Några av världens äldsta spår av människor och förmänniskor påträffades i Etiopien genom bland annat skelettetLucy i Awashdalen 1974[9]. Etiopien är ett av de äldsta kristna rikena i Afrika genom att det dåvarande Aksumriket blev kristnat under kung Ezanas regering ca 325-350 e Kr[9].
Etiopien är Afrikas näst folkrikaste land efterNigeria och tillsammans medLiberia de enda länderna i Afrika som aldrigkoloniserats. Under 1930-talet utkämpades ett krig med Italien. Sedan Eritreas etablerande som egen stat i början av 1990-talet har spända relationer och tidvis öppet krig rått mellan länderna.
Flera viktiga grödor har sitt ursprung i landet, bland annatkaffe ochdurra. Idrottsnationen Etiopien har fostrat en mängd framstående löpare, inte minst inomlångdistanslöpning.
Även om landet har den snabbast växande ekonomin i Afrika,[10] så är Etiopien fortsatt ett av världens fattigaste länder.[11] Förutom fattigdom står Etiopien inför hunger, korruption, svag infrastruktur och dålig tillgång till utbildning (med en analfabetism på 51 procent.)[12]
Etiopien är det enda landet i Afrika, förutomLiberia, som aldrig varit under kolonialt styre[13]. Från 1936 till 1941 var landet ockuperat av Italien, men etiopierna lyckades tillsammans med brittiska trupper till slut besegra Italien.
1962 annekterar dåvarande kejsarenHaile Selassie Eritrea och det utgör starten på ett långt gerillakrig som pågick till den 24 maj 1993 då Eritrea blev självständigt.
Åren 1964 och 1977 utkämpades även krig mellan Etiopien ochSomalia om den omtvistade regionenOgaden (med en huvudsakligen etniskt somalisk befolkning), vilken utgör en tredjedel av Etiopien. Etiopien vann kriget och besegrade Somalia med stöd av 20 000 sovjetiska och kubanska soldater. Efter dessa krig har Etiopien haft en dålig relation med Somalia.
Efter Eritreas självständighet 1993 uppstod spänningar längs gränsen mellan Eritrea och Etiopien, vilket resulterade i ett krig som blossade upp efter Eritreas invasion av ortenBadme 1998[9]. FN gick in för att medla men vapenvila slöts först juni 2000, då 100 000 människoliv förlorats.
FN fortsatte att övervaka en buffertzon mellan Eritrea och Etiopien, men gränstvisten var svårlöst kring orten där allt startat,Badme. Trots fortsatta oroligheter valde FN att lämna området 2008[9].
Sedan2006 deltar Etiopien i stridigheterna iSomalia på uppdrag av landets regering. Ockupationen ses som ett krig mot terrorismen och får stöd frånUSA ochRyssland. De har tusentals soldater i Somalia för att bekämpa den islamistiska terroriströrelsenIslamiska domstolarnas högsta råd.
I oktober 2008 presenterade den etiopiska regeringen ett lagförslag som innebär att det bistånd som landet tar emot från andra länder inte får gå till arbete för demokrati och mänskliga rättigheter, utan enbart till ekonomisk utveckling. Detta innebar att bland annat Sverige sänkte biståndet till landet.[14]
PremiärministerMeles Zenawi dog i augusti 2012. Meles hade styrt sedan 1991, de sista tio åren allt mer enväldigt.[15]
I tre decennier dominerades etiopisk politik av den forna EPRDF-alliansen, som ofta kontrollerade landet med hård hand. När oromoernAbiy Ahmed Ali tillträdde som premiärminister våren 2018 inleddes ett politiskt töväder och fredsprocessen med Eritrea återupptogs. Sedan dess har inre splittring och våldsutbrott i flera delar av landet satt käppar i hjulet för reformpolitiken.[16]
Sommaren 2018 inledde Etiopien och Eritrea direkta överläggningar för att nå ett fredsavtal. Detta sågs allmänt som ett avslutande på den över två decennier långa konflikten länderna emellan.[17][18]
I oktober 2018 valdesSahle-Work Zewde till landets första kvinnliga president[13]. Hon satt på posten till år 2024.
