 | Denna artikelanses inte vara skriven ur ettglobalt perspektiv. Motivering:Svenska Wikipedia vänder sig också till Finland, hur ser det ut där? Hjälp gärna till ochförbättra texten om du kan, eller diskutera saken pådiskussionssidan. (2018-08) |
Enmyndighet är eninstitution som ingår i den offentligaförvaltningen ellerrättskipningen.
En myndighet är iSverige varje offentligt organ som inte är enbeslutande politisk församling. Myndigheterna utgör tillsammans med de beslutande församlingarna denoffentligrättsligastatliga ochkommunala organisationen.[1]
De svenska myndigheterna är:
En myndighet har i många fall inrättats för att fullgöra en eller flera uppgifter som det uteslutande ankommer på staten eller kommunen att sköta. Dessa uppgifter inbegriper oftamyndighetsutövning, det vill säga åtgärder som ytterst är uttryck för det offentligas maktbefogenheter i förhållande till de enskilda. Besluten kan gällarättigheter,skyldigheter, förmåner eller annat jämförbart och således vara såväl gynnande som förpliktande för denenskilde.[2]
Den svenskaregeringsformen skiljer mellan två typer av offentliga organ:beslutande politiska församlingar, till exempelriksdagen, ochmyndigheter.[3] Samtliga statliga och kommunala organ med undantag för de beslutande församlingarna är myndigheter.
För rättskipningen finnsdomstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.[4]
Privaträttsligarättssubjekt, till exempelaktiebolag ochideella föreningar, faller utanför myndighetsbegreppet även om staten eller kommunen har ett kontrollerande inflytande exempelvis genom att äga aktierna i bolaget. Ett enskilt rättssubjekt som har anförtrotts förvaltningsuppgifter, såsomAB Svensk Bilprovning, är inte en myndighet.
Regeringsformens indelning utgår frånorganisationsformen, inte från vilken funktion organet har.[5] Det innebär att myndighetsbegreppet omfattar även offentliga organ som inte har myndighetsutövning som sin huvudsakliga uppgift, till exempel statligahögskolor ochmuseer.
De svenska domstolarna är deallmänna domstolarna (tingsrätter,hovrätter ochHögsta domstolen), deallmänna förvaltningsdomstolarna (förvaltningsrätter,kammarrätter ochHögsta förvaltningsdomstolen) ochspecialdomstolarnaArbetsdomstolen ochFörsvarsunderrättelsedomstolen.
Förvaltningsmyndighet är i Sverige ett begrepp som omfattar alla myndigheter – såvälstatliga somkommunala – utomregeringen ochdomstolarna.[6] Termen används bland annat iregeringsformen.Riksdagen,kommunfullmäktige ochregionfullmäktige faller utanför begreppet, eftersom dessa offentliga organ inte är myndigheter utanbeslutande församlingar.
Till förvaltningsmyndigheterna hör riksdagens myndigheter och centrala myndigheter under regeringen (som till exempelFörsäkringskassan ochSkatteverket), regionala statliga myndigheter (till exempellänsstyrelserna), lokala statliga myndigheter (till exempelövervakningsnämnderna),ambassader,konsulat och andra svenskautlandsmyndigheter samt kommunala ochregionkommunalanämnder, till exempelkommunstyrelser ochsocialnämnder.[7]
Det kan noteras att uppdelningen av statliga förvaltningsmyndigheter i centrala, regionala och lokala myndigheter har blivit mindre relevant genom de förändringar som skett i myndighetsstrukturen under 1990- och 2000-talet. Utvecklingen har gått från lokala och regionala myndigheter till en gemensam myndighet för hela landet. Exempel på detta ärSkatteverket,Kronofogdemyndigheten,Lantmäteriet,Åklagarmyndigheten och, sedan den 1 januari 2015,Polismyndigheten.
Grundläggande bestämmelser om förvaltningsmyndigheternas verksamhet finns iförvaltningslagen.
Ett begrepp som tidigare var vanligt förekommande ilag- ochförordningstext är "central förvaltningsmyndighet".
Det finns ingen närmare definition av vad som är en central förvaltningsmyndighet. Till skillnad från begreppen myndighet och förvaltningsmyndighet går det inte att definiera "central förvaltningsmyndighet" med utgångspunkt i regeringsformens bestämmelser. Vad som skiljer centrala förvaltningsmyndigheter från övriga förvaltningsmyndigheter kan sägas vara att de har hela landet som sitt verksamhetsområde. Myndigheten kan även vara central i förhållande till regionala och lokala myndigheter.[8]
Som nämnts har uppdelningen i centrala, regionala och lokala myndigheter tappat i betydelse.
Ävenregionfullmäktige ochkommunfullmäktige har myndigheter under sig på lokal nivå. Ofta benämns dessa myndigheter som "nämnder" eller "kontor", till skillnad från statens "verk" och "styrelser". Benämningen är dock inte helt konsekvent, utan undantag förekommer på såväl lokal som central nivå. Några exempel på vanligakommunala myndigheter är överförmyndarnämnder, miljökontor och byggnadsnämnder.Valnämnder ochsocialnämnder är obligatoriska att ha i varje kommun, medan det annars är upp till respektive kommunfullmäktige att besluta vilka nämnder som ska finnas.[9]
