 | Den här artikelnbehöver fler eller bättrekällhänvisningar för att kunnaverifieras.(2013-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan. |
Etniska skämt ärskämt som bygger påstereotyper och/ellerkritik om andrafolkgrupper ellernationaliteter, ofta mellan två geografiskt närliggande grupper eller om en grupp inom en störreregion. Personerna i historien brukar oftast beskrivas och upplevas kritiskt[källa behövs].
Etniska skämt är en gammal företeelse inomfolkloren. Judarna i detgamla Israel berättade dumhistorier omNasaret[källa behövs].
Redan på 100-talet e.Kr. berättades skämt om invånarna iAbdera iThrakien, där dumheten sades ha orsakats av luften.Herakles, sägersagan, hade en vän och medhjälpare som hette Abderas, och denne följde honom till Thrakien där han blev uppäten av kungDiomedes människoätande hästar. Denne sörjde honom mycket och grundade till hans ära staden Abdera. Luften i Abdera som låg påEgeiska havets nordkust påstods inverka menligt på invånarnas förstånd och omdöme, och abderiterna blev därför dummare än andra människor. En gång efter ett gästspel av en storskådespelare angreps de av en svår farsot vid namnabderitiskt patos; den tog sig uttryck i att de gick omkring och skrek och gestikulerade åt varandra hela dagarna, och den store läkarenHippokrates som bodde i staden nödgades ägna all sin tid att söka bota detta. Abderiterna var svaga för konst även i andra former; de kunde exempelvis aldrig få sina monument stora nog. På sitt torg ställde de således upp en storartadspringbrunn som föreställdePoseidon omgiven av en mängdnereider,tritoner,delfiner och andra havsväsen som skulle spruta vatten i alla riktningar, men tyvärr visade sig figurerna vara för många för att vattnet skulle räcka till annat än lite dropp genom deras näsborrar. När fontänen spelade för fullt såg det ut som om havsguden och hela hans hov hade drabbats av snuva.Boiotien i den europeiska delen ochFrygien iMindre Asien samt även grekerna bosatta vidSvarta havet har också fått sin beskärda del av berättelser om dumheten.
Har dumheten något korn av sanning? På fastlandet mitt emot önLesbos låg stadenKyme, vars befolkning ansågs som riktiga dummerjönsar. Det hade nämligen dröjt 300 år efter stadens grundläggning innan invånarna kom på att de kunde ta upp tull från handelsmännen i stadens stora och fina hamn, enligtStrabon. Utöver detta skall befolkningen en gång ha lånat pengar till ett statligt projekt och då ställt stadensportiker som säkerhet. När de sedan inte lyckades betala lånet i tid blev de följaktligen hindrade av fordringsägarna att utnyttja portikerna. Kreditorerna fick emellertid dåligt samvete när de såg hur folket gick omkring och huttrade i regnet och blåsten och skickade därför uthärolder som hojtade att de kunde gå in i portikerna. Ryktet spred sig snart att i Kyme gick folk ute i regnet till dess de blev tillsagda att gå in under tak.
Sentida motsvarigheter till grekernas Abdera kan sägas vara Krähwinkel, ett sedan1100-talet använt ortnamn, använt i August Friedrich Kotzebues lustspelDie deutsche Kleinstädter från1803 som satiriserar titelsjuka, skvaller och viktighet hos kälkborgarna i Krähwinkel[1][2][3] (Kråkvinkel),Trangvik ochGrönköping. Blandfinlandssvenskar berättades historier ombembölingarna, ett slags kråkvinkelbor, som på den finsktalande sidan motsvaras avhölmöläiset;danskarna berättade omMolboerna.SkillingtrycketDe vidtbekjendte Molboers vise Gjerninger og tappre Bedrifter har sedan1780-talet spritt ryktet om molboernas dumhet o många upplagor. En av historierna handlar om en man som får se en stork på sin åker. Han blir rädd att den ska trampa ner hans gröda och tänker springa ut i åkern för att schasa bort den. Emellertid slår det honom att han själv kan komma att trampa ner mycket mer säd än storken, varför han låter åtta drängar bära ut honom på åkern på en avhakad grind, så att han kan jaga bort storken utan att behöva bryta av ett enda strå. Numera berättar danskarna dumvitsar omÅrhusborna.
