Filippinerna (filipino:Pilipinas), formelltRepubliken Filippinerna,[6] (filipino:Republika ng Pilipinas), är ett land iSydostasien i västraStilla havet. I norr överLuzonsundet liggerTaiwan. Västerut överSydkinesiska sjön liggerVietnam.Suluhavet i sydväst ligger mellan Filippinerna och önBorneo och i söder skiljerCelebessjön landet från andra öar iIndonesien. Landet gränsas i öster avFilippinska sjön. Dess läge vidEldringen och dess tropiska klimat gör Filippinerna utsatt för jordbävningar och tyfoner men har också utrustat landet med naturresurser och gjort det till ett av de rikaste områdena av biologisk mångfald i världen. Med en arkipelag som består av 7641[7] öar delas Filippinerna in i tre geografiska regioner:Luzon,Visayas ochMindanao. Dess huvudstad ärManila.
Med en uppskattad befolkning (2023) på omkring 117 miljoner människor är Filippinernavärldens 13:e folkrikaste land. Ytterligare 11 miljoner filippiner bor utomlands. Flera etniciteter och kulturer finns på alla öar. Under förhistorisk tid varnegritos några av arkipelagens äldsta invånare. De följdes av successiva vågor av austronesiska folkslag som förde med sig influenser frånmalajiska,hinduiska ochmuslimska samhällen. Handel introduceradekinesiska kulturella influenser som förblir än i dag.
Ankomsten avFerdinand Magellan 1521 markerade början på en epok avspanskt intresse och slutlig dominans. Namnet Filippinerna kommer från kungFilip II av Spanien. Manila blev det asiatiska navet igaleonflottanManila-Acapulco. Kristendomen blev vida antagen. Då 1800-talet gav vika för 1900-talet följdefilippinska revolutionen i snabb takt som gav upphov till den kortlivadeförsta filippinska republiken,spansk-amerikanska kriget ochfilippinsk-amerikanska kriget. I efterdyningarna framträdde USA som den dominerande statsmakten. Bortsett från perioden av japansk ockupation behöll USA suveränitet över öarna fram till slutet avandra världskriget då Filippinerna blev självständigt. USA efterlämnade Filippinerna med det engelska språket och en starkare böjelse för den västerländska kulturen. Filippinerna utgör idag en av Asiens demokratier, men en demokrati som ständigt utmanas genom en rad defekter ytterst härledda från landets koloniala förflutna.[8]
På1400-talet nåddeislam de sydliga öarna.[9]Ferdinand Magellan kom till öarna första gången 1521. Efter att han upprättat vänskapliga förbindelser med några lokala hövdingar och omvänt dem till kristendomen kom Magellan i konflikt med en hövding som fortfarande var fientlig mot honom. Detta var hövdingenLapu-Lapu. I det slag som följde blev spanjorerna besegrade och Magellan dödades, men ett av hans skepp kom tillbaka till Spanien och förde med sig nyheten om detta nya land.
Augustiner ochfranciskaner följde med soldaterna från ö till ö för att leta efter inhemska byar och människor. Spanjorerna byggde snart upp kyrkor och fästningar, medan de letade efterguld ochkryddor.Katolicismen infördes och antogs av majoriteten. Sporadiska uppror skedde från stamgrupper i norraLuzons högländer och i kustområden. En delmuslimer gjorde motstånd i Mindanao i södra Filippinerna. Den spanska militären slog tillbaka kinesiskapirater,japanska ochportugisiska,nederländska ochbrittiska styrkor, som alla också hade intresse av Filippinerna.
Filippinerna styrdes frånNya Spanien (Mexiko) tills Mexiko blev självständigt. I slutet av 1500-talet inleddes en spirande handel.
1781 bildade guvernörJosé Basco y VargasSociedad Económica de los Amigos del País ("Det ekonomiska sällskapet för landets vänner") för att främja den ekonomiska utvecklingen. Filippinerna administrerades direkt från Spanien. Utveckling inom landet och utanför och öppnandet avSuezkanalen 1869, som förkortade restiden till Spanien och medverkade till att föra nya idéer till Filippinerna, befrämjade framväxten av en upplyst filippinsk övre medelklass,ilustrados. Många unga filippinare fick möjlighet att studera i Europa.
