Esras bok är en skrift i judendomensKetuvim och kristendomensGamla testamente. Boken beskriver hur prästen Esra i sällskap med nästan 50 000 andrajudar får återvända tillJerusalem från fångenskapen iBabylonien för att återuppbygga staden ochtemplet, allt på direkt order av denpersiske kungenKyros II. Esra har kallats "den andre Moses".[1] Esra omfattar delvis samma tid somNehemja ochEster.
Uppgifterna om Esra är motstridiga men samstämmigt vittnar källorna om hans nyskapande betydelse såsom "den andra Moses". Han var sannolikt verksam underArtaxerxes I:s regeringstid (464–424 f.Kr.) och vann likt många andra judar stort inflytande vid det persiska hovet. Av kungen sändes han tillJerusalem för att där reformera tempeltjänst och samhällsliv enligt de ideal som utformats bland exiljudarna och som underströkjudendomens exklusivitet. Helt säkert har "den nya lagen" präglat redigeringen avPentateuken (de femMoseböckerna).[2]
Esragestaltens framträdande roll när det gäller det religiösa livet i samband med återkomsten frånBabyloniska fångenskapen har gett upphov till en mängd litteratur. Utöver boken som finns iGamla Testamentet så finnsTredje Esra ochFjärde Esra. I 4 Esra 14 beskrivs en person kallad Esra som för fem skrivare dikterar Lagen på nytt sedan den blivit uppbränd. Här tecknas Esra som en parallell tillMose. Esra får uppgiften av Den Högste att skriva och det blir 94 böcker. Berättelsen är helt ohistorisk men visar något om Esras betydelse och kanske också på att man omkring år 100 f.Kr. räknade med 94kanoniska böcker.
