Esperanto är ettplanspråk som konstruerats för att fungera sominternationellt hjälpspråk. Av de förslag till internationellt hjälpspråk som framlagts är esperanto det mest spridda.
Språkets namn kommer från enpseudonym,Doktoro Esperanto, det vill säga "en doktor som hoppas", som denpolske upphovsmannendr L.L. Zamenhof använde när han publicerade sitt förslag tillinternationellt språk år 1887. Zamenhofs syfte med esperanto var att det skulle fungera som andraspråk för alla människor och leda till ökad förståelse och minskad risk för krig och konflikter mellan olika länder och folk. Esperanto har inte antagits officiellt av någon stat. Det används dock som arbetsspråk för flera internationella föreningar och organisationer och används även av människor från olika delar av världen för mellanfolklig kommunikation.
År1887 publiceradedr L.L. Zamenhof (1859–1917), ögonläkare iWarszawa med ryska sommodersmål och sekulariserad jude, grammatik och ordlista tillplanspråket "Lingvo Internacia de Doktoro Esperanto", som snart kom att kallas esperanto.Esperantos ordförråd bygger till största delen på de romanska språken med vissa germanska och slaviska inslag. Grammatiken brukar dock räknas somagglutinerande, vilket innebär att ordstammarna nästan aldrig förändras eller förkortas, utan fogas till varandra som pusselbitar. Detta innebär att esperantomorfologiskt sett står närmareungerska,turkiska,koreanska ochjapanska än de storaindoeuropeiska språken, även om grammatiken i det stora hela, liksom ordförrådet, är klart västerländska.
Den första läroboken i esperanto, ryskspråkig version
Zamenhofs syfte med att publicera esperanto var att det skulle bli ett allas andraspråk, som människor kunde lära sig vid sidan om modersmålet för att underlätta kommunikation mellan olika folk. Zamenhof menade att bristen på kommunikation och förståelse var en av orsakerna till krig och fiendskap mellan olika nationaliteter. En orsak till att just Zamenhof kom på denna idé kan ha varit att han växte upp i stadenBiałystok i nuvarande östra Polen, där fem språk –polska,ryska,vitryska,tyska ochjiddisch – talades.
Snabbt slöt sig en grupp idealister i framför alltRyssland till Zamenhof. Den första esperantoföreningen bildades1888 iNürnberg iTyskland.[5] Esperanto blev med åren ett språk som både talades och användes för fack- och skönlitteratur i original och i översättning. Förutom de ryska esperantisterna spelade esperantister iUppsala ochParis en stor roll för språkets spridande och utveckling. Zamenhofs dotter,Lidia Zamenhof, besökte Sverige. Inom några år fanns esperantotalande i många länder.
1905 anordnades den första esperantistiskavärldskongressen –La Unua Universala Kongreso de Esperanto – iBoulogne-sur-Mer,Frankrike. Samma år publiceradesLa Fundamento de Esperanto ("Esperantos grundval"), en samling av Zamenhofs viktigaste skrifter, som accepterades av kongressen som den oantastliga grunden för språket. Ditintills hade en del reformförslag framförts som skulle ändra vissa grundläggande drag i esperantos grammatik ochortografi. Majoriteten av esperantorörelsen föredrog att ge det nya språket en stabilitet framför att fortsätta en diskussion om stora reformer. Principen var att esperanto nu tillhörde alla språkbrukare och att utvecklingen, liksom för andra språk, skulle ske genom språkanvändningen, inte genom att Zamenhof eller någon annan kunde diktera ändringar.[6]
1907 inträffade en kris i esperantorörelsen, då en mindre grupp var missnöjda med språkets utformning och förespråkade en genomgripande reform. När förslaget inte fick majoritetens stöd lanserades det reformerade språketido ("avkomling" på esperanto) och en brytning skedde i rörelsen. Sedan dess har hundratals konstgjorda språk lanserats, utan att något har fått samma spridning som esperanto.[källa behövs]
De första esperantisterna var till övervägande del intellektuella. Efterförsta världskriget växte språket och dess bas breddades genom att enarbetaresperantorörelse utvecklades.[7] ÄvenSovjetunionen förhöll sig först positivt till esperanto, men under den senare delen av 1930-talet utsattes esperantisterna där för förföljelser, liksom iNazityskland. Efterandra världskriget har språket spritts i mer långsam takt.[8]
Esperantos framgångar jämfört med de andra konstgjorda språken brukar förklaras med ett flertal faktorer. Dels intar esperanto en mellanställning mellan de naturalistiska konstgjorda språken, som försöker imitera befintliga språk både vad gäller grammatik och ordförråd, och deschematiska språken, som är mycket olika de befintliga. L.L. Zamenhof avstod också från sin upphovsrätt på språket och lät det utvecklas fritt som vilket annat språk som helst. På detta sätt har esperanto fått ett liv och en livskraft som inte andra konstgjorda språk har. Ytterligare en annan förklaring är att esperanto mycket tidigt sammankopplades medinterna ideo ("inre idé") som innebär att man tänker sig att esperanto, som ett allas andra språk vid sidan av modersmålen, innebär ökad kommunikation och förståelse mellan folken, och på så sätt leder till fred och samarbete. Dikter och sånger har skrivits och används vid olika manifestationer för esperanto, där också symbolen för esperanto, en grön femuddig stjärna, används på flaggor ochrockslagsmärken.
