Eurovision Song Contest, officiellt ävenle Concours Eurovision de la chanson, eller förkortatESC,[1] är en årlig återkommandesångtävling som är tilldeladGuinness World Records för den längsta pågående musiktävlingen i världen.[2][3] I svensk media omnämns tävlingen ibland med namnenEurovisionsschlagerfestivalen,Eurovisionsfestivalen,Eurovisionen,Schlager-EM,Schlagerfinalen, ochMélodie Grand Prix.[4][5][6][7][8][9]
Tävlingen arrangeras av denEuropeiska radio- och TV-unionen (EBU) tillsammans med föregående års vinnarnation (alternativt något annat land om vinnarnationen inte har eller ges möjlighet att arrangera) även om det också är en slags samproduktion med de länders TV-bolag (medlemsbolag i EBU) som medverkar i tävlingen. Tävlingens upplägg är att de medlemsbolag som vill tävla ett år väljer ut en artist eller musikgrupp tillsammans med ett nyskrivet originalverk till tävlingsbidrag som sedan framförs på en scen i det land som arrangerar det aktuella året. Efter alla framträdanden röstar jurygrupper och/eller tv-tittarna fram en vinnarlåt. Man kan rösta på alla bidrag utom det som representerar det land man röstar från.
För att få delta i tävlingen behöver varje land följa en rad regler som EBU har satt upp för tävlingen, däribland regeln om att bara nyskrivna och inte tidigare publicerade låtar (i alla fall inte för den1 september året innan) får tävla, att låten ska kunna framföras på max tre minuter, att varje scenframträdande inte får ha fler än sex personer på scenen, att låttexten inte får nedvärdera tävlingen och att de som befinner sig på scenen under ett framträdande är 16 år eller äldre. I övrigt får varje lands EBU-anslutna TV-bolag välja ut sin artist och sitt tävlingsbidrag på vilket sätt de själva önskar, dock under förutsättning att reglerna kan uppfyllas inför Eurovision.[10]
Fram till 2025 har totalt 1 754 bidrag framförts genom åren, ej inräknat bidragen somskulle ha tävlat år2020.
Efterandra världskrigets slut varEuropa splittrat i de två politiska blockenväst ochöst, representerade av de två supermakternaUSA (väst) respektiveSovjetunionen (öst), som konkurrerade med varandra ekonomiskt, militärt men även kulturellt. I väst utvecklades televisionen, och EBU bildades. Det uppstod en idé om att anordna en TV-sänd sångtävling som skulle visas i miljontals hem runt om i Europa, för att etablera en europeisk identitet.
Den 24 maj 1956 sändes den första Eurovision Song Contest frånLugano iSchweiz med sju deltagande länder och sedan dess har en upplaga per år producerats, med undantag för år 2020 då tävlingen ställdes in på grund avcoronapandemin.[11][12][13] Tävlingsdatumen har varierat från år till år om än att tävlingen alltid arrangeras någon gång mellan mars och maj. Sedan 1995 har tävlingen alltid avgjorts i maj.
För att ett land ska få medverka i tävlingen behöver landet ha minst enTV-kanal eller ett TV-bolag som har ett fullvärdigt medlemsbolag i denEuropeiska radio- och TV-unionen (förkortat EBU). Själva unionen är ensatellittäckande ochinte engeografisk union och därför finns inga krav på att landet behöver ligga i det geografiska Europa. Det har även förekommit att EBU har accepterat att associerade medlemsbolag i andra världsdelar som antingen sänder och/eller deltar i tävlingen, exempelvis TV-bolagetSpecial Broadcasting Service (SBS) iAustralien.
Fram till 2020-talet har sammanlagt 51 länder någon gång deltagit i tävlingen. Den allra första upplagan hade sju deltagarländer och därefter växte intresset snabbt bland flera länder som ville delta. Under1950-talet var det cirka tio länder som deltog per år för att baraett decennium senare hade den siffran ökat till närmare det dubbla, vilket också höll i sig under1970- och1980-talen. När bådeJugoslavien ochSovjetunionen föll i början av1990-talet uppstod nya stater i de gamla som också ville vara med och tävla, men då tävlingen vid den tiden fortfarande bara utgjordes av finalkvällar införde EBU en slags spärrgräns för att inte ha med allt för många länder per år. Det innebar att länder som hade placerat sig sämre ett år eller som hade sämre snittplaceringar fick avstå tävlan året därpå. Senaste gången som sådana kvalificeringsregler användes var iEurovision Song Contest 2003 då finalen för första gången hade 26 deltagarländer, vilket vid den tiden var ett nytt rekord.
I1996 års tävling hade EBU testat att ha ett semifinalupplägg som då innebar att alla länder som ville tävla, utom värdnationen, fick genomgå ett jurykval några månader innan finalen. Detta system har bara använts en gång, däremot återkom själva semifinalen åtta år senare men då med ett helt annat upplägg. Till att börja med slapp nu också länderna som kategoriserades som "Big Four" (länder som bidrar mer ekonomiskt till tävlingen), vilka var Frankrike, Spanien, Storbritannien och Tyskland, samt de länder som blivit topp tio i finalen året innan att kvala. Resten av länderna som ville delta fick genomgå semifinalen där länder som placerat sig sämre i finalen året innan samt debuterande länder och/eller länder som gjorde comeback fick tävla om tio finalplatser. Regeln sade också att om ett eller flera av "Big Four"-länderna, hade kommit topp 10 skulle landet som hamnade på elfte plats året innan också direktkvalificeras osv.[14] Detta hade vid den tiden kunnat möjliggöra ett finalstartfält medsom mest 28 länder, vilket dock aldrig förekom.
Själva semifinalen sändes ett par dagar inför finalen och alla länder som deltog i den aktuella upplagan hade möjlighet att vara med och rösta fram vilka länder som skulle kvalificera sig till finalen. Systemet med en semifinal inför finalen användes åren 2004, 2005, 2006 och 2007 med samma slags kvalificeringsregler som tidigare nämnts.
