Film är enkonstform som utgörs avrörlig bild, alltså flera bilder som i snabb följd skapar en illusion av rörelse. Film är ettmassmedium och kombineras ofta medljud. Filmer kan utgöras av verkliga scener fotograferade med enfilmkamera; fotograferade teckningar eller miniatyrmodeller; datorgenererade bilder eller datoranimering; eller en kombination av dessa. Film somhistorieberättande medium är en populär underhållningskälla, och har givit upphov till en global industri. Film är även ett effektivt medium för att görareklam,utbilda ellerindoktrinera.
Ofta avsesspelfilmer när man pratar om filmer. Dessa ärinspelade efter ettmanus, medskådespelare som framför manusets dialog och handlingar.Regissören leder filminspelningen och styr över skådespelandet, som dokumenteras med hjälp avkameror och diverse ljud- ochljusutrustning. Resultatet, i form av scener,klipps ihop till en helhet. Det finns även andra typer av filmer, såsomanimerad film där de enskilda stillbilderna utgörs av teckningar eller digitala modeller, ellerdokumentärfilm där avsikten är att förmedla verkligheten.
Ordetfilm härstammar från denfotografiska film på vilken bilderna exponeras, en teknik som numera ersatts till stor del av digital film.
Tekniken att visa film utvecklades ur olika visuella uppfinningar, till exempelzoetropen[1] och stillbildskameran, i slutet på 1800-talet. Den första officiella filmvisningen utfördes avbröderna Lumière iParis1895[2], men den som anses ha fångat de första rörliga bilderna på film varLouis Aimé Augustin Le Prince. Tyvärr finns bara två korta filmer bevarade. Liksom många tidiga filmer har de övriga gåttförlorade.
Efter bröderna Lumière kom flerastumfilmer där klipptekniken förfinades (se till exempel den ryska filmenPansarkryssaren Potemkin), och skillnaderna frånteatern etablerades tydligt i och med att det fanns begränsat med utrymme för repliker på de skyltar som representerade dialogerna. Så småningom kombinerades Lumières teknik medfonograftekniken, så att bild och ljud presenterades samtidigt. Den förstaanimerade långfilmen -El Apóstol - gjordes1917 avQuirino Cristiani, 20 år innanWalt DisneysSnövit och de sju dvärgarna, som dock har blivit mer berömd.
Från 1920-talet harHollywood dominerat den internationella marknaden, och även den tekniska utvecklingen. Den förstafilmen som delvis var ljudlagd varJazzsångaren från1927, iUSA. Efter det har filmtekniken utvecklats i ett par steg:färgfilmen fick sitt genombrott medBorta med vinden från1939, olika metoder för att visa film i3D utvecklades under 1950-talet, och ungefär samtidigt fyrkanalsljudet. Under stora delar av filmens historia har den konkurrerat medTV:n. Filmindustrin är idag en av världens största industrier, medHollywood iUSA ochBollywood iIndien i spetsen.
Den 2 februari 2000 görs den första digitala filmvisningen i Europa, genom Philippe Binant, med DLP CINEMA-teknik av Texas Instruments.[3]
De flesta filmer ärinspelade efter ettmanus, medskådespelare som framför manusets dialog och handlingar.Regissören styr över agerandet, som bevaras med hjälp avkameror och diverse ljudutrustning. Resultatet i form av scener,klipps ihop till en helhet, som ofta avses att visas påbiograf eller påtv. Det finns dock andra typer av filmer, såsomanimerad film där de enskilda stillbilderna utgörs av teckningar eller avfotograferade modeller, ochdokumentärfilm där avsikten är att avbilda verkligheten.
Numera är filmindustrin en av världens största industrier, medHollywood iUSA ochBollywood iIndien i spetsen.