Upphovsmännen till många andra konstgjorda språk bemödade sig därför om att deras språk skulle vara helt frikopplade från alla ideologier. Det visade sig att esperantos interna ideo utövade en betydligt större lockelse på allmänheten än de andra språkens frihet från ideologier. Brytningen med gruppen kring ido kan alltså inte enbart förklaras med olika uppfattningar i grammatiska frågor.[källa behövs]
Esperanto har 22konsonanter och 5vokaler.Betoningen ligger alltid på den näst sista vokalen, utom i de fall då slutvokalenoelideras (det vill säga faller bort; i praktiken nästan enbart inompoesi). Till exempel uttalasfamilio (familj)[fa.mi.ˈli.o], menfamili’[fa.mi.ˈli].
Ljudet/r/ uttalas antingen som enalveolar flapp ([ɾ] iIPA) ellerrullande./v/ uttalas som ett svensktv, men kan ofta ligga någonstans mellanv och ett engelsktw (IPA[ʋ]), eller ibland som ett engelsktw, beroende på talarens språkliga bakgrund.Halvvokalen[u̯] förekommer normalt endast idiftonger efter vokalerna/a/ och/e/. Det är vanligt att vissa konsonanterassimileras, särskilt i konsonantkombinationerna /nk/, som kan uttalas[ŋk] som i svenskasjunk, och /kz/ som kan uttalas[gz], somx-et i engelskansexample.
Ett relativt stort antal konsonantkombinationer kan förekomma, upp till tre initialt i ord och upp till fyra medialt, till exempel i ordetinstrui, undervisa. Finala konsonantkombinationer är ovanliga utom när finalto elideras i poesi, samt i några få ord somcent (hundra) ochpost (efter).
Det finns sex fallandediftonger:/ui̯,oi̯,ei̯,ai̯,au̯,eu̯/.
Att vokalsystemet endast har fem vokaler innebär att en ganska stor variation i dessas uttal tolereras. Till exempel varierar/e/ normalt från[e] (ett slutet e) till[ɛ] (mer åt ett svenskt 'ä'). Även esperantons 'o' kan ha ett mer öppet eller slutet uttal. Detaljerna beror ofta på talarens modersmål. Det förekommer hos vissa talare att englottisstöt uttalas mellan två vokaler som står bredvid varandra, särskilt när dessa är samma vokal, som i ordenheroo (hjälte) ochpraavo (farfarsfar eller morfarsfar).[9]
Esperanto skrivs med en variant avlatinska alfabetet. Bokstävernaq,w,x ochy förekommer inte i några esperantoord utan endast i namn från andra språk. Esperanto har dessutom vissa speciella bokstäver meddiakritiska tecken, nämligenĉ,ĝ,ĥ,ĵ,ŝ ochŭ. Varje bokstav motsvarar ettfonem.
Namnen på konsonanterna bildas vanligen genom att man lägger till etto.
Bokstav
Namn
Ljudvärde (IPA)
Motsvarighet
Kommentar
Aa
a
[a]
a ikatt
Bb
bo
[b]
b ibåt
Cc
co
[ʦ]
ts ivitsar
Ĉĉ
ĉo
[ʧ]
tsch iritsch, ttk iråttkött
Dd
do
[d]
d idag
Ee
e
[e] eller[ɛ]
e ilen eller ihelst
Ff
fo
[f]
f ifisk
Gg
go
[g]
g igå
Ĝĝ
ĝo
[ʤ]
dj imaharadja, engelsktG iGerman, svahilisktj imaji
Hh
ho
[h]
h ihatt
Ĥĥ
ĥo
[ɧ] eller[x]
sj isjunga
en ovanlig bokstav
Ii
i
[i]
i ivid ellervitt
Jj
jo
[j]
j ikaja
halvvokal
Ĵĵ
ĵo
[ʒ]
tonande engelskts imeasure, fransktj ijour, östermalmstockholmskt r irar
Kk
ko
[k]
k iklok
Ll
lo
[l]
l iliv
Mm
mo
[m]
m imat
Nn
no
[n]
n inäsa
Oo
o
[o] eller[ɔ]
å isvål eller ipåsk
Pp
po
[p]
p ipalsternacka
Rr
ro
[r]
tungspets-r irar
Ss
so
[s]
s ises
Ŝŝ
ŝo
[ʃ]
engelsktsh ishell, tysktsch iwaschen, fransktch i chaque
Tt
to
[t]
t itäta
Uu
u
[u]
o istor ellerbonde
Ŭŭ
ŭo
[w]
u iaula ellerEuropa
halvvokal
Vv
vo
[v]
v iväder
Zz
zo
[z]
tonandes som engelsktz izone, franskts iviser, tyskts iböse
Esperantos specialbokstäverĉ ĝ ĥ ĵ ŝ ŭ har tidigare orsakat problem för tryckerier och datoranvändare. Zamenhof rekommenderade att den som inte har tillgång till bokstäver med övertecken skulle skrivaĉ ĝ ĥ ĵ ŝ med tillägg avh i stället för medcirkumflex, alltsåch gh hh jh sh, samt attŭ skrivs som ett vanligtu utanbreve. I början av 1990-talet började tidskriftenEventoj förespråka ett nytt skrivsätt som lämpar sig bättre för datorer, nämligen att alla specialbokstäverna skrivs med tillägg avx, alltsåcx gx hx jx sx ux. Det gör det lättare att upprätthålla den alfabetiska ordningsföljden och att konvertera till standardstavningen ("ebligas tuttekste anstataŭi"). Exempelvis esperantiskaVikipedio använder detta skrivsätt för all redigering.
