Östortodoxa kyrkan håller fast vid den Nicaenska trosbekännelsen frånKonstantinopel i dess ursprungliga ordalydelse, det vill säga utan Filioque. Därmed anser den Östortodoxa kyrkan att Filioque är enheresi.[1]
Orden "och Sonen" lades till efter orden att den Helige Ande utgår "från Fadern":
Vi tror på den helige Ande,
som är Herre och ger liv
som utgår från Fadern <och Sonen>
och som talade genom profeterna.
Den helige Ande är omnämnd iJohannesevangeliet 20:21: "Jesus sade till dem igen: Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig, så sänder jag er. Sedan andades han på dem och sade:Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hanssynder, så är de förlåtna, om ni binder någon i hans synder, så är han bunden".
TilläggetFilioque kan, möjligen, ha gjorts ipolemik motarianismen, eftersom det först formulerades undertredje konciliet i Toledo år 589. ISpanien spelade den arianska kyrkan under en lång tid en dominerande roll. Formuleringen filioque är dock belagd redan år 410, men det var iToledo 589 som den för första gången användes i officiella sammanhang.Kyrkan i Rom förhöll sig länge avvaktande till tillägget, ochpåveLeo III lät år 810 gravera silverplattor med trosbekännelsen utan filioque-tillägget.
Tillägget anses att ha spelat en avgörande roll vid schismen mellan väst- och östkyrkan 1054. Motsättningarna mellan kyrkorna i väst och öst hade ävenrealpolitiska grunder som gick betydligt längre tillbaka än 1054.
Hill, Jonathan (2008). Den kristna kyrkans historia. Örebro: Libris. sid. 145.ISBN 978-91-7195-938-6
Latourette, Kenneth Scott (1992) (på engelska). A History of Christianity. Vol. 1, to A.D. 1500. San Francisco: Harper & Row. sid. 571.ISBN 0-06-064952-6