Folktyskar (tyska:Volksdeutsche) var iNazityskland en benämning, införd 1938, på tyskaminoriteter bosatta utomlands och som inte hade tyskt medborgarskap, till skillnad från rikstyskar (tyska:Reichsdeutsche).[1] Underandra världskriget användes olika grader för att klassificera folktyskar, där klass 1 och 2 användes för infödda tyskar, medan klasserna 3 och 4 för icke-tyskar som skrev på enVolksliste, det vill säga ville bli naturaliserade. Exempelvis fanns det, i de polska områden som anslöts tillNazityskland, cirka 1 miljon folktyskar av klass 1 och 2 samt 1,7 miljoner av klass 3 och 4. Inomgeneralguvernementet fanns det 120 000 folktyskar.
IPolen betraktades de som skrev påVolksliste som förrädare, men det finns många dokumenterade fall där dessa personer samarbetade med den polska underjordiska rörelsen.[källa behövs]
| |||||||||||||||||||