Ända sedan slutet av 1800-talet har stenografiska system använts på esperanto. Redan den första världskongressen 1905 stenograferades ned. System grundade påden tyska kursiva traditionen efterGabelsberger har dominerat. På 1960-talet lanserades ännu ett system för esperanto, det s.k.Unesten (Universala esperanta stenografio), en anpassning avStolze-Schreys system. Det har dock inte slagit igenom eftersom det är mycket snabbt och därför också svårt att lära sig. På 2000-talet harlangolisk skrift utvecklats med utgångspunkt iMelins stenografisystem. Den är enklare, men ännu föga spridd.
Esperantos ord bildas genom att oföränderliga ordrötter sammanfogas med grammatiska ändelser och ordbildningsaffix. Detta sker på ett mycket regelbundet sätt, så att talare normalt kan bilda nya ord medan de talar och bli förstådda.Sammansatta ord bildas med det beskrivande ordet först och huvudordet sist, på samma sätt som i svenskafågelsång gentemotsångfågel. Se vidare i stycketOrdbildning nedan.
Ett mycket karakteristiskt drag i esperanto är att olikaordklasser markeras med separata ändelser:substantiv i grundform slutar på-o,adjektiv i grundform på-a, adverb på-e (vissa icke-avledda adverb har dock specialiserade ändelser eller ingen ändelse), ochverb slutar på någon av sex ändelser, till exempelpresens på-as.
Plural bildas med tillägg av ändelsen-j. Substantiv i plural slutar därmed på-oj och adjektiv i plural på-aj. Ackusativ bildas med ändelsen-n. Substantiv i ackusativ slutar därmed på-on och adjektiv på-an. Ackusativ plural av substantiv slutar på-ojn och av adjektiv på-ajn.
De sex verbändelserna är tempusformernapresens på-as,futurum på-os ochpreteritum på-is, modusformernakonditionalis på-us ochvolitiv (ungefär motsvarandeimperativ) på-u, samtinfinitiv på-i. Verben böjs inte efter person eller numerus. Exempel på verbböjning:kanti – att sjunga,mi kantas – jag sjunger,mi kantis – jag sjöng,mi kantos – jag kommer att sjunga.
Ackusativormerna med ändelsen -n används för att uttrycka det direkta objektet. Exempel:
Ni amas vin,vi älskar er;
Nin amas vi,oss älskar ni =ni älskar oss.
Ackusativformerna används också för att uttryckariktning efter rumsprepositioner. (För att uttrycka en skillnad mellanriktning ochbefintlighet, så böjer man alltså huvudordet, precis som i till exempel tyska, latin och Zamenhoffs eget språk, polska; inte själva prepositionen som i svenskan.) Exempel:
Riktning:Mi iris en la ĉambron,jag gick in i rummet.
Befintlighet:Mi iris en la ĉambro,jag gick (runt) inne i rummet.
Ordföljden är mycket fri: adjektiv kan föregå eller följa substantiv och subjekt, predikat och objekt kan förekomma i vilken ordning som helst. Emellertid kommerbestämda artikelnla ochdemonstrativa pronomen nästan alltid före det föremål som de styr, ochprepositionermåste komma före det.Negationenne (inte) ochkonjunktioner somkaj (och, både) ochke (att) måste föregå denfras ellersats som de introducerar.
Räkneord i grundtal står vanligtvis, men inte nödvändigtvis, före det som räknas:tri knabinoj (tre flickor). Ordningstal står i lika fri ordföljd som adjektiv:la tria knabino =la knabino tria =tria la knabino =knabino la tria (den tredje flickan).
Adverb kan stå valfritt före eller efter sitt verb. Adverb står vanligen framför det adjektiv som det styr. Negationenne (ej), står omedelbart framför det ord som det nekar, vilket ger goda möjligheter till precision i uttrycket. Detsamma gäller några andra små ord såsomtre (väldigt).
Ord som tillhör samma satsdel står tillsammans. Undantag förekommer dock, särskilt i äldre esperanto och i poesi, till exempel iEsperantohymnen, där ett ackusativobjekt på sjätte versraden klyvs av sitt predikat:Ĝi la homan tiras familion. Ordagrant betyder detDet den mänskliga drar familjen, men eftersom bådehoman ochfamilion slutar på ackusativändelsenn förstår man att dessa ord hör ihop. Med svensk ordföljd blir detDet drar den mänskliga familjen ellerdrar det den mänskliga familjen.