I året 2019 fick Etiopiens premiärminister Abiy AhmedNobels fredspris för sina insatser att uppnå fred mellan Etiopien och Eritrea.[19]
Under åren 2020-2022 uppstod konflikter iTigrayregionen och Etiopien väckte ilska i Somalia genom att teckna avtal medSomaliland gällande tillgång till hamnar[13].
Etiopien är höglänt och vulkaniskt. FrånRöda havet och söderut löper en väldig gravsänka, en del avRift Valley. Den klyver landet i två delar. I det etiopiska kärnlandet väster om sänkan växlar högplatåer med djupa dalar. Högsta toppen ärRas Dejen (4 620 m) i norra Etiopien. Här har Blå Nilen skurit en mäktig kanjon genom platålandet. I öster sänker sig höglandet motSomalia och i nordöst liggerAfartriangeln medDanakilöknen. Höglandet har subtropiskt klimat och temperaturen växlar med höjden över havet. Etiopien får mest regn i sydväst. Ökenområdet i nordöst hör till de hetaste trakterna på jorden. En stor del av höglandet består av trädlös savann. I dalarna och det regnrika låglandet finns regnskog.[20]
Några av Etiopiens miljöproblem äravskogning med åtföljande jorderosion och att det råder brist på färskvatten i vissa områden. Avskogningsproblemet har man dock börjat vidta åtgärder mot genom att plantera nya träd. Enligt uppgifter från jordbruksministeriet i juli 2010 har skogytan ökat från 3 % till 9 % sedan 2000. Internationella observatörer är dock skeptiska till ministeriets siffror.[21]
Presidenten väljs av de båda kamrarna vart sjätte år, och kan omväljas en gång. Presidenten har i huvudsak ett ceremoniellt uppdrag. Premiärministern är en av ledamöterna i representationsrådet och utses också av rådet. Premiärministern har den utövande makten och utser regering. Denne är också överbefälhavare.[22]
Parlamentet har två kammare. Vart femte år väljs 547 ledamöter i direkta val till representationsrådet iAddis Abeba. Hittills har landet haft fem val (1995, 2000, 2005, 2010, 2015, 2020. Nästa val kommer att hållas år 2025.[23][22] Den andra kammaren, federativa rådet, har 154 ledamöter som väljs indirekt av delstatsparlamenten. Mandatperioden för dessa är också fem år.[22]
Sedan 2018 styrs landet av premiärminister Abiy Ahmed och Välfärdspartiet.
Etiopien är indelat i två självstyrande privilegierade städer (astedaderoch) och tolv etnisk-baserade regioner (kililoch). Regionerna består i sin tur avworedas, som i sin tur består av kebeles (grannskapsföreningar).
Enligt demokratiindex är Etiopien en auktoritär regim, och landet rankades år 2011 på plats 121 av 167 länder.[24]
Demokratin i landet har oftast ifrågasatts av västländerna på grund av att den nuvarande regeringen försöker försvaga oppositionen i landet efter valet 2005.[25] Framför allt de två största oppositionspartierna Coalition for Unity and Democracy samt United Ethiopian Democratic Forces.
Idag[när?] finns det 81 politiska partier registrerade varav 22 av dessa partier har minst ett mandat i parlamentet i Addis Abeba under mandatperioden 2005–2010.