När de blivit upplysta avpropagandarörelsen om den spanska kolonialregeringens orättvisor eftersträvade de först tillräcklig representation iSpaniens Cortes och senare självständighet.José Rizal, den mest uppskattade intellektuelle (och mest kontroversiella ilustradon), avrättades 1896 förhögförräderi, eftersom Rizal var inblandad i revolutionsutbrottet.Katipunan bildades avAndrés Bonifacio och var ett hemligt sällskap med störtandet av det spanska styret i Filippinerna som enda målsättning. Sällskapet blev upptäckt av fader Mariano Gil som bröt sin tystnadsplikt och berättade för de spanska myndigheterna om en församlingsmedlem som var syster till en medlem i Katipunan. Denfilippinska revolutionen bröt ut. Katipunan var delat i två grupper, Magdiwang som leddes avAndrés Bonifacio och Magdalo lett avEmilio Aguinaldo. Revolutionen slutade med ett avtal där revolutionärerna kapitulerade och gick med på att gå i exil i Hong Kong.
USA och Spanien blev invecklade i detspansk-amerikanska kriget 1898. Revolutionärernas ledareEmilio Aguinaldo lockades då tillbaka till Filippinerna med ett påstått löfte om självständighet liknande den för Kuba, som då utkämpade ett självständighetskrig. Den 12 juni 1898, när segern tycktes uppnåelig, utropade Emilio Aguinaldo Filippinernas självständighet. Det visade sig dock att både Spanien och USA försökte utesluta filippinierna från makten på det ockuperade Filippinerna. De ignorerade den filippinske representanten under förhandlingarna omParisfördraget 1898. Spanien överlämnade Filippinerna till USA. Den filippinska republiken gjorde uppror mot USA:s ockupation, vilket ledde till detfilippinsk-amerikanska kriget 1899–1913. Filippinerna kvarstod under USA:s kontroll och fick 1935 sin ställning uppgraderad. År 1941, underandra världskriget, invaderades och ockuperades Filippinerna av Japan som etableradeAndra filippinska republiken (1943–1945). Den 4 juli 1946 erkändes Filippinerna som självständig stat. USA:s sista militärbaser stängdes[1] 1992.
Filippinerna har upplevt en del ekonomisk och politisk instabilitet efter 1946. Gerillan Hukbalahap, som hade bekämpat japanerna under kriget, fortsatte sina aktiviteter och upplevdes som ett hot mot staten.Ferdinand Marcos valdes till president 1965. Under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet växte aktivism bland studenter och antiamerikanska demonstrationer. Ett författningskonvent bestående av valda delegater utarbetade en ny författning som skulle antas i folkomröstning och ersätta den gamla från 1935. Perioden var präglad av oroligheter och undantagstillstånd utlystes 21 september 1972. President Marcos fick nu kraftigt förstärkt makt. Den nya konstitutionen infördes sedan med något tvivelaktiga medel. Situationen tycktes lugna ned sig tills de senare åren av Marcos auktoritära regim, som präglades av korruption. Undantagstillståndet hävdes 1981. En politisk och ekonomisk kris under 1980-talet förvärrade missnöjet med Marcos.
1986 lämnade Marcos med sin familj och några förbundna Filippinerna och gick i exil i Hawaii.Corazon Aquino, änka efter den mördade senatorn Benigno Aquino, tog över regeringsmakten efter ett snabbt val. Efter Marcos har Filippinerna återgått till demokrati och reformerat styret, men en inrotad korruption, inbördes stridigheter och aktiviteter av kommunistiska upprorsmakare och muslimska separatistiska rörelser försvårar alltjämt landets ekonomiska produktivitet. Under perioden efter Marcos har landet upplevt tre presidentskapskriser, varav den senaste i samband med ett avvärjt kuppförsök i början av 2006 då presidentGloria Macapagal-Arroyo infördeundantagstillstånd.
Rodrigo Duterte ställde upp i Filippinernas presidentval år 2016. Han vann presidentvalet med 39 procent av rösterna och tillträdde posten 30 juni 2016. När det gäller konstitutionaliserade frågor har han främst nämnt att han vill ha en parlamentarisk utveckling. Duterte har gett polisen order om att döda misstänkta brottslingar. Han har sagt att "Kampanjen Skjuta för att döda" kommer att fortsätta till den sista dagen av hans ämbete, Han gav också en personlig garanti om åtalsimmunitet åt soldater och poliser som dödar någon då de utför sitt jobb. Presidenten har dessutom uppmanat vanliga medborgare och rebeller att döda droglangare.[10]
Landet består av 7 107öar varav närmare 900 är bebodda. Den största ön heterLuzon. Den filippinskaarkipelagen är belägen mellan 116° 40' och 126° 34' östliglongitud, 4° 40' och 21° 10' nordliglatitud. Den sammanlagda arean är cirka 300 000km². Öarna indelas i tre grupper:Luzon,Visayas ochMindanao. HamnstadenManila som ligger på ön Luzon ärhuvudstad och Filippinernas andra stad till storleken. Störst ärQuezon City.