Från och med2008 års tävling utökades tävlingskonceptet till att ha två semifinaler inför finalen, ett koncept som använts sedan dess. Anledningen till att det blev en ytterligare semifinal berodde på ett stort deltagarintresse. Förändringen innebar att färre länder är direktkvalificerade, i det här fallet endast värdnationen och "Big Four" (som sedan 2011 heter "The Big Five" då Italien gjorde comeback).[15]
I upplägget med två semifinaler kvalar tjugo länder till final, tio per semifinal. Ländernas artister uppträder och därefter följer en tittaromröstning (i vissa upplagor har även juryröstning förekommit) som avgör vilka länder som ska kvala vidare till finalen och vilka som åker ut.[a] Det är dock bara de länder som deltar i den aktuella semifinalen tillsammans med två eller tre av de direktkvalificerade länderna som är med och röstar - de andra länderna får rösta i sin semifinal. Här har dock två undantag gjorts, i 2015 år semifinaler fick Australiens jury och tv-tittare rösta i bägge semifinalerna (då Australien var gästinbjuden till finalen) och sedan 2023 års tävling finns en omröstning kallad "Rest of the World" som erbjuder personer som befinner sig i länder som inte deltar i den aktuella Eurovision-upplagan att rösta som en extra tittargrupp. De tio länder som har fått högst totalpoäng i varje semifinal när röstningen har sagt sitt kvalar vidare till finalen medan övriga bidrag åker ut. För att skapa maximal spänning vid resultatuppläsningen meddelas alla finalister utan inbördes ordning, först när finalen är avgjord meddelas de exakta poängerna och placeringarna
För att bestämma vilka länder som ska tävla i respektive semifinal arrangerar värdlandet månaderna före semifinalsändningarna en så kallad semifinallottning. Inför lottningen fördelas länderna in i olika så kallade för-grupper som baseras på olika kriterier, däribland geografisk placering och tidigare röstningshistorik i tävlingen. Att man sammanställer på det sättet beror på att man under lottningen splittrar varje för-grupp i två delar där några länder får tävla i den första semifinalen och några i den andra semifinalen. Detta görs främst för att länder som har en tendens att rösta på varandra (så kallad grannlandsröstning ellersvågerpolitik) inte i allt för stor del ska avgöra resultaten. Skälet är också att man bara får rösta i den semifinal som man blir allokerad till samt i finalen, dock undantaget "Rest of the World" som röstar i bägge semifinaler och i finalen.[16] Sedan 2010 lottas även varje kvalnation till den förstaeller andra semifinalhalvan i respektive semifinal.
^Åren 2008 och 2009 avgjordes varje semifinal med tittarröstning som fick bestämma nio finalister per sändning. Därefter fick juryröstning avgöra en tionde finalist vilken var den första låt som juryn rangordnat högre än tittarna, vilket i praktiken kunde vara vilket av de utröstade bidragen som helst. När EBU presenterade resultatet under dessa semifinalsändningar meddelades det däremot inte vilket bidrag som blivit juryns val, utan det blev officiellt först efter att dessa tävlingar var avgjorda.
Formellt sett inleds arbetet med nästkommande Eurovision Song Contest så snart som föregående års final har fått sin vinnare. Vissa år har det däremot dröjt en kortare eller en längre tid innan en värdnation officiellt har bekräftats och vid ett antal tillfällen har det även förekommit att vinnarnationer av exempelvis ekonomiska, logistiska eller säkerhetspolitiska skäl inte får arrangera varpå frågan har övergått till ett annat medlemsbolag istället. Senast det skedde var efter Ukrainas vinst i Eurovision 2022 då brittiska public servicebolagetBBC arrangerade på uppdrag av det ukrainska TV-bolagetUA:PBC. Däremot kom det att bli en brittisk-ukrainsk samproduktion.[17] Det land som slutligen accepterar värdskapet behöver därefter ganska omgående bestämma en stad i landet som får själva värdskapet samt välja ut en värdarena som tävlingen kan hållas i. Den processen brukar vanligtvis påbörjas under sommarmånader och avslutas senast under någon av de tidiga höstmånaderna, men hur valet görs varierar från år till år. Ibland finns det färre alternativ varför beslutet har tagits redan ett par veckor efter vinsten medan i andra fall har det dröjt ända in på senare delen av hösten innan beslutet är färdigt.[18][19]
Samtidigt får de medlemsanslutna EBU-bolagen som vill vara med och tävla skicka in anmälningar om de vill vara med och tävla i den kommande Eurovisionen. Under senare delen av hösten eller tidigt i det kommande årets början brukar EBU kunna formulera en deltagarlista med de länder som kommer att delta. Därefter ges varje tävlingsland i uppdrag att utse en artist och ett tävlingsbidrag som sin representant. Den här processen ser olika ut för land till land och EBU lägger sig inte i hur valen görs så länge respektive deltagande nation dels kan uppfylla tävlingens regelverk, dels att valen är färdiga senast ett visst datum månaderna före tävlingen ska sändas. Exempel på olika uttagningsmetoder är:[10]
Internval, det vill säga att TV-bolaget helt eller delvis själva avgör artist- och/eller bidragsvalet utan inblandning från t.ex. en direktsänd jury- och/eller publikomröstning (även om sådana kan förekomma).
Nationell final, där två eller fler bidrag och/eller artister tävlar om att vinna.
En kortare eller längre uttagning innehållandes olika uppvisnings- eller kvalprogram inför finalen där vinnaren koras. Exempel på längre uttagningar är Sveriges uttagningMelodifestivalen och ItaliensSan Remo-festival. Även Danmarks respektive Norges versioner av Melodi Grand Prix, EstlandsEesti Laul, IslandsSöngvakeppnin och Lettlands Supernova är exempel på återkommande uttagningar i sammanhanget. Det finns även nationer som har tillfälliga uttagningskoncept som något år senare skrotas eller byggs om till något annat koncept. Det finns även nationer som har använt sig av formaten Idol och X Factor som koncept.
