Anna Tiuttjev(f. 1829) Darja Tjuttjeva(f. 1834) Jekaterina Fjodorovna Tjuttjeva(f. 1835) Marija Tjuttjeva(f. 1840) Ivan Tjuttjev(f. 1846) Fjodor Tjuttjev(f. 1860)
Han bodde bland annat iMünchen ochTurin och umgicks medHeine ochSchelling. Tjuttjev deltog inte i de litterära kretsarnas liv och betraktade inte sig själv som författare. Han efterlämnade inemot 400 dikter, och rader ur dessa citeras ganska ofta i Ryssland.
De tidiga dikterna tillhör1700-talets poetiska tradition. Under1830-talet är det den europeiska (särskilt tyska) romantiska traditionen som är förhärskande i hans dikter. De är för det mesta filosofiska (meditativa) med som viktigaste teman reflektioner övervärldsalltet, människans öde och naturupplevelser. På1840-talet skrev han några statsvetenskapliga artiklar om växelverkan mellan Ryssland och denvästerländska civilisationen. Under1850-talet skapade Tiuttjev några genomträngande dikter där kärlek betraktas som en tragedi. Dessa verk blev senare samlade i den så kallade Denisievacykeln, dvs en diktcykel dedicerad till skaldens älskade, Je. A. Denisieva. På1860- och1870-talen skrev han mestadels politiska dikter.
Hans mest berömda dikt är "Silentium!" — en bitter uppmaning tilltystnad och ett uttryck för sorgen över att en människa aldrig fullständigt kan förstå en annan. Versraden "Och lögn blir varje ord som sägs" (ryska:Мысль изреченная есть ложь) är en av Tiuttjevs mest kända aforismer, liksom "Ryssland kan inte förstås med förståndet" (Умом Россию не понять) och "Vi får inte veta på förhand hur vårt ord kommer tillbaka" (Нам не дано предугадать, как слово наше отзовется)
.jpg)