Esperantos ordförråd kommer till absolut övervägande del från europeiska språk. Cirka 75 procent av ordförrådet kommer frånromanska språk ochlatin, cirka 20 procent frångermanska språk, främstengelska ochtyska, och de övriga 5 procenten frångrekiska,slaviska språk och andra språk.
Ofta går esperantoord tillbaka på besläktade ordvarianter i flera språk. I ett antal fall förekommer kompromissformer mellan olika språks varianter. I vissa fall har ordet modifierats för att undvikahomonymi.
Esperanto har ett mycket produktivt ordbildningssystem. Nya ord bildas medaffix och genom sammansättning. Systemet med fasta ordklassändelser gör att man av en godtyckligt vald rot kan bilda flera ord, till exempel kan av rotenvid automatiskt bildas
vida "visuell, som har med syn eller seende att göra" (adjektiv, ental, nominativ)
vide "visuellt, med synen" (adverb)
Dessutom finns ett antal lexikalaprefix ochsuffix som fogas till roten för att ge mer specialiserade betydelser. Ett lexikalt suffix infogas mellan roten och ordklassändelsen, till exempel suffixetebl i ordenvidebla, "synlig", ochvideble, "synligt". Prefixet sätts före roten och modifierar dess betydelse, till exempel prefixetek i ordetekvidi "få syn på". De lexikala affixen kan även användas som rötter om en grammatisk ändelse tillfogas, till exempelebla (med adjektivändelsen -a), "möjlig".
Sammansatta ord är vanliga i esperanto. Den grundläggande principen försammansättning är densamma som i svenskan, nämligen att det ord som kommer sist är det grundläggande för betydelsen. Rötter kan sättas ihop direkt eller länkade av enepentetisk vokal för att underlätta uttalet. Vokalen är då oftast substantivändelsen-o-, som används utan åtskillnad för numerus eller kasus, men andra ordklassändelser kan användas när det första ledets ordklass behöver ändras.
kantobirdo (en sångfågel) gentemotbirdokanto (en fågelsång)
velŝipo (en segelbåt) gentemotŝipvelo (ett båtsegel)
multekosta (dyr, med adverbmarkören-e-)
Prepositioner förekommer ofta i sammansättningar, och fungerar ungefär som prefix,
pripensi ion (att betänka något) gentemotpensi pri io (att tänka på något).
Eftersom affix kan användas som rotord och rötter kan kombineras som affix är gränsen mellan de båda flytande. Många så kallade affix går inte att skilja från andra rötter. "Sanna" affix är emellertid grammatiskt fasta som antingen prefix eller suffix, medan rötternas ordning inom sammansättningar styrs avsemantiken.
Enligt grundreglerna är det tillåtet att särskilja ordstammarna i sammansatta ord med apostrof för att underlätta för nybörjare att förstå orden:kant'o'bird'o,vel'ŝip'o,mult'e'kost'a.
disĵeti (kasta omkring),dissendi (skicka runt, dela ut),disatomi (klyvas genom atomklyvning),dispecigi (dela i bitar)
ek-
perfektiv aspekt (begynnande, plötslig eller kortvarig handling)
ekbrili (blixtra),ekami (bli kär),ekkrii (skrika ut),ekde (från och med),Ek! (Sätt i gång!)
eks-
före detta, ex-
eksedzo (exmake),eksministro (före detta minister),eksiĝi (avgå eller avsättas)
fi-
skamlig
fihomo (en dålig person),fivorto (fult ord),Fi al vi! (Fy på dig!),fifaroj (missgärningar)
ge-
sammanfattar båda könen
gepatroj (föräldrar),gesinjoroj (damer och herrar),la gezamenhofoj (Zamenhofs),gelernejo (samskola),geiĝi (bilda par)
mal-
raka motsatsen
malgranda (liten),malriĉa (fattig),maldekstra (vänster)
mis-
felaktigt, miss-
misloki (felplacera),misakuzi (felaktigt anklaga),misfamiga (vanhedrande, avfama 'välkänd' och det kausativa suffixet-ig)
pra-
ur-, för-, gammel-, proto-
praavo (gammelfarfar eller gammelmorfar),prapatro (förfader),prabesto (förhistoriskt djur),prahindeŭropa (protoindoeuropeisk),pratempo (urtid)
re-
åter, igen
resendi (skicka tillbaka),rekonstrui (återuppbygga),reaboni (förnya en prenumeration),rebrilo (reflektion, glans, avbrili 'skina'),reira bileto (returbiljett, aviri 'gå, åka')
Förutom de ovan listade affixen förekommer vissa inofficiella affix som antingen inte är allmänt accepterade eller enbart används i begränsade sammanhang, som inom vetenskaplig terminologi.
Prepositioner kan också användas som förleder. Vanligast äral- (till, mot),antaŭ- (före, framför),ĉirkaŭ- (omkring),de- (av, från),el- (ur, slut-),ĝis- (tills, ända fram till),inter- (mellan),kontraŭ- (emot),kun- (med),per- (med hjälp av),post- (efter),preter- (förbi),sub- (under),super- (över),tra- (igenom) ochtrans- (bortom).
