. Detta ledde till en minskad export. År 1999 stod Frankrike för 7 % av den globala exporten, men 2013 hade den sjunkit till 3 %.[45]
Tågtrafiken är väl utbyggd och konkurrerar med flyget på många sträckor. Trafiken är inte avreglerad (fastän sådana förslag finns) och drivs framförallt av statligaSNCF. HöghastighetstågetTGV är populärt på sträckor somParis-Lyon.
Tåg går från Paris till andra europeiska städer somLondon ochBryssel. Historiskt har Paris även varit en av de centrala stationerna förOrientexpressen.
Frankrike har ett av de största vägnäten i världen. Det motsvarar cirka 800 000 kilometer varav 7 100 kilometer ärmotorväg. Merparten av Frankrikes motorvägar, sett till kilometerantal, är betalmotorvägar med vägtullar. Dessa vägar ägs och drivs av statliga eller privatägda företag. Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet minskade den franska staten gradvis sitt ägande i sådana bolag. Frankrike har högertrafik.[källa behövs]
Paris universitet, grundat på 1100-talet som ett av världens äldsta universitet, splittrades i 13 olika oberoende statliga universitet eftermajrevolten. I bild universitetsbyggnadenSorbonne.
Med begreppenécole primaire (grundskolan) avses periodenécole maternelle ochécole élémentaire, medansecond degré ellersecondaire brukar användas förcollège ochlycée, motsvarigheten till Sverigesgymnasium.
I Frankrike börjar den obligatoriska skolan vid sex års ålder, men från tre års ålder (ibland även två år) fram till sex års ålder finns den frivilligaécole maternelle som är öppen för alla barn boende i Frankrike, och en överväldigande del av barnen tar del av undervisningen. Vid sex års ålder övergår man tillécole élémentaire vareftercollège följer, där man går tills man är 15 år.[källa behövs]
Därefter kommerlycée, där man studerar under åldrarna 15-18 år, varefter man kan söka vidare tillécoles préparatoires, förberedande skolor för högre studier, alternativt direkt till universitet och högskolor.
Fransk högre utbildning har en rik tradition som sträcker sig tillbaka till Medeltiden. I huvudstaden blevParis universitet, som grundades på 1100-talet, ett av världens äldsta och viktigaste institutioner för högre utbildning och akademisk forskning. Här promoverades de förstadoktorerna iteologiska ochhumanistiska ämnen.
Franska revolutionen i slutet av 1700-talet medförde ett uppsving för nischadegrandes écoles, högskolor – ofta militärt, tekniskt eller statsvetenskapligt inriktade – som sedermera växte i prestige efter sin roll i den expansiva franska efterrevolutionära militärapparaten.
Eftermajrevolten 1968 splittrades Paris universitet i 13 oberoende statliga universitet.
Frankrike kännetecknas av att ha gått igenomden demografiska transitionen betydligt tidigare än flera av sina grannländer, som Storbritannien och Tyskland, vilket bland annat ledde till att landet länge hade störst folkmängd i Europa. Men under 1800-talet, då Europas befolkning flerdubblades, ökade Frankrikes knappt med hälften. Till skillnad från många andra europeiska länder var utvandringen till USA obetydlig och Frankrike är sedan länge ett invandrarland. Världskrigen, framför allt detförsta världskriget, satte ett djupt jack i landets befolkningspyramid. Efterandra världskriget var optimismen stor och barnafödandet sköt i höjden; en period som brukar kallasle Baby Boom ("babyboomen"). Därefter sjönk barnafödandet något fram till det var babyboomgenerationens tur att skaffa egna barn.[källa behövs]
I franska territorier talas olikapolynesiska språk,arawakspråk ellerkreolspråk men franska språket är det enda officiella språket.[54] I maj 2021 lovade president Macron stöd för dem nationella minoritetsspråken men nekade ett lagförslag som skulle ha möjliggjort att använda dessa minoritetsspråk som undervisningsspråk i skolor. Också Frankrikes högsta domstolen argumenterade för detta och refererade till grundlagen som säger att statens enda officiella språk är franska.[55][56]
I den franska skolan är vanligtvisengelska första främmande språk (ej obligatoriskt, men över 90 procent av eleverna väljer engelska) och de flesta eleverna läserspanska,tyska elleritalienska som tredje språk, varav spanska är det vanligaste och tyska det näst vanligaste.[källa behövs]
Sedan 1905 har Frankrike en lagstiftning som skiljer på kyrka och stat och som erkännerreligionsfriheten.
