Expressionism (avlatinetsexpressio ’uttryck’) var en stilriktning inombildkonst,arkitektur,litteratur,teater,film ochmusik under1900-talet. Begreppet anses myntat av den tyske konsthistorikernWilhelm Worringer i hans arbeteAbstraktion und Einfühlung (1907). Även en betydande del av expressionismens ideologiska grund tillskrivs Worringer i samma arbete, vid sidan av filosofenHenri Bergsons verkL'Evolution créatrice (1907). En betydelsefull, fördjupande analys av bildkonsten gjordes avHermann Bahr i essänExpressionismus (1916).[1]
Inomkonsten används termen expressionism förkonstverk, där avbildandet av föremål även ger uttryck förkonstnärens egna känslor eller inre föreställningsvärld. Inommåleriet förstärks till exempel den känslomässiga effekten av ett medvetet bruk av starkafärger, en förvrängning av formerna och så vidare. I den betydelsen kallas iblandmålningar avEl Greco ochMatthias Grünewald expressionistiska, även om termen vanligtvis begränsas till att gälla konstnärer från de senaste hundra åren.
Som föregångare betraktasVincent van Gogh, men den som främst lanserade expressionismen som konstnärlig riktning i Frankrike varHenri Matisse. Han betonade det väsentliga i tingen, deras "uttrycksvärde", och ville befria konsten från dess beroende av den tillfälliga företeelsen, somimpressionismen ålagt sig. Man menade sig därför stå i opposition till impressionismen, men tog samtidigt till sig sena impressionister somPaul Cézanne ochPaul Gauguin.
I Frankrike blevfauvismen ett samlingsnamn för expressionismens förespråkare och denna fick även stort inflytande över svensk konst. Genom den ryske målarenVasilij Kandinskij introducerades stilriktningen i Tyskland. Hans tankar om konstens andlighet förde honom vidare in i tidigabstrakt konst.Oskar Kokoschka,Franz Marc ochEmil Nolde är några andra tyskspråkiga företrädare. De mest medvetna expressionistiska grupperingarna grundades iTyskland i början av1900-talet. Mest berömda ärBrücke ochDer Blaue Reiter. Inflytandet frånEdvard Munch var i detta sammanhang ansenligt.[2]
Inom musiken löser expressionismen av impressionismen. Med denna musikaliska expressionism menas en obenägenhet att gestalta bilder och händelser, och istället bara avspegla en inre musikalisk-konstnärlig upplevelse, frigjord från all iakttagelse utifrån. Huruvida denna beskrivning eller definition av expressionistisk musik också gällerPaul Hindemith tål dock att undersöka, eftersom denne tonsättare skrev flera operor medlibretton efter kändaexpressionistiska teaterstycken, såsomMörder, Hoffnung der Frauen (1919),Nusch-Nuschi (1921) ochSancta Susanna (1922). Karaktäristiskt för musiken generellt var annars dess sökande efter helt nya former.[2]
Såväl teater som film förknippas med termen. Emellanåt används den även om arkitektur, i synnerhet omPeter Behrens ochErich Mendelsohns byggnadsverk. Även koreografi och dansuttryck har påverkats av expressionism. I Tyskland återfinns dessutom expressionistiskt kyrkomåleri.
![Komposition mit Akten [3] av Wilhelm Morgner (Museum Ostwall), Dortmund](/mt/?noimg=&dark=on&url=https%3a%2f%2fsv.wikipedia.org%2fwiki%2fFil%3aEntry_of_Jesus_into_Jerusalem_by_Wilhelm_Morgner.jpg)