Tyskarna har berättat vitsar om Krähwinkel, om Schildbürger (kälkborgare) från den tyska staden Schilda;Mundinga iSchwaben var också måltavla för vitsar om kollektiv dumhet - ja, hela Schwaben var i tyskarnas ögon boplats för dumma människor;Schwabenstreich syftar på någon dum gärning;Schwabenalter syftar på det 40:e året vid vilken ålder en schwabare anses få förstånd; meningenEr hat das Schwabenalter noch nicht erreicht, det vill säga han har inte fått sina visdomständer än, röjer folkloren. Sedan har ävendie Ostfriesenwitze varit populära i Tyskland.Östfriserna är en etnisk grupp. Ett exempel på en östfrisvits är: "Varför låter östfriserna hönorna dricka varmt vatten? Så att de inte behöver koka äggen." Kälkestad nämns, såvitt man vet, första gången iPetrus Bångs kyrkohistoriska arbete (irudbeckiansk anda):Priscorum sveo-gothorum ecclesia (1675), nämligen i det på sidan 29 förekommande ordstävet: "när Adam bodde i Kälkestad", ett uttryck, som författaren säger vara känt bland unga och gamla på hans tid. IVilhelm Fredrik Palmblads översättning avTiecksDie Schildbürger, som på svenska fick titelnKälkborgarnas krönika (1813), är originalets Schilda, dit händelserna är förlagda, utbytt mot Kälkestad, som vid den tiden redan torde haft sin speciella betydelse ("bracksamhälle") stadgad. Ordet "kälkborgare" kan i litteraturen inte uppvisas förrän i slutet av1700-talet.[4]
Under 1990-talet berättades i Tyskland vitsar omOssis respektiveWessis, det vill sägaösttyskar ochvästtyskar[källa behövs].bayrare har berättat vitsar omFünsing; iÖsteuropa berättar man vitsar om invånarna iChełm.
INederländerna berättar man dumvitsar om invånarna iKampen; iFlandern har man berättat vitsar om "Malleghem"; iFrankrike har man berättat vitsar om belgare,histoire belge[källa behövs].
IEngland har man berättat omThe wise men of Gotham iNottinghamshire.Portugiserna har berättat vitsar om invånarna iBeira[källa behövs].
ISverige berättades sådana skämt om folk över landskapsgränser och andra utsocknes, till exempelblekingar berättade historier omölänningar (och tvärtom), vitsar utväxlades mellanBurträsk- ochNorsjöbor iVästerbotten och historier berättades om säsongsarbetandedalkarlar iMälardalen samtknallar, slättbor. Senare kom även historier i Stockholmsområdet omTälje tokar (invånarna iSödertälje). Tälje tokar sågar av bräder i båda ändarna när de inte lyckas bära in dem genom en dörr, de gräver en grop när de vill bli av med en hög sand, de försöker fiska upp månens spegelbild ur en brunn osv. FörfattarenTorsten Kassius har skrivit en bok över ämnetDen gamla fabeln om Tälje tokar. Den är dock en mycket personlig skrift som till stor del utspelas i orientalisk miljö och ingalunda iTälje.
Idag är det mest grannfolken och invandrarna som figurerar i dessa historier. Göteborgare och stockholmare drar gärna vitsar om varandra. Norrmännen drar samma vitsar om svenskar som svenskar berättar om norrmän, och norgevitsarna är många gånger samma historier somengelsmännen berättar omirländarna, Paddy och Mick. IUSA så föredrar man skämt om polacker,dumb Polacks, som även de liknar norgehistorierna. Mera lokalt har man dragit vitsar om svenskar, såsom iMinnesota.
Moderna exempel på svenska komiker med drag av etnisk humor är bland annatLasse Lindroth ochÖzz Nûjen.
Historier om snålhet bör också räknas till sådana man berättar om grannar. I Sverige ärsmålänningar kända för sin extrema snålhet, och bland andraIkea har använt snålhetsryktet i sin marknadsföring. I Danmark ansesjyllänningarna vara snåla. I Finland ärlaihelaborna kända som "nihilister", snåla med pengar och mat. Symbolen för Laihela är en utdragenpenni, ett småmynt som en laihelabo har haft svårt att släppa ifrån sig så att den har blivit utdragen till ett ovalt mynt. Dessa historier var lokala till en början men blev riksomfattande på1960-talet. Internationellt är skottarna kända för sin snålhet; t.o.m.Joakim von Anka har ett skotskt efternamn i den engelskspråkiga originalversionen, Scrooge McDuck. ISkottland får däremotAberdeen klä skott för snålhet - iBulgarien är detGabrovo. Tidigare har judar haft liknande rykte, se ävenantisemitism.
Ett gammaltordspråk som att snålheten bedrar visheten gör att snålvitsarna ligger nära dumvitsarna.
De grövre etniska skämten ligger på en skala mellan osmakligheter och renrasism i avsikt att misskreditera en folkgrupp eller etnisk minoritet[källa behövs].
| ||||||||||||||||||||||||||