Geografiskt utgör Filippinerna en fortsättning på de bergiga indonesiska öarna, och bergskedjornas högsta toppar når 2 000–3 000 m ö.h. Mellan bergen ligger bördigt lågland, t.ex. den centrala Manilaslätten påLuzon. Öarna ingår i Östasiens bälte av vulkanism och drabbas ofta av jordskalv och vulkanutbrott; vid Pinatubos utbrott1991 på södra Luzon dödades flera hundra människor och ofantliga askmoln spreds runt hela jorden. Öster om ögruppen finns Filippinergraven, ett av världshavens största djup.
Filippinerna har tropiskt monsunklimat med riklig nederbörd. Nordostkusten utsätts ofta för tropiska orkaner (tyfoner).[9] Klimatet är varmt, fuktigt och tropiskt. Årsmedeltemperaturen ligger runt 26,5°. Filippinerna har tre årstider: Tag-init eller Tag-araw (den varma årstiden "sommar", mars–maj), Tagulan (regnperioden, juni–november) och Tag-lamig (den kalla årstiden "vinter", december–februari). De flesta av öarna är skogklädda vulkanöar. Den högsta punkten ärMount Apo på önMindanao som når 2 954 m. Flera vulkaner, somPinatubo, är aktiva. Landet drabbas också av ett tjugotal tyfoner från Stilla havet varje år.
Omkring 1/3 av landets yta täcks ännu av en artrik regnskog. Stora arealer har dock avverkats, vilket har lett till svårjordförstöring. Floran uppvisar bl.a. ett mycket stort antal orkidéarter. Längs kusterna finns mangroveskog och en del öar omges av korallrev.[9]
Filippinernas statsskick är löst baserat påUSA:s. Den nuvarande konstitutionen antogs 1987. Landet är enrepublik med stark presidentmakt, där presidenten ärstatschef,regeringschef och militäröverbefälhavare. Presidenten väljs i allmänna val för en mandatperiod på 6 år och utnämner och leder ett kabinett. Parlamentet,kongressen, har två kamrar, representanthuset och senaten. Senaten har 24 ledamöter med sexåriga mandatperioder, medan representanthuset har högst 250 ledamöter med treåriga mandatperioder. Senatens ledamöter väljs nationellt. Av representanthusets ledamöter väljs 206 i enmansvalkretsar och de övriga från partilistor.
På en övergripande nivå delas Filippinerna in i tre delar,Luzon,Visayas ochMindanao, en indelning som motsvarar den svenska indelningen iGötaland,Svealand ochNorrland. Luzon-delen består av den stora huvudön i norr med samma namn, plus kringliggande småöar, Mindanao-delen på samma sätt av ön Mindanao med kringliggande småöar, och Visayas är alla de små och medelstora öarna mellan Luzon och Mindanao.
Filippinerna är sedan indelat i 79 provinser, närmast motsvarandeSveriges län, som var och en tillhör en av de 17 regionerna i landet. Dessutom finns en autonom region,Muslimska Mindanao. HuvudstadsområdetMetro Manila är en egen region, dock inte indelad i provinser, utan istället i fyra distrikt. Provinserna i sin tur indelas i städer ("cities") och köpingar ("municipalities"), motsvarande svenskakommuner, vilka i sin tur delas in i den minsta administrativa enheten på Filippinerna:barangay, som saknar svensk motsvarighet. De regionnamn som skrivs med stora bokstäver är akronymer, bildade från namnen på de största provinserna, öarna eller städerna i regionen i fråga. Regionernas numrering anges med latinska siffror i parentes.
NärGloria Macapagal-Arroyo blev president 2001, blev hennes partiLAKAS-CMD också det största i kongressen. Partiet leder en koalition av flera större och mindre partier, med sammanlagt 187 ledamöter i representanthuset och 13 i senaten. Kongressledamöterna tenderar att inte ha så stark partilojalitet och ofta byta partitillhörighet.
Rättsväsendets högsta instans är högsta domstolen med en ordförande och 14 övriga domare, som alla utses av presidenten på förslag av ett rättsligt råd.