Följande suffix är normalt förekommande i esperanto.De flesta suffix har en viss ordklassbetydelse, som i listan anges med ordklassändelsen. Till exempel användsaĵnormalt för att bilda substantiv av adjektiv eller verb. I de fall suffixet inte har en sådan funktion står ett bindestreck i stället för ändelse.
-aĉ-
pejorativt (uttrycker att saken eller handlingen är dålig)
(inofficiellt och oegentligt, då det strider mot Fundamento de Esperanto) landsnamn efter en geografisk företeelse, i nyare esperanto även efter ett folkslag (Se även-ujo)
Meksikio (Mexiko, avMeksiko 'Mexico City'),Niĝerio (Nigeria, avNiĝero 'floden Niger'),Anglio (England, avanglo 'engelsman'),patrio (fosterland, fädernesland, avpatro 'far') [detta suffix kan inte användas som en rot]
-iĉo eller-uĉo
(inofficiellt) hanne, individ av hankön (jämför-ino) (I äldre esperanto används i stället förledetvir- eller ingenting alls.)
junulo (yngling, ungdom),sanktulo (helgon),abocoulo (en som lär sig läsa, avaboco "ABC"),blindulo (en som är blind),fanfaronulo (en skrytsam person),nigrulo (svart person, "neger" – OBS EJ nedsättande ord!),blankulo (viting, person av "kaukasisk ras")
-um-
odefinieratad hoc-suffix (sparsamt använt)
kolumo (krage, av 'hals'),krucumi (korsfästa, av 'kors'),malvarmumo (förkylning, avmalvarma, 'kall'),plenumi (uppfylla (till exempel ett löfte) avplena, 'full'),brakumi (krama, omfamna, avbrako, 'arm').duumaj nombroj (binära tal),parkumi (parkera)
Affix kan användas på nyskapande sätt, så att ord skapas som inte existerar i nationella språk. Resultatet kan bli poetiskt: i en roman på esperanto öppnar en man en bok med bruten rygg, och de gulnade sidornadisliberiĝas [av rotenliber'a (fri) och affixendis- och-iĝ-]. Det finns inget motsvarande sätt att beskriva detta på svenska, men det skapar en stark bild av att sidorna flyr ut ur boken och sprids på golvet. Ordet är dessutom förståeligt första gången man möter det.
Avledning med affix utökar talarnas ordförråd kraftigt, ibland bortom det som de kan på sina modersmål. Ofta kan ett antal ord som på exempelvis svenska måste läras in separat på esperanto bildas regelbundet av ett begränsat antal rötter och affix. Det förekommer emellertid också att esperanto har separata rötter för ord som även kan bildas genom avledning.
IFundamento de Esperanto illustrerade Zamenhof ordbildningen genom att avleda motsvarigheterna till "tillfriskna, sjukdom, sjukhus, patient, läkare, läkemedel, apotek" etc. frånsana (frisk). Inte alla de ord som blir resultatet går enkelt att översätta till svenska, ofta därför att de urskiljer fina nyanser som saknas i svenskan:
sanigilujo "en behållare för läkemedel", till exempel "ett medicinskåp"
sanulo "en friskus"
sanuledzino "hustrun till en frisk karl"
osv.
En esperantotalande människa bildar på detta sätt nya ord i stundens ingivelse, samtidigt som hon talar, utan att tänka sig för, och blir omedelbart förstådd av dem som lyssnar, trots att kanske varken talaren eller åhörarna någonsin hört ordet förut. (Ofta lägger de inte ens märke till att det var ett nytt ord). Många klarar på detta sätt att föra samtal på hög nivå trots att de ännu inte tillägnat sig det ordförråd som "egentligen" borde användas (såsomkuracisto,hospitalo,hipokondria,medicino ellerapoteko i exemplet ovan). Man kan också lägga märke till att västerlänningar brukar sägaapoteko medan kineser kan föredra ordetmedicinejo, som bildats på samma sätt som sin kinesiska motsvarighet.
Reduplikation används endast i marginell omfattning i esperanto. När den används har den en intensifieringseffekt liknande den hos suffixet-eg-. De två exemplen på reduplikation ärplenplena (proppfull), avplena (full), ochfinfine (slutligen, äntligen), avfina (slutlig). Hittills har reduplikation bara använts med enstaviga rötter där resultatet anses välljudande, och där esperantosfonotax tillåter att ordklassändelsen avlägsnas från det första ledet.
Dekorrelativa orden bildas i esperanto på ett särskilt sätt, som kan uppställas som entabell, och de kallas därför "tabellord". De är ord som används för att ställa och besvara frågornavad, var, när, varför, vem, vems, hur, hur mycket ochhurdan. Det finns nio ändelser för dessa nio frågor, plus fem förled som motsvarar frågande, utpekande, förnekande etc. Genom att lära sig dessa 14 element lär sig talaren hela systemet av 45 adverb och pronomen.
