| Fan Noli | |
 | |
| Tid i befattningen 16 juni 1924–23 december 1924 | |
| Företrädare | Iliaz Vrioni |
|---|---|
| Efterträdare | Iliaz Vrioni |
| Född | Theofan Stilian Noli 6 januari 1882 Ibriktepe,Osmanska riket |
| Död | 13 mars 1965 Fort Lauderdale,Florida |
| Gravplats | Boston,Massachusetts |
| Utbildning | Harvard University,Boston University |
| Yrke | präst, politiker |
| Religion | Albansk-ortodoxa kyrkan |
| Namnteckning | .svg) |
Fan Noli (även Theophan Stylian Noli), född1882, död1965, var enalbanskförfattare,översättare,politiker ochbiskop. Noli spelade en avgörande roll i skapandet av denalbansk-ortodoxa kyrkan och översatte mångaliturgiska texter tillalbanska. Som ledande representant för det albanska kom han också att spela en viktig roll i strävandena för Albaniens självständighet och i politiken de första åren efter självständigheten. Han var premiärminister 1924, men tvingdes fly dåAhmet Zogu tog kontroll över landet. Biskop Noli var också en framstående författare och översättare. Han var även musiker, och i sin ungdom skådespelare.[1]
Noli föddes i byn Ibrik Tepe (alb. Qyteza), söder omEdirne (Adrianopel) i Turkiet 6 januari 1882. Hans far, Stylian Noli, var kantor i denortodoxa kyrkan. Noli flyttade tillAten år 1900 och kom 1903 med ett teatersällskap tillAlexandria. Där stannade han och arbetade som grekisklärare. I Egypten kom han i kontakt med albanska nationalister och översatte bland annatSami FrashërisShqipëria - Ç’ka qënë, ç’është e ç’do të bëhetë? till grekiska. Han skrev även regelbundet i tidskrifter.[1]
.jpg)
I april 1906 emigrerade Noli tillUSA där han dock inte trivdes. I den ortodoxa kyrkan i USA ökade spänningen mellan albaner och greker. Kulmen nåddes 1907 när en grekisk präst iHudson, Massachusetts vägrade begrava en alban med motiveringen att den avlidne var nationalist och därmed automatisktbannlyst ur kyrkans gemenskap. Albanerna beslöt att grunda en egen ortodox kyrka. Noli kallade albaner från helaNew England till ett möte iBoston där de beslutade att grunda denautokefalaalbansk-ortodoxa kyrkan. Noli blev dess förste religiöse ledare. 9 februari 1908 blev handiakon och 8 mars samma årprästvigdes han av denrysk-ortodoxe biskopen iNew York. 22 mars hölls den första gudstjänsten på albanska, i Boston.[1]
Noli fortsatte även med journalistiken och var 1909-1911 redaktör för den albanska tidningenDielli (albanska: Solen) som gavs ut i Boston. I augusti 1911 gav han sig av på en resa till Europa som varade i fyra månader. Han höll gudstjänster på albanska iKishinev,Odessa,Bukarest ochSofia. Tillsammans medFaik Konitza grundande Noli 1912 den pan-albanska organisationenVatra (albanska: Hjärtat) som blev den ledande albanska organisationen i USA. Fan Noli var vid det här laget den erkände ledaren för albansk-ortodoxa kyrkan, samt en välkänd skriftställare.[1]
28 november 1912, under det nyligen startadeförsta balkankriget, utropade albanska nationalister Albaniens självständighet. Noli skyndade till Europa och deltog i den albanska konferensen iTrieste i mars 1913. I juli samma år kom han för första gången i sitt liv till Albanien. Samtidigt hade stormakterna påLondonkonferensen bestämt landets gränser och 29 juli erkänt Albanien. 10 mars 1914 höll Noli den första ortodoxa gudstjänsten på albanska i Albanien i närvaro av den av stormakterna utnämnderegenten prinsWilhelm av Wied.[1]
Vidförsta världskrigets utbrott vistades Noli en tid iWien, men återvände i maj 1915 till USA. Han blev åter chefredaktör förDielli och ordförande iVatra. Han grundade också 1918 den engelskspråkiga månadstidningenAdriatic Review för att sprida information om Albanien. Återigen fanns hot mot Albaniens självständighet ochVatra skickade sändebud tillententens huvudstäder för att få stöd för Albaniens sak. Noli träffade själv USA:s presidentWoodrow Wilson. 27 juli 1919 blev Nolibiskop i den albanska ortodoxa kyrkan i Amerika.[1]
1920 kröntes Nolis arbete med att etablera Albanien som ett oberoende land. Han var chef för den albanska delegationen tillNationernas Förbund, där Albanien 17 juli 1920 beviljades medlemskap. Albanien var därmed erkänt som en fullvärdig självständig stat. Noli ansåg själv att detta var hans främsta insats inom politiken. Han återvände därefter till Albanien och representeradeVatra i parlamentett 1921-1922, då han utnämndes tillutrikesminister iXhafer bej Ypis regering. En post han dok lämnade efter några månader.