Filippinerna är ett utvecklingsland och kännetecknas av djup fattigdom och ojämn inkomstfördelning.[9] Fattigdom är ett stort problem på Filippinerna, där uppskattningsvis 40 procent av befolkningen lever i fattigdom och de större städerna omges avslumområden. Bara i Manila finns ungefär 60 000gatubarn. Många av dessa barn jobbar som biltvättare, skoputsare eller samlar avfall och många pojkar och flickor utnyttjas som prostituerade.[källa behövs][när?] Landet är i grunden en jordbruksnation har lätt industri och tjänstesektorn gjort stora inbrytningar i landet. Filippinernas nominellaBNP är 144 miljarder USD (2007)[12] och landet anses komma på 46:e plats av 184 länder och femtonde bland Asiens länder.
Under 2007 växte Filippinernas ekonomi med 7,3 procent, vilket var den näst snabbast växande ekonomin i Sydöstra Asien endast efter Vietnam.
Landet kallas ofta Asiens nya tigerekonomi. Det drabbades avAsienkrisen 1998, i förening med stigande priser, inflation och dåliga väderförhållanden. Den ekonomiska tillväxten föll från 5 procent 1997 till 0,6 procent 1998, men återhämtade sig sedan till omkring 3 procent 1999 och 4 procent 2000. Regeringen har lovat att fortsätta sina ekonomiska reformer för att medverka till att komma ikapp utvecklingstakten i de nyligen industrialiserade länderna iÖstasien. Försöken att förbättra den ekonomiska situationen hämmas av stora skulder, med en statsskuld på 77 procent av BNP. Avbetalningen av statsskulden tar en större del av budgeten än utbildningsdepartementet och försvarsmakten tillsammans.
Regeringens strategi för att förbättra ekonomin innehåller förbättringar avinfrastruktur, reformer av skattesystemet för att öka statens intäkter, främja avreglering ochprivatiseringar och öka handelsintegrationen med omgivande länder. Framtidsutsikterna beror mycket på den ekonomiska utvecklingen i de två stora handelspartnernaUSA ochJapan, samt på större regeringspolitikens och administrationens utveckling.
På senare år har mångateletjänstcentraler ochbusiness process outsourcing (BPO)-företag flyttat till Filippinerna och skapat tusentals nya arbetstillfällen. Den 1 november 2005 infördes en ny lag om utökadmoms, som syftar till att skära ned utlandsskulden och förbättra offentliga tjänster.Filippinerna utbildar varje år ett stort antal sjuksköterskor. Enligt OECD finns det inget annat land i världen som har så många sjuksköterskor som arbetar i utlandet.[13]
Jordbruket sysselsätter flertalet invånare, och stapelfödan ärris, som odlas av småbönder i nederbördsrika områden, samtmajs. På plantager odlas exportgrödor somsocker,kopra och andra kokosprodukter,bananer ochananas. Skogsindustrin är betydande i söder (påMindanao) och fisket ger stora inkomster.[9]
Industrin, som byggts upp med amerikanskt kapital, förädlar främst råvaror från skogs- och jordbruket. Under senare tid har bland annat konfektions-, elektrisk, elektronisk och petrokemisk produktion tillkommit och ekonomiska frizoner med bland annat skattelättnader har inrättats.[9]
Utbildningssystemet är baserat på kursplaner frånUSA. 95,9 procent är läskunniga, utan någon större skillnad mellan män och kvinnor.[källa behövs]
De sex första klasserna i skolorna på Filippinerna är obligatoriska och gratis. De genomförs av 85 procent av befolkningen. Följande fyra klasser är gratis, men inte obligatoriska. De utförs av 61 procent av åldersgruppen.[källa behövs]
Ungefär två tredjedelar av befolkningen bor påLuzon. Huvudstaden Manila är tillsammans med den omgivande regionenMetro Manila en av världens folkrikaste storstadsområden.[källa behövs]
Ungefär 95 procent av befolkningen är enligt officiella uppgifter ättlingar till en rad av vågor avaustronesiska immigranter som anlände för cirka tusen år sedan och som bosatte sig över hela arkipelagen. Filippinernas befolkning kan (efter kulturell och språklig hemhörighet) indelas i ett tiotal större folkgrupper –bikol,gaddang,ibanag,iloko,ivatan,kapampangan,pangasinan,sambal,subanon,tagalog,visayan ochzamboangueño – samt ett stort antal mindre grupper.