Systemet kan sammanfattas i tabellform på följande sätt:
ki- frågande
ti- utpekande
i- obestämd
ĉi- allomfattande
neni- nekande
-u person, bestämd sak
kiu vem, vilken
tiu den där
iu någon
ĉiu varje
neniu ingen
-o obestämd sak
kio vad
tio det där
io någonting
ĉio allting
nenio ingenting
-e plats
kie var
tie där
ie någonstans
ĉie överallt
nenie ingenstans
-am tid
kiam när
tiam då
iam någon gång
ĉiam alltid
neniam aldrig
-a egenskap
kia hurdan, vilken sorts
tia sådan
ia något slags
ĉia alla slags
nenia inget slags
-el sätt
kiel hur, på vilket sätt
tiel så där
iel på något sätt
ĉiel på alla sätt
neniel på inget sätt
-om mängd
kiom hur mycket
tiom så mycket
iom något, lite
ĉiom alltsammans
neniom inget, inte det minsta
-al orsak
kial varför
tial därför
ial av någon anledning
ĉial av alla skäl
nenial av ingen orsak
-es ägande
kies vems
ties dess, deras
ies någons, någras
ĉies allas
nenies ingens
Korrelativorden som börjar medki- fungerar både sominterrogativa pronomen och adverb och somrelativa pronomen och adverb, som i många europeiska språk.
Dedemonstrativa pronomen som slutar på-u kan fungera både som subjekt när de står ensamma, som iĉiu (var och en), och somattribut till ett substantiv, som iĉiu tago (varje dag).
De adjektiviska korrelativorden, de som slutar på-ia och-iu, kongruerar med de substantiv de står som bestämning till, på samma sätt som andra adjektiv gör. De och de demonstrativa pronomen som slutar på-io kan också få ackusativändelse när de fungerar som objekt i en sats.Riktningsackusativ används med platskorrelativen på-ie, så att de slutar på-ien (hit, vart, dit, etc.).[12]
En del esperantiska efterleder har ett slags motsvarigheter på svenska. De kan rentav fungera som ögonöppnare för strukturer i svenska språket:
Eco betyder oftast detsamma som-het,-lek,-skap eller-dom i ord som "anständighet", "belåtenhet", "dårskap", "fiendskap", "klokskap", "litenhet", "storlek", "tjocklek", "trofasthet", "visdom", "vithet", "vänskap", "ynkedom" osv.
Igi fungerar som bokstaveng ,k ellerc (framför ett annat k) i "blidka", "glödga", "jämka", "minska" (av "mindre"), "slacka" (av "slak"), "stadga" (när "stad" betyder plats, jämför med "stadig", "stadfästa", "eldstad"), "svalka", "vidga", "vredgas" och "öka" (av det gamla ordet "öd", rikedom).
Iĝi har samma betydelse som bokstavenn i orden "blåna", "gulna", "kallna", "lättna", "rodna", "slakna", "svartna", "vitna" m. fl.(Man kan fundera på om inte ordet "storkna" ursprungligen skulle kunna ha översatts tillgrandigiĝi på esperanto).
Ilo är en ändelse som för tankarna till ett antal redskap på svenska: "hyvel", "hängsel", "mangel", "mejsel", "pegel", "regel" (tjock bräda), "ränsel", "skovel", "skyffel", "skyttel", "spatel", "spegel", "stängsel", "vinkel" (järn) m.fl. Några av dessa ord har en latinsk etymologi (ex. "regula"), men de andra har germanska rötter.
Zamenhof använde sin hemgift för att publicera sin första bok,Unua libro, 1887. Den kom ut på ryska, polska, tyska, franska och engelska och innehöll en grammatiklära, några språkövningar, prosa och poesi i original och översatt, samt en ordlista med 823 ordstammar. Uppsala esperantoklubb, grundad 1891, var världens första som grundades för esperanto.[13] Nürnbergs esperantoklubb var förvisso före, då de började med esperanto 1888, men föreningen hade ursprungligen börjat somvolapükklubb.[14]
Ett fransk-engelskt esperantomöte genomfördes år 1904 med hundra deltagare. Det sägs ha varit en stark upplevelse för dem som var med. Året efter hölls den första mellanfolkliga esperantokongressen i Boulogne-sur-mer, där även Zamenhof deltog. Där antogs Boulognedeklarationen.
Propagandaarbetet i Frankrike fick framgångar ochLouis de Beaufront hade fått esperantorörelsens uppdrag att föra dess talan gentemot den franska regeringen. När det hela nästan var i hamn upptäcktes det att de Beaufront på egen hand ändrat språket i latiniserande riktning, utan förankring med andra esperantister, och att det var denna "reformerade" version som lagts fram för myndigheterna. Företaget väckte stark anstöt och utlöste den så kalladeido-krisen 1907. Idisterna bröt sig ur, bildade en egen rörelse och hade under några årtionden vissa framgångar, men lyckades aldrig åstadkomma den levande kultur och rika litteratur som kännetecknar esperanto.
Världskriget var ett stort avbräck för esperantorörelsen, som utgjorde en motpol mot nationalism och krigshets. Genom esperantorörelsens central i Schweiz kunde många brev förmedlas och förlorade kontakter återfinnas mellan de krigförande länderna. Zamenhof dog revolutionsåret 1917.