Ett par månader före tävlingen bjuder värdnationen in alla deltagande TV-bolag i samråd med EBU till ett delegationsmöte i värdstaden där man ger förutsättningarna för årets upplaga, däribland hur allt kommer att fungera rent praktiskt under repetitions- och tävlingsveckorna. Veckorna inför tävlingen börjar själva scenbygget i arenan och uppbyggnad av eventområden. Innan artisterna kan börja repetera på scenen genomförs tekniska repetitioner och stand-in-repetitioner, sedan följer riktiga repetitioner med de tävlande artisterna. På senare år, då tävlingen har vuxit så att fler program sänds och betydligt fler nationer deltar, genomförs repetitionerna under en eller två veckor innan den officiella tävlingsveckan äger rum. Detta för att låta alla länder hinna med flera enskilda repetitioner innan det är dags för publika genrep och direktsändningar.
Eurovisionsfinaler brukar alltid sändas på lördagskvällar medan semifinalerna avgörs på tisdags- och torsdagskvällen. De år som Eurovision hade en semifinal brukade den sändas på onsdagskvällen.
Enligt de nuvarande tävlingsreglerna[10] måste de sånger som deltar bland annat vara nyskrivna och ej tidigare offentliggjorda för allmänheten, åtminstone inte före den1 september året före tävlingen äger rum (tidigare var datumet satt till den1 oktober året innan tävlingen ägde rum,[20] och före det var det den1 januari samma år som tävlingen skulle hållas). Sångerna ska dessutom kunna framföras på maximalt tre minuter. Låtens titel och innehåll får inte nedvärdera tävlingen och heller inte innehålla några politiska, kommersiella och religiösa budskap. Som mest tillåts sex personer per scenframträdande vilket inkluderar sångaren/sångarna, eventuella bandmedlemmar, körsångare och dansare,[a] där samtliga ska vara 16 åreller äldre. Lägsta åldersgräns behöver vara uppfyllt senast i maj samma år som tävlingen äger rum. Regelverket säger även att maximalt 44 länder får delta i en och samma Eurovision-upplaga varav 38 som tävlar via semifinalerna och inte fler än sex länder som är direktkvalificerade till finalen.
EBU ställer också krav på att de TV-bolag som gör utsändningarna behöver visa alla sändningar inklusive repriser. De får heller inte manipulera resultatvisningen eller annat som visas i bild, däremot får vissa angivna mellanspel ersättas av reklam.
Det kan också tilläggas att medlemsbolagen själva har rätt att göra tillägg i sina respektive uttagningar, exempelvis att man tillåter saker som sedan måste justeras om till Eurovisionen eller att man har egna regler för när senast lägsta åldersgräns ska vara uppfyllt eller att man vill ha en egen högsta åldersgräns.
^Antalet personer på scenen innefattar ej ev. scenpersonal som rör sig på scenen, ej heller dirigent och orkestermedlemmar (de år som orkester användes i programmet).
Under årens lopp har EBU gång på gång ändrat och lagt till regler för att göra tävlingen så rättvis som möjligt för alla deltagande länder. Nedan är exempel på tillägg och undantag.
Fram till1962 fick de tävlande låtarna vara högst tre minuter och trettio sekunder långa. Första året (1956) fanns ingen regel om hur lång en låt fick vara om än att 3,5 minut var en rekommenderad längd (exempelvis var en av de tävlande låtarna 1956 mer än fem minuter lång).
Första tävlingsåret skickade varje tävlande land två bidrag vardera, åren därefter tävlar endast ett bidrag per land.
Åren1956–1965,1973–1976 och från1999 har man fått framföra bidragen på vilket språk man velat. Åren däremellan skulle man sjunga på minst ett av landets officiella språk.
Mellan åren1957 och1970 fick varje land som mest ha två personer på scen.
Före1963 tilläts inga körer i tävlingen. Mellan 1963 och 1970 tilläts körer på upp till tre personer per land.
Mellan1956 och1972 framförde alla bidragen med en orkester.1973 ändrades reglerna så att varje deltagande själv land fick bestämma om de ville ha förinspelad musik eller en orkester. Sedan år1999 ska alla bidragen ha förinspelad musik även om inga sånginsatser får vara förinspelade.[21] Från och med 2021 har EBU dock gjort ett undantag med att tillåta förinspelad körsång samt förinspelade studioframträdanden för tävlingsbidragen. Dessa två ändringar gjordes främst med anledning av den då pågående coronapandemin.[22]
Åren1957,1960,1963,1972,1974,1980 och2023 hölls tävlingen i ett land som inte vunnit året innan. Anledningarna varierade, bland annat för att vissa länder vunnit två år i rad eller vunnit de senaste åren och inte hade råd att arrangera tävlingen så snabbt inpå igen. De första två tävlingsåren fanns det ingen regel om arrangörsland.[23][17]
Sedan 1976 års tävling behöver varje deltagarland betala en deltagaravgift för att få medverka. Detta görs för att inte värdnationen ska stå för alla kostnader.
Till och med 1989 fanns det ingen åldersgräns för deltagande, vilket möjliggjorde att länder kunde representeras avpersoner under 18 år (vilket ibland förekom). Från och med 1990 har reglerna ändrats så att alla tävlande måste vara 16 åreller äldre. EBU har aldrig satt en övre åldersgräns även om varje land själv har rätten att bestämma en sådan till sin uttagning.
Lys Assia sjunger vid1958 års tävling iHilversum. Det var tredje gången hon tävlade för sitt hemland Schweiz, efter att hon vunnit den allra första tävlingen år 1956 och tävlat året efter.
Sedan tävlingens start har det alltid funnits med en regel som säger att alla tävlingsländer får rösta på vilka bidrag de vill – utom sitt eget lands tävlingsbidrag. Denna regel gäller även i de semifinaler som har införts efter 2004. Länder som röstas ut i semifinalsändningar får vara med och rösta i finalen och i och med att deras eget bidrag då inte längre tävlar kan de rösta på alla bidrag i finalen. I semifinalerna brukar i regel två eller tre av de direktkvalificerade länderna vara med och extrarösta och de kan då rösta på alla bidrag i startfältet då deras eget bidrag medverkar utom tävlan före finalen.[10]
Från starten 1956 till och med 1974 varierade poängsystemet i tävlingen och det kunde bytas ut från ett år till ett annat. Förutom den första upplagan, där endast vinnaren presenterades, var det återkommande att varje land hade ett antal jurymedlemmar som fick vara med och rösta fram favoritbidragen. I vissa upplagor kunde jurymedlemmarna bara rösta på ett eller ett fåtal bidrag medan i andra upplagor skulle alla bidrag, undantaget sitt eget lands bidrag, få poäng från juryn. Under några år prövades även systemet med att ha två jurypersoner per land där den ena skulle vara under 25 år och den andra över 25 år. Varje jurymedlem betygsatte sedan alla låtar, utom det egna landets låt, med poäng från 1 till 5. I andra upplagor där varje jury endast kunde dela ut ett fåtal poäng var det vanligen förekommande att flera låtar i startfältet blev helt utan poäng.