Den katolska kyrkan hade länge ett betydande inflytande över franskt samhällsliv. I Frankrike utveckladesklosterlivet och landetsmedeltida katedraler är monument över den katolska kyrkans makt och centrala position. Efter blodiga religionskrig fick de franska protestanterna (hugenotterna) religionsfrihet genomEdiktet i Nantes1598. Under1600-talet tog kungamakten och hovet kyrkans män i sin tjänst: kardinalerna Richelieu och Mazarin ledde landets öden.Franska revolutionen vände sig mot kyrkan liksom mot övriga privilegierade grupper. Under Napoleon stärktes protestanternas ställning. Efter kyrkliga strider bröts1905 banden mellan kyrkan och staten. Det moderna Frankrike är till stor del ettsekulariserat samhälle. Omkring 3 procent av invånarna (mest nordafrikaner) bekänner sig tillislam.[41]
Enligt statistiken från 2020 var Frankrikes största religioner kristendomen, islam, judendom och buddhism. Antalet som inte hör till någon organiserad religion är20 830 000.[58].
Franskfolkkultur har sin grund i dengalliska med inflytande efter invasioner från exempelvisromare,franker,germaner ochvikingar. Dessutom finns minoriteter av icke-assimilerade kulturer, exempelvisbasker, bretoner ochtyskar. Detta ger framträdande skillnader mellan det nordliga Frankrike medkeltisk och germansk prägel, och det sydliga präglat av medelhavskultur. Landet kan indelas efter dryck, med vin i söder,cider i nordväst ochöl i nordöst. I söder finns mer romersk prägel, vilket är tydlig inom exempelvis bondgårdars planlösning och olivodling. I norr finns mer tysk prägel, något som kan ses på gårdstyper och att man i högre grad brukarsmör istället förolivolja.[59]
Frankrike har varit ett ledande kulturland i tusen år.[källa behövs] Utvecklingen har varit rik och samtidigt enhetlig, vilket inte hindrat att djärva nyskapelser ständigt har skett på alla kulturens områden.[41]
Frankrikes konsthistoria sträcker sig från förhistoriskagrottmålningar till modern tid, med betydande bidrag under olika epoker. Under forntiden skapadesgrottmålningarna i Lascaux, daterade till cirka 15 000 år sedan, som avbildar djur som hästar och bisonoxar med stor detaljrikedom. Underantiken påverkades den galliska konsten av romerska influenser, särskilt efter att romarna införlivadeGallien i sitt rike. Betydande romerska byggnadsverk som templetMaison Carrée i Nîmes och akveduktenPont du Gard vittnar om denna period.
Undermedeltiden utvecklades den romanska och gotiska konsten, med katedraler somNotre-Dame i Paris som framstående exempel. Dessa byggnader kombinerade arkitektur med skulptur och glasmåleri för att skapa helhetsverk som speglade tidens religiösa hängivenhet.Renässansen introducerade klassiska ideal i fransk konst, vilket ledde till en ökad realism och humanism i målningar och skulpturer. Under 1600-talet blomstrade barocken, med konstnärer somNicolas Poussin som betonade rörelse och dramatik i sina verk.
Rokokon under 1700-talet kännetecknades av elegans och dekorativa element, medan 1800-talet såg framväxten av romantiken, realismen och impressionismen, med konstnärer somClaude Monet som pionjärer. Under 1900-talet bidrog Frankrike till modernismens utveckling, med rörelser som fauvism och kubism, där konstnärer somHenri Matisse ochGeorges Braque spelade centrala roller.
Den franska litteraturen har sina äldsta spår i religiösa texter från 800-talet, översatta från latin. På 1000-talet utvecklades den episka genren, där krigsskildringar som chansons de geste dominerade, ofta medKarl den store som centralfigur. Mest känt ärRolandssången från 1100-talet. Under samma tid influerades litteraturen av antikens hjältesagor och keltiska myter, vilket gav upphov till kärleksberättelser som Tristan och Isolde, där förbjuden kärlek blev ett centralt tema.
På 1200-talet växte allegoriska verk fram, somRomanen om Rosen, medan 1300-talets litteratur präglades av mörkare teman underHundraårskriget.François Villon skildrade denna tid med sina ballader om samhällets marginaliserade.
Renässansen under 1500-talet påverkades av Italien och framhävde språklig rikedom, med författare somRabelais ochMontaigne, som kombineradesatir och filosofiska reflektioner. Barocklitteraturen på 1600-talet fokuserade på döden och livets förgänglighet, medan salongskulturen och kvinnors inflytande gav uppsving åt romaner och poesi.
Under upplysningen på 1700-talet dominerade idédebatter och sociala analyser.Voltaire ochDiderot var framträdande, liksomRousseau, som betonade känslans roll och kritik av samhällsstrukturer. Vid 1800-talet inleddes romantiken, där känsla, nation och individ stod i centrum. Senare följde realism och naturalism, medBalzac,Flaubert ochZola som förgrundsgestalter.