På 1920-talet blev den mellanfolkliga arbetaresperantorörelsen ett viktigt inslag efter att SAT bildades av Eugène Lanti. Hitler var fiende till esperanto. Anhängare till esperanto betraktades misstänksamt som kosmopoliter och ideologin var nazismens raka motsats. Stalin förföljde esperantister, eftersom de hade kontakter med utlandet. I Paris och i Budapest uppstod produktiva esperantiska kulturmiljöer på 1930-talet. Bland aktiva esperantister i Asien fanns författarenKenji Miyazawa (känd bland annat för sinGinga tetsudō no yoru).
På Unescos möte i Montevideo 1954 debatterades ett förslag att införa esperanto som arbetsspråk. Ett inkallat vittne för motståndarsidan, språkprofessorn Blinkenberg, lade då fram en argumentation som var så överraskande och oseriöst låg att förespråkarna tappade fattningen och förslaget föll. Blinkenberg påstod i princip att eftersom esperanto är ett konstgjort språk så är det oförmöget att uttrycka känslor.På 1960-talet drev UEA:s ordförande Ivo Lapenna ett intensivt arbete för att fåFörenta Nationerna att antaga esperanto. Bland annat lämnades en namninsamling in med underskrifter från enskilda och organisationer som tillsammans företrädde 65 miljoner människor.
Det är svårt att beräkna antalet esperantotalare. En uppskattning utfördes avSidney S. Culbert, en pensionerad psykologiprofessor och esperantist, som letade upp och testade alla esperantotalare i utvalda områden i ett antal länder under en tjugoårsperiod. Culbert drog slutsatsen att mellan en och två miljoner människor talar esperanto på nivå 3 på den femgradigaInteragency Language Roundtable-skalan, tillräckligt för att förmedla medelsvåra idéer utan att behöva tveka om rätt ord, och att följa tal, radiosändningar med mera.[16] Culberts uppskattning gjordes inte enbart för esperanto, utan var en del av hans listning av uppskattningar för alla språk med över en miljon talare, som publiceras årligen iWorld Almanac and Book of Facts. Eftersom Culbert inte publicerade detaljer om sin metodik, eller preliminära resultat för enskilda länder och regioner, är det svårt att avgöra hur riktiga hans resultat är. I World Almanac avrundas antalet talare till närmaste miljon och antalet esperantotalare anges därför som två miljoner. Denna siffra anges också iEthnologue, som också hävdar att det finns 200 till 2 000 esperantotalare som har språket som modersmål, det vill säga barn som vuxit upp i familjer där esperanto används som hemspråk.
Marcus Sikosek hävdar att siffran 1,6 miljoner är en överskattning. Sikosek uppskattade att även om esperantotalarna var jämnt fördelade över världen skulle ett antal på en miljon världen över innebära att det borde finnas omkring 180 talare i stadenKöln. Sikosek hittar endast 30 personer i Köln som talar esperanto flytande, och på samma sätt lägre antal än förväntat på flera andra platser som anses ha en jämförelsevis hög koncentration av esperantotalare. Han noterar också att det totala antalet medlemmar i de olika esperantoorganisationerna är omkring 20 000 (andra uppskattningar är högre). Även om det otvivelaktigt finns många esperantotalare som inte är medlemmar i någon esperantoorganisation anser han det osannolikt att det skulle finnas femtio gånger så många talare som organisationsanslutna.[15] Andra hävdar att en sådan fördelning inte är osannolik.[17]
Esperanto var från början i huvudsak ett skrivet språk, och förblev så till stor del fram till den första världskongressen 1905. Ett viktigt användningsområde för esperanto har alltid varitlitteratur. Redan Zamenhof började skriva och, framför allt, översättaskönlitteratur till esperanto. Efter att han publicerat grunderna för esperanto använde han det framför allt genom att översätta kända litterära verk och därigenom utveckla det nya språket. En annan tidig esperantoförfattare som främst gjorde översättningar varAntoni Grabowski. Översättningsverksamheten har fortsatt och det har uppskattats att över 10 000 verk har översatts till esperanto.[19]
Förutom översättningar har även skönlitteratur i original skapats på esperanto. Zamenhof och Grabowski publicerade en del originalpoesi, och en del andra främst polska och ryska författare var verksamma under språkets första årtionden. Efterförsta världskriget framträdde en ny generation esperantoförfattare med större litterära kvaliteter. Parisaren Raymond Schwarz slog igenom med diktsamlingarnaLastranga butiko ochVerdkata testamento som är fulla av humoristiska ordlekar och slagfärdiga poänger. Ett viktigt centrum vid denna tid var "Budapestskolan" kring tidskriftenLiteratura Mondo ("Litterär värld"), därJulio Baghy ochKálmán Kalocsay brukar räknas som de främsta författarna. Kalocsay gav ut många dikter och antologier på esperanto som han översatt från andra språk (Kvaliteten i vissa översättningar har senare ifrågasatts). Baghy blev älskad för sina romaner om östfronten, med tiden som krigsfånge i Sibirien där han idealistiskt propagerade för fred och undervisade andra fångar från olika länder i esperanto. Deras verksamhet fortsatte även efterandra världskriget, samtidigt som den nya "skotska skolan" framträdde, i vilkenWilliam Auld är särskilt känd.