Sedan Eurovision 1975 har tävlingen haft ett standardpoängsystem som går ut på att varje deltagarland delar ut fasta poängsummor till sammanlagt tio länder. Den högsta summan är 12 poäng och därefter följer i nedåtgående led 10, 8, 7, 6 5, 4, 3, 2 och 1 poäng, övriga bidrag ges noll poäng. Inga bidrag kan tilldelas 9 eller 11 poäng.[10]
I stort sett alla Eurovisioner har startordningarna avgjorts med hjälp av lottning som har inneburit att ländernas respektive startnummer och/eller starthalvor har tilldelats med hjälp avslumpen. Hösten 2012 gjordes däremot en regeljustering kring startordningarna som går ut på att lottningen bara ska avgöra vilka länder som ska tävla i respektive startfält samt starthalvor. Den senare delen, den som avgör själva startnumren, bestäms helt och hållet av tävlingsproducenterna för det aktuella årets Eurovision. Ett undantag görs dock för värdnationen vars startnummer i finalen får ett bestämt startnummer vilket sätts genom en startnummerlottning. Det görs bland annat för att undvika så kalladejävsituationer. Det här upplägget har varit aktuellt i alla Eurovisioner sedan 2013.[24][25]
Fram till år1996 avgjordes tävlingen enbart av nationella jurygrupper. Året därpå testade Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike att ha telefonröstning istället för juryröstning och då detta visade sig positivt började fler länder under åren som följde därefter sakta men säkert övergå till att enbart ha telefonröstning, dock i flera fall med så kallade backupjuryer som användes bland annat vid teknikstrul eller där olika händelser omöjliggjorde telefonröstning.[26] Under några år i början av 2000-talet använde vissa länder en kombination av jury- och tittarröstning, något som sedan infördes för alla länder mot slutet av decenniet2000-talet. I och med detta minskade tittarnas makt något då de fick dela makten med jurygrupper. Varje upplaga sedan 2009 har avgjorts på detta sätt och sedan 2016 delar dessutom varje lands juryröstning respektive tittarröstning ut varsin poängskala om 12, 10, 8 och 7–1 poäng. Det innebär att dubbelt så mycket poäng delas ut vilket också gör att poängsummorna blir högre jämfört med tidigare upplagor.[27][28][29]
Från och medEurovision 2023 gäller däremot att det är bara tittarröstning som avgör semifinalerna, med backup-jurys i nödfall, exempelvis i de fall när en nation inte kan avlämna ett validerat telefonresultat. Däremot används delad jury- och tittarröstning i finalen, på samma sätt som det varit sedan Eurovision 2016. Utöver detta infördes samtidigt en så kallad "Rest of the World"-tittargrupp som innebär att personer som inte befinner sig i någon av tävlingsländerna får rösta på bidragen via en onlineröstning. Denna omröstning finns med i bägge semifinalerna och i finalen vilket gör att tittarna i finalen får en något större procentandel i makten att avgöra slutresultatet. Den nya maktfördelningen blir 50,6 procent för tittarna och 49,3 procent för juryerna. "Rest of the World" delar ut en uppsättning om 12, 10, 8 och 7–1 poäng till tio favoritbidrag per sändning, övriga låtar i samma startfält får noll poäng.[30]
Om två eller fler bidrag, oavsett slutplacering, får samma totalpoäng genomförs en skiljeomröstning enligt EBU:s egen modell. Sedan2003 har regeln gällt att tävlingen i första hand räknar antaletpoänggivande länder de aktuella bidragen haft, och om det är lika många ska man i andra hand börja räknaantalet poängvalörer med start från 12 poäng. Om bidragen har fått lika många eller få 12-poängare fortsätter omräkningen till dess någon har fått fler av viss valör. Om det även efter detta är helt lika i poängen mellan flera bidrag är det låtensom startat tidigast i startordningen som placerar sig högst, vilket bland annat blir tydligast i de fall två eller fler bidrag får noll totalpoäng.[31][32][33] Från 2016 har även bidrag som fått samma totalsumma räknats efter hur tittarröstningen placerat bidragen, där den av dessa bidrag som fått högst summa från tittarna placerar sig överst.
Modellen med skiljeröstning infördes första gången år 1970, efter att finalen 1969 hade slutat med att fyra länder hamnat på delad förstaplats. På den tiden fanns det inget regelverk kring hur en sådan situation skulle lösas varför alla fyra länder fick dela på vinsten och för att utse en värdnation till 1970 års final användes lottningsmetoden. Några länders TV-bolag, däribland Sveriges Radio-TV, kritiserade beslutet och bojkottade även tävlingen 1970. Den skiljeregel som EBU då införde sade att bara ett land per år kan vinna och ifall fler än två länder skulle hamna på samma totalsumma på förstaplatsen skulle en ny omröstning genomföras mellan dessa bidrag för att kora en vinnare.[34][35] År1989 förfinades regeln till att EBU istället skulle räkna hur många poängvalörer bidragen fått och den som fått flest av högst valör skulle vinna.[35][36][37]
Historiskt sett har skiljeregel mellan bidrag på förstaplatsen bara behövt användas vid1991 års final när Sverige och Frankrike hamnade på delad förstaplats. Vid det tillfället korades Sverige till vinnare då Sverige fick fler 10-poängare än Frankrike, men om dagens skiljeregler hade gällt hade Frankrike vunnit då landet fick poäng från fler länder än Sverige.