I september 2009 bildades ett nytt block av åtta oppositionspartier.[26]
Sedan 1866 har svenska missionärer arbetat i Etiopien.[27] Under 1940-talet byggde Etiopien upp landets flygvapen med bland annat svensk hjälp. Utnämningen av vänsterpartistenEva Zetterberg till Sveriges ambassadör i Etiopien ledde till en kris i relationen. Etiopiska myndigheter underlät att svara på Sveriges begäran om att få Zetterberg utnämnd till ambassadör.[28] Det har nämnts[14] som en orsak till den etiopiska reaktionen att Eva Zetterberg 2001 kritiserade människorättsläget i landet i en motion till riksdagen.[29] 2005 mottog Etiopien 500 miljoner kronor i bistånd från Sverige. Nivån sänktes därefter och 2011 beräknades biståndet uppgå till 145 miljoner kronor. Till större delen distribueras hjälpen avFörenta nationerna och frivilliga hjälporganisationer.[14] 2010 nedgraderade Etiopien sin Stockholmsambassad till generalkonsulat.[27]
Relationerna länderna emellan blev under sommaren 2011 ansträngda i samband med att de svenska journalisternaJohan Persson ochMartin Schibbye häktades den 1 juli efter att olovligt tagit sig in i landet för att göra ett reportage om gerillan i Ogadenprovinsen (ONFL). Journalisterna dömdes i december 2011 för illegal inresa och understödjande av terrorism[30] men benådades den 10 september 2012 och släpptes fria.[31]
Under2010-talet växte ekonomin i snitt 9,4 procent per år och växte därmed snabbast på hela kontinenten.[10] Jordbrukssektorn, som tidigare helt dominerat den etiopiska ekonomin, är fortsatt mycket stor och sysselsätter 70 procent av landets arbetskraft.[33] Dock bidrar numera servicesektorn till en större del avbruttonationalprodukten.[33]2020 var 2,1 procent av den arbetsföra befolkningen arbetslös.[34] 2018 var bruttonationalprodukten 80 292 miljoneramerikanska dollar, en ökning från 63 079 miljoner bara tre år tidigare.[34]
Trots den snabbt växande ekonomin är Etiopien fortsatt ett av världens fattigaste länder.[33] Andelen fattiga har enligtVärldsbankens definition minskat från 30 procent till 24 procent mellan2011 och2016, men utvecklingen går snabbare i städerna än den gör på landsbygden.[35]FN listar Etiopien som ett avvärldens minst utvecklade länder.[36]
Höglandet har de bördigaste jordarna (av vulkaniskt ursprung).Kaffe är den viktigaste exportgrödan och växer delvis vilt. Av spannmål odlasvete,hirs och det inhemska sädesslagetteff. I det tropiska låglandet producerasbomull ochsockerrör. Boskapsskötseln är omfattande, men överbetning är ett problem. Skogarna har till stor del skövlats och jorderosionen är svår. Revolutionen 1974 gjorde slut på kejsartidens feodala ägar- och samhällssystem. Men1980-talets misslyckade socialistiska reformförsök (med bland annat kollektiv- och statsjordbruk), de svåra torkperioderna (omkring en miljon människor dog av svält 1984–85) och det utdragna inbördeskriget förde landet till ruinens brant.[20]
Kaffe är den största exportvaran, och stod 2018/2019 för ungefär 28 procent av landets export.[38] Även mångasädesslag och andra livsmedelsprodukter exporteras.[33] Cirka 42 procent av exporten går tillAsien, 25 procent tillEuropa och 21 procent till övriga Afrika.[38]
Etiopien hade år 1999 ett vägnät på omkring 33 297 km varav 3 789 km var asfalterade, motsvarande cirka 11 % av hela landets vägnät. Majoriteten av de största vägarna/motorvägarna var asfalterade. Det var i de centrala, västra, norra och södra delarna av landet där vägarna hade hög standard, men i de nordöstra och i de östra delarna av landet hade vägarna låg standard. Men Etiopiens vägnät ligger över det afrikanska genomsnittet. Det finns vägar i Etiopien som fortsätter ut till grannländernaSudan,Kenya och tillDjibouti.[39]
I nuläget[när?] har Etiopien ett järnvägsnät på cirka 681 km, en del av järnvägenAddis Abeba-Djibouti. Den är underutvecklad och i dåligt skick.[2] Järnvägen rustas upp under 2009 - 2010. Regeringen har också planer på en utbyggnad av järnvägsnätet med ca 5000 km.[40]