Filmer är i regel baserade på ettfilmmanus, som är uppdelad på scener, och förutomdialog anger om det är interiör- eller exteriörtagning, om det är dag eller natt, och om det krävs vissa processer. Arbetet börjar med att enmanusförfattarepitchar (presenterar) sin idé för ettproduktionsbolag eller enproducent. Om idén blir köpt utvecklas den till ett manus. Manuset får sedan enregissör och en ansvarig producent som tillsammans tillsätter resten av produktionsteamet, bland andra fotograf, ljud- och ljustekniker,scenograf och kostymör/sminkansvarig. Under tidenrollbesätts manuset, det vill säga enaudition hålls och/eller passandeskådespelare väljs. Samtidigt gås manuset igenom inför inspelningen, ritas eventuellt om tillstoryboard, och bedöms ur budgetsynpunkt. Slutligen byggs dekorer upp ochrekvisitan ställs på plats.
Under inspelningen är det regissören som har det övergripande konstnärliga ansvaret och står för huvuddelen av personregin. Det kan också finnas en regiassistent och/eller en inspelningsledare som har till uppgift att koordinera skådespelare,statister, ljud, bild, och resten av teamet.
Efter inspelningenklipps de filmade tagningarna ihop,ljudeffekter och musik läggs till. När allt efterarbete är klart görs visningskopior för distribution.Biografvisningen får en allt mindre betydelse, många filmer går direkt tillDVD ochBlu-ray, följt avkabel-TV ochTV.
Förutom en filmsskådespelare,statister ochstuntmän arbetar en mängd människor med att framställa en film.Regissören har det övergripande konstnärliga ansvaret för filmen. Han eller hon iscensätter detfilmmanus sommanusförfattaren har skrivit, och har övertygat enproducent att producera filmen, eller har blivit anställd av producenten för att göra det.Scenografen är konstnärlig utformare av filmens fysiska miljö,rekvisitören förser skådespelarna med deras rekvisita ochkostymtecknare designar skådespelarnas kläder. Bland de filmarbetare som arbetar med att tekniskt framställa filmen finns till exempelfilmfotografen,elektrikern ochljudteknikern. För animerad film är regissören huvudanimatör, men har vanligen också en mängd andraanimatörer till sin hjälp.
När filmmediet uppfanns av bland andraThomas Alva Edison1892, var bredden på filmremsan35 mm.1909 enades industrin om 35 mm som standard. På remsan exponeras bilderna i kameran, men det finns också utrymme för de perforerade hål (vanligtvis fyra för varje ruta) som behövs för att mata filmen framåt i kameran eller projektorn. Närljudfilmen kom, användes också en del av remsan för ett optiskt ljudspår, och senare för ettmagnetiskt ljudspår.
År 1923 introduceradeEastman Kodak ett mer ekonomiskt filmformat –16 mm. Förutom att det gick åt mindre film, var kameran betydligt lättare att bära och 16 mm slog därför igenom som dokumentär- och reportageformat. Innanvideobandspelaren uppfanns, var 16 mm televisionens främstabildbärare.
År 1932 använde Eastman Kodak 16 mm film som bas för ett filmformat inriktat påamatörfilmare. Kameran exponerade bara den ena halvan av remsan i kameran. När rullen var slut, vändes filmen för att den andra halvan skulle kunna exponeras. Vid framkallningen delades sedan 16 mm-filmen i två, varvid det nya formatet8 mm uppstod. Med tanke på processen kallades också formatetdubbel 8.
År 1965 utvecklades amatörformatet med en film som hade bredden 8 mm redan i kameran. Genom att göra perforeringshålen mindre, kunde det nya formatet använda en större del (cirka 40 %) av remsan åt den exponerade bilden. Två olika format introducerades:super 8 ochsingel 8. Skillnaden var att filmen i super-8 låg i en kassett på en enda (s.k.koaxial) rulle medan den i singel 8 låg på två rullar. Det betydde att singel 8-filmen kunde backas i kameran för effekter somövertoningar, medan detta var nästan omöjligt med super-8-kassetten. Trots det blev super 8 det överlägset populäraste amatörmediet ända till den portabla hemvideon slog igenom.
När biograffilmen fick televisionen som konkurrent sommassmedium på 1950-talet, satsade filmproducenterna på effekter som teven saknade. Till exempel färg,stereo ochvidfilm. Sedan filmens barndom hade förhållandet mellan den projicerade filmens bredd och höjd varit1,33:1. Med vidfilmen ökades den nu till allt bredare format som1,66:1,1,85:1 och som mest2,55:1. Dessutom återuppstod70 mm film, ett system som fanns redan innan ljudfilm men som då inte hade någon framgång. Ett dyrbart format,Cinerama, arbetade med en kamera som spelade in tre filmer synkront i bredd och behövde tre projektorer vid biografvisningen. Bara ett fåtal spelfilmer gjordes innan Cinerama lades ner.
