Exil,latin:exsilium, ellerlandsflykt avser förhållandet att en person (exilanten) bor utanför sitt egetland, men utan att ha släppt sinidentifikation med landet.
Ordet exil kommer av latinets exsilium med samma betydelse och användning. Ursprungligen användes det i betydelsenlandsförvisning, det vill säga när någon förvisas (deporteras) från sitt land.[1]
Under 1800-talet kom det istället att användas om den typ av landsflykt som bland annat en delrevolutionärapolitiker tvingades till. Under 1900-talet har det oftare kommit att förknippas medflyktingars vistelse utomlands; flykten till ettasylland kan ha föregåtts av förföljelse på grund avras,nationalitet,religion ellerpolitisk verksamhet.[1] Under delar av 1900-talet har flyktingströmmarna särskilt i samband med större krig tidvis varit strida, och bådeförsta ochandra världskriget,krigen i före dettaJugoslavien samtMellanöstern har byggt på mängden exilanter. Samtidigt har de mottagande staterna (bland annat inomEU) satt upp hinder för att kunna begränsa mängden flyktingar.[1]
Exilen medför ofrivillig förlust av språklig, social och kulturell samhörighet och förankring. I många länder har exilanter möjlighet att ansöka omasyl som ska skydda dem mot att utvisas tillbaka till det land som de flytt ifrån och där derasrättssäkerhet hotas.