Urinvånarna (aeta) ersattes i hög grad av de invandrande austroneserna och utgör idag endast 0,03 procent av befolkningen (cirka 30 000). Cirka två procent av befolkningen ärmestiser, och medan deras antal är litet så har de ändå stort ekonomiskt och politiskt inflytande. Den största icke-filippinska befolkningsgruppen i landet ärkineser (3 procent). Den resterande befolkningen består av andra utländska nationaliteter.
Det stora antalet inhemska etniska grupper med egna språk gör Filippinerna till ett ur etnisk synvinkel sett mycket heterogent land. De senaste decennierna har regeringen aktivt arbetat för att göra kulturen mer homogen, men det har mött stort motstånd från flera etniska grupper, vilka alls inte önskar assimileras in i en gemensam filippinsk kultur. Dessa regeringens strävanden har setts somManila-imperalism.[källa behövs]
Interna stridigheter mellan regeringstrupper och muslimska organisationer somMoro Islamic Liberation Front ochAbu Sayyaf har lett till ett stort antal flyktingar inom landet. 2007 uppskattades antalet till 300 000.[12]
Omkring 11 miljoner filippinare arbetar utanför Filippinerna, vilket är cirka 12 procent av landets befolkning, och mer än en miljon lämnar landet varje år. Deras yrken kan vara allt från läkare till sjömän och hembiträden. Närmare 15 procent av Filippinernas BNP utgörs av pengar som de utlandsarbetande skickar hem. De länder som tar emot flest filippinska gästarbetare ärUSA (fyra miljoner) ochSaudiarabien (två miljoner). I Sverige fanns 2015 sammanlagt cirka 12 400 personer födda i Filippinerna.[14]
På Filippinerna talas mer än 170 språk, av vilka nästan alla tillhör denvästliga malajo-polynesiska språkgruppen avaustronesiska språk. Det största undantaget ärchavacano som är ettspanskbaseratkreolspråk. Enligt 1987 årskonstitution[15] är bådefilipino (baserat påtagalog) ochengelska officiella språk, medan filipino ensamt kallas nationellt språk. Engelska används främst inom administration, näringsliv och högre utbildning. Därutöver ges de regionala språken status som "auxiliary official languages" i respektive region.
Filippinerna är samtidigt det fjärde störstakatolska, det trettonde störstaprotestantiska, det sjuttonde störstabuddhistiska och det fyrtionde störstamuslimska landet i världen. Kring 92 % av alla filippinier är kristna. Av dessa tillhör i sin tur 90 procentromersk-katolska kyrkan medan övriga 10 procent tillhör olika protestantiska samfund. Fastän kristendomen är en stor kraft i kulturen lever även äldre trosuppfattningar och ritualer kvar.
Den katolska kyrkan har stort inflytande både i statliga och icke-statliga sammanhang, trots att åtskillnad mellan kyrka och stat är inskriven i konstitutionen. Filippinerna har för närvarande tvåkardinaler:Ricardo Cardinal Vidal ochJose Cardinal Sanchez. Den 2005 avlidneJaime Cardinal Sin var en betydelsefull andlig ledare som aktivt deltog i den politiska utvecklingen i landet. Den mest kändakatedralen ärManilas katedral.
De olika protestantiska samfunden har förbindelser med nordamerikanska kyrkor och det finns många amerikanska missionärer i landet. Två filippinska oberoende kyrkor bildades i början av 1900-talet och är framträdande idag. Dessa ärOberoende Filippinska Kyrkan (grundad 1902 under inflytande av Gregorio Aglipay) ochIglesia ni Cristo (Kristi kyrka, grundad 1914).
Grunden för den filippinska kulturen baseras på de olika regionala traditionerna runt om i landet. Den är dock även starkt påverkad av influenser från de kinesiska och spanska kultursfärerna.
Arvet från den tre århundraden långa spanska kolonialtiden är tydligast i katolska traditioner och festivaler samt i förekomsten av spanska efternamn. Kineserna har framförallt satt sin prägel på den filippinska matkulturen men även bland annat påverkat språken och namnskicket. De amerikanska influenserna är en rätt ny företeelse och sträcker sig drygt hundra år tillbaka i tiden. Det utbredda bruket avengelska språket, nationalsportenbasket och förkärleken försnabbmat är tre exempel på påverkan från USA. De kända danserna från Filippinerna ärTinikling, Pandanggo sa ilaw, Singkil, Maglalatik, Sayaw sa bangko, Itik-itik och många fler.
