Freie Demokratische Partei (FDP), ’Fria demokratiska partiet’, är ettliberaltpolitiskt parti iTyskland. Partiet har varit representerat i den tyskaförbundsdagen länge, frånsett mandatperioden 2013–2017 och efterextravalet 2025 när partiet saknade representation på nationell nivå.
Partiet grundades år1948. Från1969 till1982 satt det i regeringskoalition med socialdemokratiskaSPD, och från och med oktober1982 i koalition medCDU/CSU, med partiledarenHans-Dietrich Genscher som utrikesminister. Eftervalnederlaget 1998 kom FDP att höra till oppositionen. Ivalet 2009 gick partiet starkt framåt och kunde bilda regering medCDU/CSU. Eftervalet 2013 kom dock partiet att helt förlora sin representation i förbundsdagen, då det hamnade strax under femprocentsspärren. I augusti 2017 var partiet representerat i nio delstatsparlament, och deltog i tre delstatsregeringar och ivalet 2017 fick partiet en stor framgång med 10,7% väljarstöd och blev åter representerade i förbundsdagen. I valet 2021 ökade partiet till 11,5%, men ivalet 2025 förlorade de representationen med ett resultat på 4,3 %.
FDP har suttit med i federala regeringar 1949–1956, 1961–1966 och 1969–1998 i sammanlagt 42 år, vilket är längre än något annat parti i den tyska förbundsrepubliken. Partiet har haft sex vicekanslerer, fyra utrikesministrar och två förbundspresidenter. Utrikespolitiken går i FDP:s tradition som sträcker sig tillbaka tillWalther Rathenau ochGustav Stresemann. Partiet har också varit starkt på justitie- och näringslivspolitik.
Det har genom historien funnits flera liberala partier i Tyskland (bland andraDeutsche Demokratische Partei,Tyska nationalliberala partiet ochDeutsche Volkspartei) men dagens FDP grundades efterandra världskriget. År 1947 grundades det liberala partietDemokratische Partei Deutschlands (DPD) som hela Tysklands liberala parti medTheodor Heuss ochWilhelm Külz som ledare iRothenburg ob der Tauber. Politiska motsättningar gjorde att projektet misslyckades och Külz bildade ett liberalt parti i östra Tyskland. Den 11 december 1948 följde i stället grundandet av Freie Demokratische Partei (FDP) iHeppenheim an der Bergstraße då alla liberala partier i de västliga ockupationszonerna (Västtyskland) gick samman. Vid utarbetandet av den tyska grundlagen (Grundgesetz) kom FDP att spela en stor roll under ledning av Heuss.
1969 bildade man regering med SPD, en koalition som skulle hålla under 13 års tid. SPD:sWilly Brandt blev kansler men FDP:s ledareWalter Scheel blev utrikesminister och de två kom att bilda ett tandempar som tillsammans drev igenom bland annat den nya västtyska utrikespolitiken. När Scheel blev förbundspresident 1974 tog i ställetHans-Dietrich Genscher över som FDP:s ledare och utrikesminister. Genscher kom att vara tysk utrikesminister under 18 år. Från slutet av 1970-talet blev det allt tydligare att SPD och FDP kommit långt ifrån varandra men koalitionen höll även inför förbundsdagsvalet 1980 som man vann med den sittandeHelmut Schmidt (SPD) som kanslerkandidat. 1982 följde "die Wende", då FDP, som drog alltmer åt höger, lämnade regeringen och eftermisstroendevotum mot den kvarvarande SPD-minoritetsregeringen istället bildade regering medCDU/CSU, varvid CDU:sHelmut Kohl blev förbundskansler och Genscher kunde fortsätta som utrikesminister och vicekansler.
Valet att gå in i en koalition med CDU/CSU förde med sig en splittring inom partiet, så att tjugo procent av medlemmarna lämnade partiet, och även i 1983 års förbundsdagsval led partiet nederlag (från 10,6 i föregående val till 7 procent). Medlemmarna gick främst till SPD,de gröna och mindre liberala partier.
1998 förlorade CDU/CSU och FDP regeringsmakten till SPD och de gröna. År 2005 firade man dock en valframgång då man med 9,8 procent blev det tredje största partiet i förbundsdagen och därmed också det största oppositionspartiet.
FDP stödde dentyska återförening 1990 som Kohl tog initiativ till efterBerlinmurens fall 1989. Vid återföreningen anslöt sig ett antal tidigare östtyska partier till FDP, som därigenom snabbt fick en organisatorisk bas i de nyaförbundsländerna. Bland de östtyska partier som gick upp i FDP fanns bland annat de tidigareblockpartiernaLDP ochNDPD samt ett nybildat östtyskt FDP.
Efter valet 2009 ingick man återigen i koalitionsregering med CDU/CSU (seRegeringen Merkel II). FDP gjorde i valet sitt bästa valresultat någonsin och fem FDP:are blev ministrar:Guido Westerwelle,Sabine Leutheusser-Schnarrenberger,Philipp Rösler,Rainer Brüderle ochDirk Niebel. Partiet kom efter valet att tappa en stor del av sitt stöd i opinionen och har efter rekordvalet stadigt tappat stöd i opinionsundersökningar och lidit nederlag i lokala och regionala val. Efter nederlag i delstatsvalen under början av 2011 avgick Westerwelle som partiledare och ersattes av Rösler, som även blev vice förbundskansler och bytte post från hälsominister till minister för näringsliv och teknologi.
Partiet hamnade strax under femprocentsspärren iförbundsdagsvalet den 22 september 2013 och lämnade därmed förbundsregeringen och förbundsdagen. Dagen efter valförlusten tillkännagav Rösler sin avgång som partiledare.[1]
FDP fick 10,7 procent i valet 2017 och kom tillbaka till Bundestag. Valet resulterade i förhandlingar om en så kallad Jamaicakoalition med FDP, CDU/CSU och Die Grüne. I mitten av november kollapsade förhandlingarna där FDP lämnade förhandlingarna.
I 2021 års val (Förbundsdagsvalet i Tyskland 2021) fick FDP 11,5 procent av rösterna.[2] Valet resulterade i förhandlingar om en så kallad trafikljuskoalition. En sådan består av de röda socialdemokraterna, de gula liberalerna och de gröna.[3] Förhandlingarna ledde till bildandet avregeringen Scholz som tillträdde den 8 december 2021. FDP:s partiledareChristian Lindner blev finansminister. Denna regering föll den 6 november 2024 efter att förbundskanslerOlaf Scholz entledigat Lindner och FDP därmed lämnade regeringen.
FDP förespråkar skattesänkningar och är fast besluten att begränsa den offentliga skulden.[4]FDP är för medlemskap iEU ochNato.[5][6]
I sociala frågor tar FDP klassiskt liberala positioner. Partiet är engagerat i en liberalabortlag[7] och förbättrad rättslig status förtranssexuella människor.[8] Dessutom förespråkar FDP legalisering avcannabis[9] och vill tillåtaeutanasi.[10]
.png)