För att Eurovision Song Contest ska kunna hållas behöver varje deltagarland betala en avgift, vilket är utöver det som värdnationen själv budgeterar och får in från EBU. Trots detta krävs det att vissa länder lägger mer pengar på tävlingen för att arrangörslandet inte ska bli lidande av för höga kostnader. För att hålla tävlingen vid liv var man därför tvungen att erbjuda fyra (senare fem) länder direktkvalificeringsplatser i varje års final med haken att de ska betala mer än de andra länderna som är med och tävlar. Detta kom på EBU:s bord under år 1996 då Tyskland, som fram till 1990-talet brukade lägga mer pengar i tävlingen än de andra länderna, missade att kvalificera sig till finalen det året. Därför beslöt EBU att låtaTyskland (ARD/NDR), tillsammans medpublic servicebolagenFrance Télévisions iFrankrike,RTVE iSpanien ochBBC iStorbritannien få bli en del av den gruppen, kallad ”The Big Four”, från och med tävlingen år 1999, med anledning av just de fyra har råd att betala större delen av tävlingens kostnader. Sedan år2011 heter gruppen "The Big Five" dåItalien gjorde comeback i tävlingen igen och att EBU beslöt att även deras nationella TV-bolagRai kunde vara med och bidra ekonomiskt stort till tävlingen.[38]
Om ett "Big Five"-land vinner en Eurovisionfinal är det endast de fem länderna som blir direktkvalificerade till det kommande årets final. Detta skedde bland annat efter Tysklands seger 2010 (till 2011 års tävling) samt vid Italiens seger 2021 (till 2022 års tävling).[20]
Länder som deltagit minst en gång fram till och med 2023, markerade med grön färg. Gula länder har rätt att deltaga, men har hittills inte gjort det. Röda länder har tagit fram bidrag till tävlingen, men sedan dragit sig ur.
Sedan starten1956 har antalet deltagande länder ökat från sju till 52. Den stora förändringen skedde i början och mitten av 1990-talet då många länder som varit under en stat blivit fria och velat tävla. Eftersom Eurovision inte är någon geografisk Europatävling kan länder som geografiskt ligger iNordafrika ellerCentralasien delta, vilket också har skett.Marocko är dock det hittills enda landet i Afrika som deltagit, vilket skedde år1980.Australien bjöds år 2015 in som en gästnation då tävlingen fyllde 60 år och har sedan blivit inbjuden att delta alla år därefter. Andra länder som är helt/delvis utanför det geografiska Europa kan nämnasArmenien,Azerbajdzjan,Cypern,Georgien,Israel ochTurkiet.
Ett streck (–) innebär att landet inte var medlem av EBU och kunde inte delta. För det längre strecket, se notering a.
En tom ruta innebär att landet inte deltog i finalen.
^Sedan 2019 har republiken Makedonien officiellt bytt namn till Nordmakedonien. Från debuten 1996 till och med 2018 då landet deltog i Eurovision Song Contest tävlade de alltid med beteckningen F.Y.R. framför landsnamnet, vilket på svenska kan översättas tillden forna jugoslaviska republiken Makedonien.
^ [abcd]År 1969 hanterade reglerna inte lika antal poäng, därför delade 4 länder på segern detta året.
^Tyskland innefattar även Västtyskland under perioden 1956–1990.
^Sju länder deltog, men varje deltagande land skickade två bidrag vardera som antingen framfördes av olika artister eller av samma artist.
^I Eurovisionens barndom fanns inga regler gällande att fjolårets vinnarland blir värdnation året därpå. Därför hölls tävlingen i Tyskland och inte i Schweiz trots att den sistnämnda vann 1956 års Eurovision.
^Efter att fyra länder vunnit året före (eftersom det inte fanns någon regel mot det då) valde ett flertal länder, däribland Sverige, att avstå tävlan 1970.
^Eftersom Monaco varken hade plats eller råd att arrangera efter sin vinst år 1971 överläts arrangörskapet på Storbritannien 1972.
^Varken Luxemburg (som vunnit 1973 års tävling) eller Spanien (som blev tvåa i samma upplaga) hade råd att arrangera år 1974, varför frågan gick till Storbritannien som accepterade erbjudandet.
^Efter förfrågan från EBU fick Nederländerna ta hand om arrangemanget 1980. Detta då Israel, som vunnit 1979, inte hade råd att arrangera ett andra år på raken. Israel deltog inte heller, men det berodde på att finalen ägde rum på en minnesdag.
^Sandra Kim var bara 13 år gammal vid sin seger 1986. Sedan 1990 har EBU höjt den lägsta åldersgränsen till 16 år, och så länge som den inte sänks kommer Sandra Kim att förbli tävlingens yngsta vinnare.
^1986 års Eurovision markerar det senaste året då fjolårets sistaplacerade land vann upplagan året därpå. Belgien, som vann 1986, hade nämligen kommit på sista plats i finalen 1985.
^I och med Johnny Logans vinst år 1987 blev han den första (och till Loreens vinst 2023 den enda) artisten som vunnit Eurovision Song Contest två gånger. Han kom även att vinna en tredje gång (1992) men då som låtskrivare för Linda Martin.
^År 1991 fick Sverige och Frankrike lika många poäng, varpå regeln om att endast ett land kan vinna togs till. Då Sverige fått flest tiopoängare (båda länderna hade lika många tolvor) vann Sverige Eurovision det året. Hade regler som antogs 2003 gällt hade Frankrike vunnit eftersom de fick poäng från fler länder än Sverige.
^Inför finalen år 1996 hölls först en kvalificeringsomgång för de länder som velat vara med i tävlingen. Alla länder utom värdlandet, det året Norge, var tvungna att kvalificera sig den vägen. En liknande sak skedde även 1993, fast för ett antal östeuropeiska länder som ville debutera det året.
^1997 fick fem länder pröva på att använda sig av telefonröstning som slutresultat. Då detta visat sig positivt blev det sedan standard att åren efter ha telefonröstning (dock i vissa fall i kombination med juryröstning).
^År 2004 infördes en semifinal så att många fler länder kan medverka i tävlingen. Detta för att man ska slippa använda sig av metoden att de sämst placerade länderna i finalen året innan måste avstå tävlan året därpå.