De olika filmformaten påverkar inte nödvändigtvis innehållet, men den varierande bildkvalité som kommer av de olika formaten brukar användas till olika saker. I filmenThe Blair Witch Project användes till exempel förutom 16 mm film ävenHi8-videokameror för att ge en dokumentär känsla.
Film kan delas in i många olika typer av undergrupper. Den huvudsakliga typen av indelning är efter vad filmen handlar om, det vill säga filmensgenre, till exempelskräckfilm elleractionfilm. Genrebegreppet är inlånat från litteratur- och teatervärlden, men efter hand har unikafilmgenrer utvecklats, såsomspaghetti-western.
Andra typer av indelningar kan göras efter vilken produktionsmetod som använts, eller hur lång speltid filmen har.
Stumfilm är film som är inspelad utan tal eller ljudeffekter. Eftersom tekniken för ljudinspelning hade många brister var det så den mesta filmen gjordes fram till slutet av 20-talet.Den tidiga stumfilmen ackompanjerades oftast av levande musik.Många stumfilmer innehåller textkort, skyltar med text som täcker hela bildrutan, och återger filmens dialog samt annan information avnarratologisk betydelse.
Tecknad film består av långa sekvenser av bildrutor, vanligen tecknade för hand, men mot slutet av1990-talet blev det allt vanligare att även bilder framtagna i datorer användes, inte minst för miljö- och bakgrundsbilder. Den store pionjären inom den tecknade filmen varWalt Disney, vars filmSnövit och de sju dvärgarna från1937 innebar det definitiva genombrottet för den animerade filmen iHollywood. Disney var dock inte den förste att jobba med tecknad film.
Datoranimerad film syftar på filmer som är helt skapade i datorn, genom3D-program - så kalladCGI-teknik. Den första helt datoranimerade långfilmen varToy Story, producerad avPixar Animation Studios, från1995. Idag är denna teknik på väg att helt ta över marknaden.
Stop motion-tekniken, som är den äldsta animationsformen och framför allt kommit att användas i specialeffektssyfte i filmer som bland annat 1933 års version avKing Kong, innebär att en illusion av rörelse skapas med sekvenser av foton på "döda" objekt med sinsemellan små positionsvariationer. Huvudsakliga material som används är lerfigurer (leranimation - ex.Wallace & Gromit), dockor (dockanimation - ex.Corpse Bride) och utklippta bilder eller foton (cutoutanimation - ex.Monty Python).
Det görs många filmer som inte har till syfte att berätta enfiktiv historia. Syftet kan istället vara att informera om och belysa ett samhälleligt skeende. Det kan också vara att skildra ett mänskligt öde. Grundtanken meddokumentärfilmer är för många att beskriva en oregisserad verklighet, helt utan subjektiva värderingar. Dokumentärfilmare har dock ofta kritiserats för att i sin beskrivning av verkligheten samtidigt regissera den. ExempelvisMichael Moore har anklagats för att försöka anpassa verkligheten efter egen agenda. Redan i dokumentärfilmens barndom var sanningshalten ofta satt på undantag, som iRobert FlahertysNanook of the North (1922) där filmteamet själva lät uppföra särskilda igloor så att de bättre skulle kunna filmainuiten Nanooks vardag. Filmare, somDziga Vertov ochChris Marker, har länge undersökt och problematiserat den ibland godtyckliga gränsen mellan det fiktiva och det dokumentära.Journalfilmer är ett slags dokumentärfilmer om aktuella händelser och var vanliga under 1900-talets första hälft innantelevisionens genombrott.Propagandafilmens syfte är att påverka åskådarens politiska åsikter och är inte nödvändigtvis sanningsenlig. Informationsfilm och instruktionsfilmer används för att förmedla kunskap, skapa insikt och ger åskådaren möjlighet att relatera till det berörda ämnet.
