Gabriel Condulmaro tillhörde enveneziansk köpmansfamilj och föddes 1383. Från början var han medlem av celestinkongregationen, blev senarebiskop avSiena och 1408kardinal samtlegat iAncona ochBologna. Vid sin upphöjelse på påvestolen saknade han egentligen alla förutsättningar för sin uppgift, i det han varken hade stora vyer, politisk erfarenhet eller djupare teologisk bildning. Och samtidigt hade han alltifrån början av sitt pontifikat att kämpa mot de största svårigheter.
Antonio da Rho presenterar sitt arbete,Dialogi in Lactantium, för Eugenius IV, omkring 1450.
Redan några dagar efter sitt val hade han sammankallat ettkyrkomöte till Basel, men då han däri snart såg en fara förkurians maktställning, sökte han redan i slutet av 1431 att upplösa detsamma. Härur uppväxte mellan konciliet och kurian en konflikt som ledde till att Eugenius upplöste kyrkomötet, under det att detta förklarade Eugenius vara avsatt. Småningom lyckades emellertid Eugenius besegra den konciliära rörelsen genom en kraftig och målmedveten politik som höjde påvedömets anseende, särskilt sedan Eugenius påFerrara-Florenskonciliet lyckats – visserligen bara på papperet – genomföra en union medden grekiska kyrkan.
Även i själva staden Rom hade Eugenius att kämpa med ett oppositionsparti, som tvingade honom till en tioåriglandsflykt (1433–43). Men även här segrade hans uthållighet. Under sina sista år lyckades Eugenius kvarhålla eller återföra de reformvänliga länderna (Frankrike,Tyskland). Hans sista viktiga regeringshandling är förlikningen med Tyskland, som han undertecknade på dödsbädden.
