Ursprungligen användes detta fornegyptiska uttryck som en benämning på palatset eller hovet, men från cirka1350 f.Kr. kom det att beteckna kungen själv (i det fallet faraoAkhenaton[2]), och på800-talet f.Kr. blev det en av den egyptiske kungens titlar. Liteanakronistiskt brukar man idag säga "farao" om alla egyptiska kungar ända från fördynastisk tid (cirka3200 f.Kr. -3000 f.Kr.).
Faraonerna regerade från omkring 3000 f.Kr. fram tillgrekisk-romersk tid. Farao uppfattades som son tillHorus ochgudarnas företrädare på jorden. Den flera tusen år långa regeringsperioden uppdelas av moderna forskare i "riken" och "mellantider" samt idynastier efter den antika historikernManethos förebild.[3]
Farao var en sorts gud över Egypten, som troddes ha blivit utvald av gudarna att härska över folket.[4] Efter 1300-talet f.Kr. vände det, då trodde man inte längre på detta. De flesta faraonerna levde iMemfis ochThebe. När de dog begravdes de i stora gravar, till exempel i pyramider eller i berg. Dessa gravar innehöll många värdefulla skatter, så att faraonerna skulle få leva ett liv i lyx även efter döden. Detta ledde också till att gravarna gjordes mycket svåra att bryta sig in i, men alla bröts upp och merparten plundrades redan under antiken.[5][6]
Såvitt man känner till blev endast fyra kvinnor faraoner:Sobekneferu,Hatshepsut,Neferneferuaten ochTwosret.Hatshepsut bar i ikonografin alla de (manliga) attribut vilka hörde till kungaämbetet, såsom lösskägg, kilt och krona.[7]