Etiopien har idag omkring 60 flygplatser varav en fjärdedel är asfalterade.[2] Landet har även fyra internationella flygplatser som ärAddis Abeba/Bole,Dire Dawa/T.D. Yilma,Bahir Dar och Mekelle.Ethiopian Airlines är landets största flygbolag samt Afrikas största flygbolag med 80 destinationer världen över. Bole International Airport i Addis Abeba är ett av Afrikas snabbt växande flygplatser både till ytan och antal passagerare.[41]
Etiopien har obligatorisk och gratis grundskola, med undantag för några tillkommande avgifter. Grundskolan är åtta år och börjar vid sju års ålder. Därefter finbs möjlighet att studera vidare i sekundärskola som består av fyra år fördelat på två delar om två år. I grundskolan undervisas det bland annat engelska, modersmål samt amhariska. Universitet och annan högre utbildning finns, men den akademiska friheten omfattas av stora begränsningar.[43]
Fram till början av 1900-talet skedde undervisningen vid missions- och koranskolor. År 1905 kom de första statliga skolorna, och allt fler byggdes fram tills Etiopien ockuperades av Italien år 1936. Under ockupationstiden, som varade fram till år 1941, stängdes många skolor och lärare och elever dog. Men utbildning var ett prioriterat område för Kejsar Haile Selassie som personligen var delaktig i att återuppbygga utbildningssystemet. År 1974 gick 15 % av barnen i grundskoleåldern i skola, även om utbildningen i realiteten endast existerade i städer och tätorter. År 1983 antogs en plan om att analfabetism skulle utrotas och att alla barn skulle ha rätt att gå i skola. Befolkningsutvecklingen i kombination med bristande resurser har dock gjort att detta mål varit svårt att nå och utbildning har varit tvunget att ske i skift.[22]
Under början av 2000-talet gjordes stora framsteg i andelen barn som började skolan. Vid millennieskiftet började 46 % av barnen grundskolan, vilket kunde jämföras med år 2011 då motsvarande siffra var 86 %.[43] Men lärarbristen är fortsatt stor och antalet barn i skolorna ökar samtidigt.[22]
Etiopien är tätast befolkat i höglandet där de flesta lever som jordbrukare. Socialistregimen gjorde på1980-talet misslyckade försök att tvångsförflytta människor undan inbördeskriget och samla folket i nya byar. Etniskt är befolkningen mycket blandad och det talas ett hundratal olika språk. Amharerna i det centrala höglandet har dominerat samhällslivet. De är liksom tigrefolken i norr kristna, och tillsammans utgör de båda folkgrupperna nära hälften av invånarna. Oromofolket är den största folkgruppen, ca 40 %. Bland övriga folkgrupper finns somalier i sydöst och nuer i sydväst. Officiellt språk äramhariska.[20]
Allt fler etiopier söker sig idag till städerna än förr. Den största orsaken till att allt fler etiopier flyttar till städerna är att lönerna är högre där än på landsbygden samt att det finns fler jobb att välja på (på landsbygden är det mest jordbruk). Huvudstaden Addis Abeba ökade sin folkmängd med cirka 30 procent mellan folkräkningarna 1994 och 2007.[5] Detta har lett till att stora slumområden har växt fram.
2015 uppskattade The World Factbook att 19,5 % av befolkningen bodde i städer och andra urbana områden.[2]
Etiopien har tagit emot flyktingar från grannländerna, främst Eritrea, Somalia och Sudan.
År 2008 fanns i Etiopien 201 700 flyktingar varav 111 600 kom ifrån Somalia, 55 400 från Sudan och 23 900 från Eritrea. Antalet ökade under 2008 med 37% jämfört med året innan då 147 300 flyktingar befann sig i landet, enligt organisationen U.S. Committee for Refugees and Immigrants.[44] EnligtUNCHR befann sig i juli 2008 dock endast ca 76 000 registrerade flyktingar i landet.[45]
Flyktingar: 2017 fanns i Etiopien 375 685 flyktingar och asylsökande frånSydsudan, 249 903 flyktingar från Somalia, 161 398 flyktingar och asylsökande från Eritrea samt 41 588 flyktingar och asylsökande från Sudan.
