 | Den här artikelnbehöverkällhänvisningar för att kunnaverifieras.(2021-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan. |
Exotism är ett stildrag i västerländsklitteratur,konst,formgivning ochmusik, som syftar till en exotiskkaraktär eller stämning. Exotismen var en tankerörelse iromantiken, som en revolt motupplysningen. Längtan efter det okända, drömmen om fjärran länder och tider samt dyrkan av naturen är några exempel på exotismensfilosofi. Det centrala inom riktningen kan sammanfattas som "charmen i det okända".
Inom musiken innebär exotism att en tonsättare mer eller mindre omedvetet anknyter till främmande länders och eventuellt också gångna tiders musik. Exempel finns hosMozart (Enleveringen ur seraljen),Carl Nielsen (Aladdin),Stravinskij (Våroffer),Hilding Rosenberg (Orientalisk svit) m.fl.
Den litterära exotismen tog sig tidigt uttryck i de fantasifulla krokodiler och noshörningar som trängs på sidorna i medeltidabestiarier ochfabelböcker, men den blev ett viktigt inslag i litteraturen i Europa först under 1600-talet med t.ex. franska dramatikers orientaliska ämnen (Racine:Bajazet, 1672) och framför allt under 1700-talet.
Kontakterna med någorlunda fredliga indianstammar i Nordamerika kunde då underbygga drömmarna omden ädle vilden, den ofördärvade naturmänniskan enligtRousseaus recept. Samtidigt blevkineseriet ett mode inom alla konstriktningar. Romantiken förstärkte dessa tendenser – i Frankrike medChateaubriand och i Sverige med t.ex.Stagnelius' orientaliskt praktfulla version av kristendomen).
Mot slutet av 1800-talet blev en mer eller mindre dekadent söderhavsdröm (Pierre Loti) motpol tillKiplings mera handlingsmättade Indien-reportage. Under 1900-talet har exotismen förtunnats, men man kan notera att populärförfattare somSax Rohmer ochIan Flemming gärna, som extra krydda, presenterar orientaliska mästerbovar.
Inslag av exotism har förekommit inom konsten vid många tillfällen. På 1600- och framför allt 1700-talet imiterade man i Västeuropa gärna kinesisk arkitektur (t.ex.Kina slott,Drottningholms slottspark), trädgårds- ochmöbelkonst, porslin m.m.
Under 1800-talets romantiska skede målade konstnärerna gärna exotisk natur och miljö: i Tyskland inspirerades man av de där verksamma skandinaviska målarna att skildra vilda och dramatiska landskap. Vår egenMarcus Larson nådde med sina brusande vattenfall och stormslitna klippkuster en enastående popularitet.
De franska konstnärerna sökte samtidigt motiv i Orienten eller Nordafrika:Ingres målade orientaliska naketbilder ochDelacroix vilda lejonjakter. Målare och skulptörer har under 1900-talet, medPicasso som föregångare, ständigt inspirerats av de ”primitiva” folkens konst.