Till skillnad från vanliga långfilmer, vars längd brukar vara omkring 80-180 minuter, ärkortfilmer vanligen inte mer än en 30 minuter.Novellfilmer är ett mellanformat, som brukar vara mellan 30 och 60 minuter. Både kort- och novellfilmer har egna festivaler, och brukar även sägas ha en egen dramatisk uppbyggnad: de flesta har en enda intrig och skildrar en enda situation, ungefär som ennovell eller enenaktare.Reklamfilmen kan också berätta kortare historier och kännetecknas av sitt kommersiella budskap.
Film har sedan länge använt litterärt källmaterial: flera avShakespeares dramer har filmats flera gånger. I Sverige blev det tidigt populärt att filmatisera olikaNobelpristagares verk, till exempel gjordeVictor Sjöström 1921 en berömd filmatisering avSelma LagerlöfsKörkarlen. Att förvandla en roman eller pjäs till film kallasadaption, och har en egen kategori påOscarsgalan.
Efter 1960-talet blev det motsatta också verklighet: storfilmer kom ut i bokform, ofta i rätt billiga upplagor med filmens affisch på framsidan, och några bilder ur filmen samlade i ett särtryck inuti boken. Exempel på sådana ärTid för hämnd och flera avJames Bond-filmerna medPierce Brosnan i huvudrollen.
Film (framför alltspelfilm) är liksomteater i grunden ett dramatiskt medium. Båda bygger på en i förväg bestämdhandling som är indelad iscener, med likaledes förutbestämda rollfigurer och repliker. Dock skiljer sig filmproduktion på flera sätt från en teaterproduktion bland annat i och med att agerandet bevaras på fotografisk film eller lagras digitalt. Sedan tidigt 1900-tal har regissörer dessutom arbetat med olikabildutsnitt (till exempelnärbilder),montagetekniker ochmusik som ska skapa stämning.
Radion hade tidigare varit familjens samlingspunkt, och även om den behöll den ställningen tills in i 1940-talet, var det filmen som övertog många av dess funktioner: filmen blev det främsta nyhetsmediet (I Sveriges Television visas till exempel fortfarande ibland repriser avSF-Journalen som var den svenska varianten), filmen tog med hjälp av billiga filmer över äventyrsberättelsen (seNickelodeons ochB-film), och kanske framför allt kändisarna, som via filmen fick ännu större genomslagskraft.
Film och TV var länge konkurrenter. I USA till exempel producerades länge film på västkusten (iHollywood utanförLos Angeles) och TV på östkusten (iNew York). Teknikmässigt utvecklades filmen tidigare och snabbare. Men redan1927 sändes de första TV-bilderna överAtlanten, och därefter insåg många fördelen med att vara hemma och titta på TV, framför att trängas med andra.
När konkurrensen väl hade börjat ökade den. Det var sällan filmskådespelare frivilligt gick över till TV, och TV-skådespelare hade rätt liten chans att lyckas inom film, även om det naturligtvis finns undantag. TV gjorde en del serier baserade på berömda filmer:M*A*S*H till exempel, medan film bara undantagsvis ville vidröra något som hade figurerat på TV. Det är först under 1980-talet, närTV-serienStar Trek lyckas ta steget över till film och lyckas sälja mycket biobiljetter, som trenden började vända. Numera figurerar till och med kända filmstjärnor i TV-serier somC.S.I. ochVita huset. Samarbetet har delvis också berott på att fler och fler film- och TV-produktionsbolag har samma ägare.
Sedandatorspelens barndom på 1980-talet har det varit vanligt med filmbaserade datorspel. Några filmer och filmserier som gett upphov till många datorspel ärStar Wars,Indiana Jones ochMatrix. Vissa datorspel har också blivit filmatiserade, men dessa har sällan fått vare sig goda försäljningssiffror (undantag finns, somTomb Raider) eller recensioner.
Särskilt uppmärksammade filmer visas ofta på speciella filmfestivaler, såsomCannesfestivalen. En annan stor festival är den som årligen hålls iBerlin. Vissa filmer har å andra sidan sina premiärer på stora festivaler för att skapa intresse. Många festivaler har även prisutdelningar baserade på juryomröstningar.
