| Felix Dahn | |
 | |
| Född | 9 februari1834[1][2][3] Hamburg[1] |
|---|---|
| Död | 3 januari1912[4][5][6] (77 år) Wrocław[4] |
| Medborgare i | Hamburg |
| Utbildad vid | Münchens universitet Humboldt-Universität zu Berlin  |
| Sysselsättning | Författare[7][8],universitetslärare, diktarjurist,advokat,historiker[7],jurist,poet,biograf |
| Arbetsgivare | Münchens universitet Humboldt-Universität zu Berlin Universitetet i Wrocław Würzburgs universitet |
| Maka | Sophie Dahn-Fries (g. 1858–1873,skilsmässa) |
| Föräldrar | Friedrich Dahn Constanze Dahn |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Julius Sophus Felix Dahn, född9 februari1834 iHamburg, död3 januari1912 iKönigsberg, var en tyskjurist,historiker och författare.
Dahn blev 1857docent iMünchen i tysk rätt, 1862 e.o. och 1865 ordinarie professor iWürzburg, 1872 professor i Königsberg samt 1888 professor i samma ämne iBreslau. Som vetenskaplig skriftställare utgav han en delprivaträttsliga,rättsfilosofiska och i synnerheträttshistoriska skrifter, bland vilka det stort anlagda verketDie Könige der Germanen (nio band, 1861-1902) som handlar om degermanska folkens äldsta kungadöme och dess historia till upplösningen av detFrankerriket. Av hans övriga historiska verk kan nämnas monografinProcopius von Cäsarea (1865),Westgothische Studien (1874),Langobardische Studien (1876),Urgeschichte der germanischen und romanischen Völker (fyra band, 1881–1890; iWilhelm Onckens samling) ochGeschichte der deutschen Urzeit (två band, 1883–1888; iArnold Hermann Ludwig Heeren ochFriedrich August Ukerts samling), omfattande tiden till 814.
Mot hans historiska författarskap har anmärkts, att det saknar koncentration och överskådlighet. Som skönlitterär författare har han utvecklat stor produktivitet: romaner, episka dikter, historiska skådespel, lustspel, operatexter, ballader, lyrik m.m. Hans nationella hänförelse är större än hans poetiska begåvning. Han rörde sig helst med gammalgermanskt stoff, men tyckes trots sina grundliga studier sakna sinne förmedeltidens väsen och psykologi. Mest känt och sannolikt även bäst skrivet av hans skönlitterära arbeten är den historiska romanenEin Kampf um Rom (1876), som inte helt saknar den folkligaepopéns grandiosa läggning. Under kriget 1870-1871 författade han en stor mängd patriotiska sånger. Åren 1890-1895 utgav han i fem band sina vidlyftigaErinnerungen.
|