Noli blev den 17 november 1923 invigd som biskop avKorça ochmetropolit avDurrës. Han var nu både den ortodoxa kyrkans ledare samt ledare för ett liberalt politiskt parti och även oppositionsledare mot den konservativeAhmet Zogu. De politiska metoderna kunde vara hårda. Zogu utsattes för ett mordförsök i parlamentet i februari 1924 och två månader senare mördades hans motståndareAvni Rustemi. På begravningen höll Noli ett flammande tal. Det var inledningen till den så kallade julirevolutionen. Zogu, som av oppositionen ansågs ligga bakom mordet, tvingades fly tillJugoslavien och liberalerna bildade regering. 17 juli 1924 blev Noli premiärminister och strax efter riksföreståndare[2] i Albanien. I sex månader ledde han Albanien i ett svårt ekonomiskt och politiskt krisläge. Nolis program med tjugo punkter visade sig dock vara för radikalt och idealistiskt för ett agrart land utan demokratiska traditioner. Det viktigaste misslyckandet var Nolis jordreform. Nolis egna ord efteråt: "Med jordreformen fick jag jordägarna emot mig, och genom att inte lyckas genomföra den tappade jag böndernas stöd." Zogisterna störtade Nolis regering på julafton 1924 och Noli flydde till Italien.[1]
I Italien välkomnades Noli och hans anhängare till en början avBenito Mussolini, men efter att denne nått en överenskommelse med Zogu om italienska oljekoncessioner i Albanien var Noli inte längre välkommen. Han tillbringade några år i norra Europa, huvudsakligen iTyskland ochÖsterrike. 1932 fick Noli permanent uppehållstillstånd i USA och bosatte sig där för återstoden av livet. Han drog sig tillbaka från politiken och koncentreade sig på kyrkan. 1933 blev Noli allvarligt sjuk men hade inte råd med den behandling han behövde. Han fick då en gåva från Albanien vilket ledde till en viss försoning mellan Noli och Zogu.[1]
12 april 1937 uppnådde Noli en viktig milstolpe.Patriarken av Konstantinopel erkände officiellt den albanska ortodoxa kyrkan. Kyrkan var inte tillräcklig för Noli och han studerade flera gånger vid universitetet. 1945 doktorerade han med en avhandling omSkanderbeg. Noli upprätthöll förbindelser med den kommunistiska regimen i Albanien efterandra världskriget. Något som väckte visst missnöje i albanska exilkretsar i USA. Dock inte värre än attVatra skänkte den 71-årige Noli 20 000 dollar 1953. För pengarna köpte han ett hus iFort Lauderdale, där han sedermera avled 13 mars 1965.[1]
Utöver sitt verk inom kyrkan och politiken hann Fan Noli också göra ett intryck i den albanska litteraturen. Främst står hans översättningar av den kyrkliga liturgin till albanska, men Noli skrev även pjäser, historieverk och dikter.[1]
Nolis främsta bidrag tillalbanskan var som stilist. Tillsammans medFaik Konitza var han en av de främsta stilisterna på dentoskiska dialekten. Nolis erfarenhet som talare och hans kunskap i språk som grekiska, engelska och franska gav honom förmågan att utveckla albanskans förfining och elegans. Även om Fan Noli skrev relativt få verk räknarRobert Elsie honom ändå som en av de viktigaste personerna i Albaniens litteraturhistoria tack vare Nolis roll i att lyfta albanskan till sin fulla potential som litteraturspråk.[1]
| ||||||||||||||||||||||||||||