Sedan1920-talet harUSA dominerat globala filmindustrin med ett brett utbud av filmer som varit både konstnärliga och tekniskt banbrytande. Detta har bidragit till att det i den amerikanskakulturen finns en ingrodd filmentusiasm.
Många av filmens pionjärer kom från Frankrike:bröderna Lumière,Émile Cohl, samtGeorges Méliès som gärna använde trickfotografering. Under 1960-talet kom denfranska nya vågen, främst kännetecknad avFrançois Truffauts ochJean-Luc Godards filmograf att bli en av de viktigaste strömningarna i filmen. Idag säljer den franska biografbranschen mest biobiljetter i Europa.
Hongkong var länge världens tredje största filmindustri, efter Bollywood och Hollywood, men håller för tillfället[när?] på att återhämta sig efter den filmkris som den drabbades av i mitten av 1990-talet. Klart lysande stjärnor somBruce Lee ochJackie Chan har gjort Hong Kongs filmindustri framgångsrik internationellt, särskilt de filmer som innehållerkung fu och annan action.
Bollywood kallas denindiska filmindustrins huvudstad iBombay (numera officielltMumbai). Här produceras flest filmer i hela världen. De flesta filmerna är påhindi och oftamusikaler. Redan på 1950-talet etablerade sig emellertid den indiske regissörenSatyajit Ray som kommit att betraktas som en av 1900-talets viktigasteauteurer.
En känd rysk regissör ärAndrej Tarkovskij, som bland annat regisserat den svenska filmenOffret (1986).Sergej Eisenstein gjorde ett antal banbrytande filmer under sovjettiden, bland annatPansarkryssaren Potemkin (1925). Sergej Eisenstein har blivit kallad "montagets mästare" och är ansedd som en av de främsta filmteoretikerna, han grundlade montagets teori samt den om det audiovisuella. Eisensteins teorier fick sin plats främst i hans film Oktober.
Den mest kända strömningen i tysk 20-talsfilm varexpressionismen, som inleddes 1920 medDas Cabinet des Dr. Caligari (avRobert Wiene). Den avslutades 1927 medFritz LangsMetropolis, en film som beundrades av Hitler, vilket fick Lang att fly till USA så småningom. Både Lang och andra filmare använde expressionistiska inslag i sina filmer senare, men själva strömningen var över.
Neue Sachlichkeit, inom konsten, litteraturen och filmen, bidrog till att expressionismen dog ut.Berlin Alexanderplatz (bok av Alfred Döblin 1929, film av Piel Jutzi 1931) är ett typiskt exempel från kategorin. Ofta hade filmerna gatan som tema, till exempelGeorg Wilhelm PabstsDen glädjelösa gatan (1925) medGreta Garbo ochAsta Nielsen.
Andra trender under tidigt 20-tal var kammarspel, till exempelF.W. MurnausDer letzte Mann (1924) och spektakelfilmer, ofta regisserade avErnst Lubitsch. Men de allra flesta tyska filmer som spelades in under 1920-talet var helt vanliga filmer, som inte tillhörde någon strömning eller trend.
I Nazityskland blev filmen ett propagandaverktyg för regimen, så gjorde till exempelLeni Riefenstahl filmer somViljans triumf och Olympia.
Thompson, Kristin; Bordwell David (1994, samt senare upplagor) (på engelska). Film history: an introduction. New York: McGraw-Hill.Libris4496605.ISBN 0-07-006449-0 (inb.)
Robertson, Patrick. (1985) (på engelska). Guinness film facts and feats (New ed., completely rev., 2. ed.). Enfield: Guinness Books.Libris11503935.ISBN 0-85112-278-7 (pbk)
Guinness bok Film (1980)
Bjelkendal, Göran (2009). Göteborgs alla biografer: en resa i 100 år. Arkiv i Väst, 0283-4855 ; 7Skrifter utgivna av Arkivnämnden för Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad , 1404-658X ; 7. Göteborg: Landsarkivet i Göteborg,.Libris11730292.ISBN 91-631-4117-5 (inb.)
