| Del av enserie om |
| Vetenskap |
|---|
 |
| Essens |
| Historia ·Litteratur ·Metod ·Filosofi |
| Discipliner |
| Formal ·Natur (Fysikalisk ·Liv) · Samhälle ·Tvär ·Tillämpad |
| Övrigt |
| Undervisning ·Finansiering ·Politik ·Sociologi ·Pseudovetenskap |
Forskningspolitik ellervetenskapspolitik är detpolitikområde som behandlar organisationen av offentlig och privatforskning. Det kan handla om hur forskningen ska finansieras, hur den ska utvärderas, prioriteringar av forskningsområden, karriärmöjligheter för forskare, organisering avlärosäten ochforskningsinstitut m.m.[1]
Ett närliggande, och delvis överlappande, politikområde ärinnovationspolitiken, som även innefattar förutsättnigarna för kommersialisering genom till exempelimmaterialrätt ochnäringspolitik.
ISverige ansvararUtbildningsdepartementet för forskningspolitiken genomministern för högre utbildning och forskning. Politiken styrs främst genom de så kallade forskningspropositioner somregeringen sedan 1982 lägger fram en gång permandatperiod.[2] Den senaste forskningspropositionenForskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige (prop. 2020/21:60) lades fram avregeringen Löfven II i december 2020.[3] En ny proposition är planerad till vintern 2024.[4]
Systemet med regelbundna forskningspropositioner har sin grund i forskningsrådsutredningens slutbetänkande från 1977.[2][5] I betänkandet föreslogs en modell med ett “FoU-program,” som regeringen lägger fram en gång per mandatperiod med de långsiktiga planerna för anslagsutveckling, prioriteringar, m.m. Ett uttryckligt syfte var att främja debatt om forskningspolitikens utformning. När forskningspropositionen ska förberedas inkommer ett stort antal inspel från olika aktörer i högskolesektorn och samhället i övrigt.[6] Över 300 instanser lämnade in underlag inför arbetet med 2020 års forskningsproposition.[7] Processen har kritiserats för att leda till kortsiktighet och bredare blocköverskridande överenskommelser har efterlysts.[8]
En viktig del av den svenska forskningspolitiken är hur statens medel för forskning ska fördelas. De statliga anslagen för forskning och utveckling uppgick 2019 till cirka 37 miljarder kronor. Av dessa var ungefär 50% direkta anslag till forskning vid universitet och högskolor. Ytterligare cirka 30% går tillforskningsråden (Vetenskapsrådet,Formas,Forte ochVinnova) som delar ut forskningsmedel till lärosätena i konkurrensutsatta utlysningar.[9]