Felix III, egentligenFelice Anicio Frangipane, född iRom, död 1 mars 492, varpåve från den 13 mars 483 till sin död. Han vördas somhelgon ikatolska kyrkan, med festdag1 mars.
Felix III:s ordningsnummer följer den ursprungliga påvelängdens benämning, därFelix II räknas in trots att han senare bedömts varamotpåve.
Felix är framför allt känd för sitt motstånd motkejsarZenosmonofysitiskakyrkopolitik. Kort före Felix val hadekejsaren utfärdat det så kalladeHenotikon, och påpatriarkenAcacius råd gjort monofysiten Petrus tillpatriark av Alexandria. Felix fordrade då att Petrus skulle avsättas, och förde Acacius inför sindomstol. Striden tillspetsade sig, och 484 förklarade Felix Acacius avsatt, och avsättningen bekräftades av ensynod med 77biskopar iLateranbasilikan i Rom år 485. Detta gav anledning till en mer än trettioårig schism mellan den österländska och den västerländska kyrkan, som först bilades i och medHormisdaspontifikat. Acacius tog bort Felix namn fråndiptykerna och satt kvar, trots synodens beslut, till sin död, och hans efterträdare höll hans minne levande.
IAfrika hade dearianskavandalerna förföljt dekristna i över 50 år, vilket drivit mångakatoliker iexil. När förföljelserna lagt sig visade det sig att många kristna hade avfallit till arianismen för att slippa lida. Dessa önskade nu återupptas i kyrkogemenskapen med Rom och återdöpas, vilket Felix accepterade och efter en synod skickade han villkoren för att ta tillbaka dem till biskoparna i Afrika.