Internflyktingar: 2016 fanns i Etiopien 260 000 internflyktingar som flytt på grund av gränskonflikter med Eritrea 1998-2000, etniska konflikter, strider mellan etiopisk militär och separatister i regionerna Somali och Oromia samt naturkatastrofer. De flesta internflyktingar bor i regionen Somali.[2]
Bland de kushitiska språken äroromo,afar ochsomaliska mest framträdande, medanwolaitto är ett betydande omotiskt språk i sydvästra Etiopien. Inom den nilo-sahariska språkfamiljen äranyuak det mest betydande språket.[46]
Etiopienskristna är i knapp majoritet. Kristendomen nådde landet genomkopterna iEgypten och den etiopiska kyrkan grundades redan på300-talet. Den gynnades länge av härskarklassen och var statskyrka till1974. Efter revolutionen är alla religioner formellt likställda.Islam har sin tyngdpunkt i öst med centrum i stadenHarar. Oromofolket är delvis islamiskt, liksom somalierna i Ogadenprovinsen i sydöst. En annan minoritet är de svarta judarna,falasherna, i nordväst.[20]
År 2014 led 3,3 procent av den vuxna befolkningen av fetma. Bland barn under fem år var 25,2 procent underviktiga enligt statistik från 2011. Mödradödligheten uppgick till 353 dödsfall per 100 000 födslar år 2015.[2]
Den senastefolkräkningen hölls den 29 maj 2007 och då uppgick den faktiskt befintliga befolkningen i Etiopien (de facto) till 73 750 932 invånare, varav 37 217 130 män och 36 533 802 kvinnor.[48] Folkräkningar hade tidigare hållits 1994 och 1984.[49] Invånartalet i Etiopien uppskattades i juli 2016 avThe World Factbook till 102 374 044 invånare,[2] av Förenta nationerna (befolkning den 1 juli 2016) till 101 853 000,[3]Internationella valutafonden till 92 656 000 invånare (för år 2017)[6] samtVärldsbanken (juli 2016) till 102 403 196 invånare.[50] EtiopiensCentral Statistical Agency beräknade att befolkningen uppgick till 94 352 000 invånare den 1 juli 2017, varav 47 365 000 män och 46 987 000 kvinnor.[51]
Musiken i Etiopien är mycket varierande. Landets cirka 80 olika etniska grupper är förknippade med sin egen musik. Musiken är oftastpentatonisk och karaktäriseras av långa intervaller mellan vissa toner. Musiken har gamla kristna och muslimska influenser men har även påverkats avfolkmusik från andra delar avAfrikas horn, specielltSudan ochSomalia. En populär etiopisk musiker ärTeddy Afro.
En vanlig etiopisk rätt:Injera, ett slags tunnbröd bakade påteff
Den vanliga etiopiska maten består av små rätter eller förrätter avgrönsaker ochkött, ofta engryta eller stuvning som serveras påinjera. Injera är ett stortsurdegsbröd bakat som etttunnbröd påteffmjöl. Ofta äter man utan tallrikar och bestick. Man använder istället brödet för att ta de olika små rätterna. Det är även vanligt att man äter tillsammans med andra från samma fat i mitten på bordet. I områdenaAmhara ochTigray är det populärt med brödettihlo som görs på rostat kornmjöl.
I Etiopien finns i nio världsarv som skrivits in på Unescos lista över världsarv. Av dessa är åtta kulturella världsarv och ett är en nationalpark.[52] De kulturella världsarven är:Aksum (1980),Fasil Ghebbi (1979),Harar Jugol (2006), Konsos kulturlandskap (2011),Awash nedre dalgång (1980),Omos nedre dalgång (1980),Stenhuggna kyrkor (1978) ochTiya (1980). Den listade nationalparken är Simien Nationalpark som listades år 1978.[52]
Ruinerna efter Kungariket Aksum återfinns vid Etiopiens norra gräns. Bland de enorma ruinerna finns monolitiska obelisker, gigantiska stelor, kungliga gravar och ruinerna av antika slott.[53]
Ruinerna från fästningsstaden Fasil Ghebbi omges av en 900 m lång mur och utgörs av palats, kyrkor, kloster och unika offentliga och privata byggnader psom präglats av hinduiska och arabiska influenser.[54]
Den historiska staden Harar är belägen i den östra delen av Etiopien på en platå med djupa raviner omgivna av öknar och savann. Harar Jugol sägs vara islams fjärde heligaste stad. Där återfinns bland annat 82 moskéer och 102 helgedomar. Radhusen, med sin exceptionella inredning, är den mest spektakulära delen av kulturarvet.[55]
ILalibela återfinns ruinerna av 11 medeltida monolitiska grottkyrkor. Platsen har kallats för "Nya Jerusalem", en symbol för etiopisk kristendom, och är fortfarande under början av 2020-talet en plats för pilgrimsvandring.[56]