^År 2008 infördes två semifinaler i tävlingen, vilket innebär att alla länder (utom värdlandet och "The Big Five") är tvingade att kvalificera sig genom minst en av två semifinaler innan finalen hålls. Det var för övrigt också första gången som 43 länder deltog i tävlingen, vilket det hittills högsta deltagandet någonsin.
^Alexander Rybak innehade poängrekordet i tävlingen efter sin seger i Eurovision Song Contest 2009. Rekordet stod sig fram till 2016 års tävling då EBU gjorde om omräkningen mellan jury- och tittarpoängen till att varje lands jurygrupp och TV-titttare delar tillsammans ut 116 poäng istället för 58 poäng, dvs. dubbel uppsättning av 12, 10, 8 och 7-1 poäng. I och med att dubbelt så många poäng delas ut ökar också möjligheterna att kunna komma upp i högre totalpoäng.
^På grund avcoronavirusutbrottet valde EBU ihop med arrangörsbolagenAVROTROS,NOS ochNPO att ställa in 2020 års Eurovision Song Contest. Den 16 maj 2020 sändesEurovision: Europe Shine a Light som var ett direktsänt program frånHilversum, Nederländerna där alla bidrag somskulle ha tävlat hyllades och tidigare Eurovision-deltagare bjöds in för att uppträda med kända bidrag från runt om i Europa. Programledarna var desamma som skulle ha programlett Eurovision Song Contest 2020.[41] I Sverige valde Sveriges Television (SVT) att sända en egen tävling vid namnEurovision: Sveriges 12:a för att ta reda på vilket land som var Sveriges favorit.
^I maj 2020 stod det klart att Rotterdam skulle få arrangera Eurovision Song Contest 2021 eftersom 2020 års tävling ställdes in.[42]
^På grund avcoronavirusutbrottet valde EBU ihop med arrangörsbolagenAVROTROS,NOS ochNPO att ställa in 2020 års Eurovision Song Contest. Den 16 maj 2020 sändesEurovision: Europe Shine a Light som var ett direktsänt program frånHilversum, Nederländerna där alla bidrag somskulle ha tävlat hyllades och tidigare Eurovision-deltagare bjöds in för att uppträda med kända bidrag från runt om i Europa. Programledarna var desamma som skulle ha programlett Eurovision Song Contest 2020.[43] I Sverige valde Sveriges Television (SVT) att sända en egen tävling vid namnEurovision: Sveriges 12:a för att ta reda på vilket land som var Sveriges favorit.
^I juni 2022 gick EBU ut med uppgifter om att Ukraina inte skulle få arrangera Eurovision 2023 i Ukraina. Samtal inleddes istället med Storbritannien[23] och cirka en månad därefter blev det presenterat att tävlingen skulle bli en brittisk-ukrainsk produktion som skulle produceras i Storbritannien.[17]
Karta över Eurovisionsvinnande länder. Mörklila: 7 vinster, Lila: 6, Mörkblå: 5, Turkos: 4, Grön: 3, Ljusgrön: 2 och Gul: 1 vinst. Mörkgrå visar länder som deltagit, men ej vunnit, och ljusgrå visar länder som aldrig deltagit. Tyskland vann som Västtyskland 1982 och det nu icke existerande landet Jugoslavien vann 1989.
Av de 51 länder som ställt upp i tävlingen sedan starten 1956 har lite drygt hälften, eller 27 länder för att vara exakt, tagit hem segern minst en gång. Nedan redovisas de länder som har fått flest vinster genom tiderna, listade iförsta hand efter antalet vinster och iandra hand efter senaste vinst.Det kan vara värt att notera att länder somJugoslavien ochSerbien och Montenegro inte längre existerar som ett land utan som flera stater som blivit självständiga.
Sverige och Irland ligger på delad förstaplats i antalet vinster. Sverige är etta i kraft av att ha vunnit senast medan Irland har fler andraplaceringar än Sverige.
Nedan redovisas de länder som har fått flest andra- och tredjeplatser genom tiderna, listade iförsta hand efter antalet andra/tredjeplats och iandra hand efter senaste placering.Notera att tabellen inte redovisar länder som tävlade åren 1956 (då alla bidrag blev oplacerade, med undantag för vinnaren), 1969 (då fyra länder vann och bara dessa bidrag hamnade på pallplatserna) och 2020 (då tävlingen ställdes in till följd av den då pågåendeCoronaviruspandemin).
Andraplatser i finaler 1957–1968, 1970–2019, 2021–2025
Sedan 1957 har sammanlagt 23 länder kommit minst en gång på sistaplats i Eurovisionfinaler och 19 länder i semifinaler, detta räknat fram till 2022 års final. Tabellen nedan listar dessa länder iförsta hand efter antalet sistaplatser och iandra hand efter senaste sistaplats. Notera att tabellen inte tar upp några sistaplatser i 1956 års tävling och detta till följd av att endast vinnaren presenterades i den upplagan medan övriga tävlingsländer fick dela på andraplatsen.
Sistaplatser i finaler 1957–2019, 2021–2025 (* Med noll poäng)
^I finalen i Eurovision 2015 hamnade både Tyskland och Österrike på noll poäng i omröstningen. Enligt tävlingsreglerna genomförs en skiljeomröstning för bidrag med samma totalsumma och om det inte går att skilja poängerna åt blir det landet som startat senast i startordningen som hamnar sist.
^I den andra semifinalen i Eurovision 2023 hamnade både San Marino och Rumänien på noll poäng i omröstningen. Enligt tävlingsreglerna genomförs en skiljeomröstning för bidrag med samma totalsumma och om det inte går att skilja poängerna åt blir det landet som startat senast i startordningen som hamnar sist.
Nedan redovisas länder som hittills aldrig har vunnit en Eurovision Song Contest i ordning efter hur länge de har väntat på seger sedan sin tävlingsdebut. Antalet år räknas utifrån debutår i tävlingen till nutid och dessa siffror tar ingen hänsyn till eventuella år landet ej har deltagit. Tabellen är uppdaterad i maj 2025 och gäller fram till 2023 års tävling.