1900-talet såg framväxten av modernism med författare somRimbaud ochMallarmé, som experimenterade med form och språk. Litteraturen speglade genomgående samhällets förändringar och författarnas visioner om människans plats i världen.[11]
Frankrikes arkitektur har utvecklats genom olika epoker, var och en med sina unika stilar och influenser. Under medeltiden dominerade romansk ochgotisk arkitektur, vilket resulterade i imponerande katedraler som Notre-Dame de Paris ochkatedralen i Reims. Dessa byggnader kännetecknas av sina höga valv, storarosettfönster och detaljerade skulpturer.
Renässansen introducerade klassiska element i fransk arkitektur, med fokus på symmetri och proportioner. Detta följdes av barocken, som betonade prakt ochornamentik, vilket kan ses i slott somVersailles. Under 1800-talet blev nyklassicismen populär, inspirerad av antikens Grekland och Rom.
Begreppet "auteur" myntades i Frankrike på 1950-talet, vilket betonade regissörens kreativa kontroll. Den franska nya vågen på 1960-talet, med regissörer somJean-Luc Godard ochFrançois Truffaut, var en betydande rörelse som påverkade filmens utveckling.
Idag har Frankrike Europas största filmindustri sett till antalet sålda biljetter. För att skydda den nationella kulturen finns lagar som kräver att en viss andel av filmerna som visas på TV är franska, och utländska filmer dubbas ofta till franska.
Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändrasdär.
I Frankrike firas flera nationella helgdagar som har både religiösa och historiska betydelser. Året inleds med nyårsdagen den 1 januari, då det nya året välkomnas. Under våren följer en rad kristna högtider, såsom annandag påsk (Lundi de Pâques) den 10 april, Kristi himmelsfärdsdag (Ascension) den 18 maj och annandag pingst (Lundi de Pentecôte) den 29 maj.
Den 1 maj firas arbetarrörelsens dag, Fête du Travail, medan den 8 maj markerar firandet av slutet på andra världskriget i Europa (Victoire 1945). Sommaren kulminerar med Frankrikes nationaldag, Fête Nationale, den 14 juli, som firas med festligheter, parader och fyrverkerier. Den 15 augusti hedras Jungfru Marias himmelsfärdsdag (Assomption).
Under hösten uppmärksammas Alla helgons dag (Toussaint) den 1 november, följt av vapenstilleståndsdagen den 11 november (Armistice 1918), som minns slutet på första världskriget. Året avslutas med julfirandet den 25 december, som är en tid för familj och traditioner.[68]
Franska ostar, korv, viner och andra matvaror. Detfranska köket är världsberömt.
Det franska köket har utvecklats över århundraden och påverkats av sociala och politiska förändringar. Under medeltiden var det känt för extravaganta banketter med rikt dekorerade och kryddstarka rätter, tillagade av kockar som Guillaume Tirel. Efter franska revolutionen minskade användningen av kryddor till förmån för örter och mer raffinerade matlagningsmetoder, ledda av kockar som François Pierre La Varenne. Dessa metoder vidareutvecklades senare av Marie-Antoine Carême.
På 1900-talet definierades det franska köket av Auguste Escoffier, vilket ledde till den moderna versionen av haute cuisine. Escoffiers arbete fokuserade dock mindre på regionala särdrag. Gastronomisk turism och Michelinguiden bidrog senare till att lyfta fram regionala och borgerliga maträtter samt influenser från etniska minoriteter, exempelvis det baskiska köket i sydvästra Frankrike.
Ingredienser och rätter varierar mellan regioner, med många lokala specialiteter som blivit nationellt erkända. Ost och vin är centrala inslag i den franska kosten, med många varianter skyddade under ursprungsbeteckningen Appellation d'origine contrôlée (AOC). Det franska köket anses vara grunden för många västerländska matkulturer och dess principer lärs ut i kulinariska utbildningar världen över.
I november 2010 upptogs det franska köket på Unescos lista över immateriella kulturarv, vilket var första gången ett lands gastronomi erkändes som världsarv.
^ [abc]World Bank Open Data, läst: 30 september 2024.[källa från Wikidata]
^Unesco-institutet för statistik,läs online.[källa från Wikidata]
^article 2 of the French Constitution of the Fifth Republic, ”La langue de la République est le français.”.[källa från Wikidata]
^french constitutional law of 25 June 1992,läs online, ”Article 1er - Après le premier alinéa de l'article 2 de la constitution du 4 octobre 1958, il y a cet alinéa : « La langue de la République est le français. »”.[källa från Wikidata]
1Monaco,San Marino ochVatikanstaten har öppna gränser mot Schengenområdet.2Färöarna ochGrönland omfattas ej, men har öppna gränser mot Schengenområdet genom dennordiska passunionen.3 Områden utanför Europa omfattas ej.4Svalbard omfattas ej.5 Gränskontroller kvarstår tillfälligt vid Bulgariens och Rumäniens inre landgränser.
.svg)
.JPG)
.svg)