Extas (avgrekiska ἔκστασις,ekstasis, egentligen "bortryckande från ett läge", avek, "ur", "från", ochstasis, "ställning") har inommedicinen betydelsen av tillstånd ihjärnan, under vilka vissa föreställningar, mest avreligiöst innehåll, så ryckersjälen med sig, att den liksom kommer ur sitt vanliga läge och blir mer eller mindre otillgänglig för yttervärlden.
I sammanhang därmed röjer sig oftasthallucinationer, som överensstämmer med de härskande föreställningarna. Muskelrörelserna och talet är därvid antingen hämmade eller ganska livliga och kroppsfunktionerna inte sällan försvagade. Begreppet extas i medicinsk mening uppfattas dock ej lika av alla författare.
Inompsykologin menas medextas hänryckning, ett tillstånd av hänförelse, i vilket man förlorar minnet av sitt föregående, tycker sig vara försatt i en ny tillvaro och tror sig vara delaktig av högreuppenbarelser. Så trodde grekerna underantiken, attPythia, detdelfiskaorakletsprästinna, under en extas, som hos henne sades framkallas genom ur jordens inre kommande bedövande ångor, skådade framtiden. Denyplatonskafilosoferna antog, att man genom försjunkande i betraktelser av dengudomliga enheten under extas rent av kunde förlora sinindividualitet och uppgå iGud, ehuru här påjorden endast tillfälligt.
Emanuel Swedenborg trodde sig på likartat sätt "hänföras avanden" och därunder, i ett mellantillstånd mellansömn ochvaket tillstånd, mottagudomliga uppenbarelser.
Om extasen ska psykologiskt förklaras, är den närmast att sammanställa med de företeelser, som kallasautohypnos (sehypnotism), och de förmenta uppenbarelserna skulle då varasuggestioner ellerminnen ochfantasier, som har sitt upphov i personens vakna erfarenhet, men som under det halvt eller helt hypnotiska tillståndet erhåller livlig och konkret gestalt samt fattas såsom enobjektivverklighet, liksom bilderna i den normaladrömmen. Den så kalladepredikosjukan anses vara en form av extas.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånNordisk familjebok,Extas, 1904–1926.