Notera att länder markerade med en stjärna (*) tävlade som en del avJugoslavien fram tills den statsbildningen upplöstes i början av 1990-talet.
^Marocko har bara deltagit en gång i Eurovision, nämligen år 1980.
^Bosnien och Hercegovina deltog aktivt i tävlingen fram till 2012 och har därefter bara medverkat en gång (2016).
^Slovakien deltog bara enstaka gånger under 1990-talet och gjorde sedan ett längre uppehåll i tävlingen fram till 2009. Efter 2012 har landet inte deltagit alls i Eurovision-sammanhanget.
^Andorra har inte aktivt medverkat i Eurovision sedan 2010.
^Belarus nationella TV-bolag BTRC är sedan den 1 juli 2021 avstängda från sitt EBU-medlemskap, vilket gör att de inte får eller kan tävla i Eurovision Song Contest.[49]
Nedan är en översikt gällande startnumren i semifinalerna som har haft flest respektive minst finalkvalificeringar. Tabellen gäller från 2008 och framåt (dock inte år 2020 som blev en inställd upplaga) då systemet med två semifinaler används. Årtalen för varje startnummer representerar år då ett bidrag med det aktuella startnumret röstades vidare till final.Fetmarkerade årtal indikerar att bidraget även vann sin semifinal.
Nedan är en översikt av vilka startnummer som vinnarlåtarna har haft i finalerna i Eurovision Song Contest sedan 1956 (dock inte inställda 2020-upplagan). Låtarna omnämns här i vilket årtal de vann Eurovision Song Contest. Fetmarkerade årtal indikerar att vinnarlåten tävlade som sista bidrag i sitt års finalstartfält.
^SedanEurovision Song Contest 1986 har finalerna alltid haft minst 20 bidrag, även om 20 finalbidrag även förekom i upplagorna åren 1978, 1981 och 1983.
^SedanEurovision Song Contest 2002 har finalerna alltid haft minst 24 bidrag, även om 24 finalbidrag också förekom i upplagorna åren 1993, 1994, 1997, 1998 och 2000.
^SedanEurovision Song Contest 2008 har finalerna alltid haft minst 25 bidrag, även om 25 finalbidrag också förekom i upplagorna åren 1993, 1994, 1997, 1998 och 2003.
^27 finalbidrag har endast förekommit i2015 års Eurovision Song Contest, vilket berodde på att EBU bjöd inAustralien till tävlingen. Den gången slapp landet att kvala via semifinalerna varför sju länder fick fribiljetter till finalen (Australien, direktkvalificerade Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien och Tyskland samt dåvarande värdnationen Österrike).
Nedan listas de länder som fått högst totalpoäng i finalerna 1956–2025 och semifinalerna 2004–2025. Tabellerna är senast uppdaterade i maj 2025. Siffrorna gäller ej år 2020 då tävlingen var inställd.
I och med att Eurovision Song Contest har sänts sedan 1950-talet har förutsättningarna och antalet deltagarländer varierat kraftigt. För att göra en rättvis jämförelse av poängrekord har den delats in i olika epoker:
1957–1974: poängsystemet varierade från år till år med antalet deltagarländer som var mest 18 länder.
1975–2003: ett standardiserat poängsystem infördes och antalet deltagarländer varierade mellan 20 och 26 per år.
2004–2015: EBU införde semifinalsystemet som möjliggjorde att över 40 länder kunde delta per år. I och med det ökade poängsummorna jämfört med tidigare år.
2016–nutid: poängsystemet förändrades med att varje lands jury- och tittarröstning tillsammans delar ut 116 poäng istället för tidigare 58 poäng, vilka fördelas ut på dubbel uppsättning av 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Eftersom dubbelt så mycket poäng delas ut har poängsummorna i såväl semifinaler som finaler ökat markant. Från och med Eurovision 2023 har en regeljustering gjorts där jurygrupperna inte längre röstar i semifinalerna med undantag för eventuella deltagarländer som inte kan lämna in ett validerat telefonresultat. EBU har också valt att införa en så kallad "Rest of the World"-grupp där tittare som inte befinner sig i någon av tävlingsländerna ges möjlighet att rösta som en extra tittargrupp i respektive program (semifinalerna och finalen).[30]
Listorna innehåller inte bara vinnarländer utan även övriga topplacerade länder. Länder som ej är vinnare har grå bakgrund (detta gäller även bidrag som ej blev vinnare i semifinalerna).
^ [ab]Från och med 2023 års Eurovision Song Contest deltar inte jurygrupperna i semifinalomröstningarna annat än som backup för tittarröstningen. I och med att programmen därmed tappar en röstningspart jämfört med Eurovisionåren 2016–2019, 2021 och 2022 kan ett tävlingsbidrag inte längre få mer än maximalt 252 poäng, vilket sker om det är 19 länder som tävlar och tre direktkvalificerade länder som extraröstar och alla dessa ger sin högsta poäng (12 poäng) till samma tävlingsbidrag. Detta ska jämföras med åren innan då samma maximala poängsumma kunde vara som mest 504 poäng till ett land, vilket naturligtvis varierade utifrån hur många länder som deltog och extraröstade i dessa semifinaler.
Observera att tabellen nedan inte bara innehåller vinnande länder. Länderna listas i första hand efter antalet totaltolvor och i andra hand efter senaste notering.
Länder markerade med * tävlade före 2016, då antalet 12-poängare räknades ikombinerat läge mellan jury- och tittarrösterna istället för nuvarandeadderat läge.
Storbritannien har fått totalt 16 andraplaceringar, vilket är ett rekord. Den senaste fick de i finalen i2022 års tävling.
Storbritannien innehar även rekordet i antalet Eurovision-värdskaputan att ha vunnit året innan. Det handlar om sammanlagt fem tillfällen som genomfördes åren1960,1963,1972,1974 och2023.[17]
Sedan nuvarande poängsystemet (1–8, 10 och 12 poäng) infördes har det totalt 16 gånger hänt att ett eller flera länder inte fått några poäng alls under en omröstning. Första gången var förNorge1978 och senaste gången förStorbritannien2021. Den sistnämnde blev för övrigt det första landet sedan 2016 som inte fick några poäng från vare sig jurygruppernaeller TV-tittarna.
Mellan åren2001 och2008 (vilket är 8 av 10 år på hela00-talet) vann varje år ett land som aldrig tidigare hade vunnit tävlingen förut (Estland, Lettland, Turkiet, Ukraina, Grekland, Finland, Serbien och Ryssland). Någon sådan lång svit har aldrig tidigare förekommit, även om det genom historien har förekommit kortare sviter upp till tre åri rad med att nationer vann utan tidigare seger.
Grekland var det enda landet som mellan åren2004 och2011 konsekvent lyckades placera sig inom de tio första placeringarna i finaler.Azerbajdzjan hamnade på andra plats i denna svit, då de mellan åren2008 och2013 lyckades uppnå samma sak som Grekland. Bägge sviterna är dock numera brutna.
Sedan det permanenta semifinalinförandet 2004 ärUkraina det enda deltagarland som aldrig har missat finalkvalificering de år som landet har behövt kvala i tävlingen via semifinal till final. Övriga deltagarländer, ej inräknat länderna som tillhör "The Big Five" (vilka sedan år 2000 alltid är direktkvalificerade till nästkommande final oavsett placering året innan), har samtliga missat en eller flera finalplatser sedan 2004. Däremot är det inget land som har kvalificerat sig alla åri rad, utan kvalificeringarna har skett vid olika tillfällen (räknat sedan 2004).
Mest framgångsrika debutanter ärSchweiz, som vann på premiäråret 1956 (som dessutom var på hemmaplan) ochSerbien, som vann2007. Serbien hade tidigare deltagit som Jugoslavien och Serbien-Montenegro, men debuterade under egen flagg 2007.
Portugal fick vänta hela 53 år på sin första seger, räknat sedan landets debut i Eurovision 1964. Av de länder som ännu inte vunnit ärMalta det land som väntat längst, som debuterade 1971, följt avCypern (debut 1981) ochIsland (debut 1986).
NärLuxemburg vann år1973 vann de med den hittills största procentmängden av totala maxpoängen (80,6%). Landet fick totalt 129 av 160 poäng (en differens på 31 poäng).
I finalen 2022 fick Ukraina ihop 439 poäng av tittarnas poäng, vilket var endast 29 poäng från den maxpoäng tittarna kunde dela ut tillsammans i den finalen. Maxpoängen innebär att alla länder delar ut sin 12-poängare till samma bidrag, även om det aktuella landet inte kan rösta på sitt eget bidrag. I Ukrainas fall fick gruppenKalush ihop sammanlagt 28 stycken 12-poängare från TV-tittarna, och tillsammans med jurygrupperna blev det totalt 33 stycken 12-poängare, vilket är nytt rekord.
Österrike (2015) och Portugal (2018) är de länder som har kommit på sistaplats som arrangörsland och regerande mästarland.
Johnny Logan ochLoreen är de enda artisterna som har lyckats vinna Eurovision Song Contest vid mer än ett tillfälle, totalt två gånger vardera. Intressant att notera är att båda tilldelades, genom slumpen, startnummer 17 vid den första vinsten och sedan ett helt annat startnummer när de tävlade och vann gången därpå.
Danmark, Frankrike, Irland och Storbritannien är de länder som har vunnit tävlingen mer än en gång i ett och samma arrangörsland (dock vann Danmark och Irland i olika städer).
Finland var tidigare unikt då man innehade medlemskap i både EBU och den tidigare östeuropeiska motsvarigheten OIRT, och är således det enda landet som deltagit i ESC och samtidigt varit OIRT-medlem. Tilläggas ska även att Finland mellan 1977 och 1980 tävlade i både ESC och den östeuropeiska motsvarighetenIntervision Song Contest, som de dessutom vann 1980.
Med tävlingens nuvarande åldersregler, som infördes inför Eurovision 1990, blev Eurovision 2016 den första upplagan där artister födda på århundradet2000-talet tilläts delta i tävlingen. Däremot skulle det dröja till året därpå då någon artist född på det århundradet deltog i tävlingen, i det här fallet sångarenKristian Kostov, som representerade Bulgarien.
Nio gånger har artister födda utanför det geografiska Europa vunnit:
Sedanmillennieskiftet har tävlingen, förutom att utvecklas själv mot att bli större, även utvecklats åt andra håll och gjort spin-offer på programmets upplägg. Man har exempelvis gjort en juniorvariant (Junior Eurovision Song Contest) som sänts årligen sedan 2003, en dansvariant (Eurovision Dance Contest) som sändes mellan 2007 och 2010.
Under åren 1977–1980 gjordes även en östeuropeisk ESC-liknande tävling kalladIntervision Song Contest som sändes från Sopot i Polen.
År 2005, då Eurovisionen fyllde 50 år, hölls en jubileumsgala kalladCongratulations som korade den dittills bästa Eurovision Song Contest-låten. Det blev svenska Waterloo från 1974 medAbba.
I december 2013 hölls en första upplaga av konceptetTürkvizyon iEskişehir i Turkiet som är en ESC-liknande tävling för asiatiska, syd- och östeuropeiska regioner. Tävlingen har även arrangerats ett antal år därefter.
Det finns även planer på en trolig kommande östasiatisk ESC-version (Our Sound). 2007 vannNibras Media Ltd. rättigheterna till att producera en arabisk version av Eurovision Song Contest för länder i Mellanöstern och Nordafrika, men det har inte utkommit något om det kommer bli av[56]. Sedan år 2005 sänds ävenWorld Oriental Music Festival där länder från både Europa och Asien deltar.[källa behövs]
Fans till Eurovision Song Contest har bildat en fan club vid namn OGAE International.[57]
1 Medaktiva deltagare menas länder som kommer att delta i kommande upplagan av Eurovision Song Contest. Vissa av dem kan ha/har deltagit i föregående års upplagor. 2 Medinaktiva deltagare menas länder som har tävlat i minst en Eurovision Song Contest men som inte kommer att deltaga i den kommande upplagan av ESC.
.png)
.svg)