Under senare delen av 1900-talet uppstod esperantisk "kiosklitteratur" med István Nemere, som skrev ett stort antal äventyrsberättelser, kärleksromaner och deckare, varav 19 på esperanto, för sina abonnerande läsare som var en av Ungerns största bokklubbar. Även schweizaren och förre översättaren vid FN, Claude Piron, har skrivit kriminalhistorier och ungdomsromaner.
Den mest kände svenske esperantoförfattaren ärStellan Engholm (1899–1960). Andra svenskar som skrivit skönlitteratur på esperanto ärOtto W. Zeidlitz (1860–1943), Ferenc Szilágyi (1895–1967),Harold Brown (1925–2004), Aira Kankkunen (1928–), Sten Johansson (1950–) ochLeif Nordenstorm (1960–).[8]
Till de största skönlitterära verken på esperanto hör William Aulds nydanandeLa infana raso, som handlar om mänsklighetens utveckling, och Peter Peneters (pseudonym) erotiska romanSekretaj sonetoj. Bland berömda översättningar återfinns den hinduiskaBhagavad-Gita, fornisländskaVöluspa ochDante AlighierisLa Dia Komedio.
På esperanto finns mycket poesi och musik, både i original och översatt från andra språk. Ett av de viktigaste musikförlagen för esperantisk musik är idagVinilkosmo.
Science fiction-komedinRed Dwarf har i sina första säsonger skyltar med esperantotext, och ett stående skämt är att karaktären Rimmer är för dum för att lära sig ens det.
I science fiction-filmen "Gattaca" sker informativa utrop på både esperanto och engelska.
Ett antalradiobolag har sändningar på esperanto, däriblandPolens statliga radio,Kinas statliga radio ochVatikanstatens radio. ÄvenInternet är numera ett viktigt användningsområde för esperanto. Några populära webbplatser är nyhetssajtenLibera Folio och esperantoupplagan avWikipedia. Bland sociala medier har bland annatIpernity infört esperanto som ett av sina användningsspråk, medanEsperanto.com är ett exempel på en enspråkig sajt.
Esperanto som talat språk och dialog mellan människor med olika modersmål har blivit vanligare när resandet ökat och telefoni och liknande elektroniska tjänster fungerar allt bättre mellan länder.
En viktig institution i esperantogemenskapen ärUniversala Kongreso (UK), den årliga världskongressen, där esperantister från många länder möts och använder esperanto. Nästan samtidigt brukarSennacieca Asocio Tutmonda (SAT) ha sin kongress. SAT är en socialistisk sammanslutning av individer som tar avstånd från nationstillhörighet som princip. Sammankomster för särskilda intressen ordnas också, bland annat ungdomsläger, bergsvandringar, öl- och vinfestivaler, bi- eller trilaterala musikläger mellan grannländer, litteraturseminarier och akademiska kurser i olika vetenskapsgrenar, ofta i regi avAkademio Internacia de la Sciencoj San Marino.
Esperanto används också som ett hjälpmedel vid resor, särskilt genom tjänstenPasporta Servo, ett nätverk av esperantokunniga personer runt om i världen som tar emot andra esperantister som gäster i sina hem. Ett register över värdar publiceras och uppdateras varje år av ungdomsförbundet TEJO.
Det är också vanligt inom esperantorörelsen attbrevväxla med esperantister i andra delar av världen. Korrespondensen över internet har vuxit starkt under 2000-talet.
Alla så kallade "fula ord" som finns i svenska och andra språk finns även på esperanto. Deras bruk beror delvis på talarens ursprung: Medan nordbor ofta föredrar religiösa motiv somMia dio! (min gud),Diable (djävulskt) ellerAl infero! (åt helvete), har katoliker en större förkärlek för uttryck med sexuell anknytning. Ordförrådet på det området är också större och mer precist än på svenska. Asiater svär i allmänhet mindre än västerlänningar, åtminstone under mellanfolkliga möten.
Utöver kraftuttryck som anknyter till tro eller kön förekommer svordomar som nämner esperantos uppfinnare eller hörnstenar, exempelvisSankta Ludoviko! ochNoktaj fantomoj! ("nattliga spöken" – en anspelning på en känd dikt av Zamenhof). Förolämpningen "Bluido bofronta" ser vid första anblicken ut som en meningslös ordsammansättning, tills man inser att den syftar påIdokrisens upphovsman. Ibland hörs också rena skämtsamheter såsomRabato al rabito! ("rabatt till den rånade", en ordlek eftersom 'rab'ato också betyder en som rånas just nu ochrab'ito är en som redan har blivit rånad).
År 2006 utlyste norska esperantiska ungdomsförbundet en tävling i saftiga svordomar. Av 57 inkomna bidrag segrade kroatiskan Etel Zavadlav medFiku fratinon de erinaco ("Knulla systern till en igelkott"). På prispallen kom också spanjoren Manuel Pancorbo Castro medVi estas pli delikata ol felo de fekaĵo ("Du är ömtåligare än pälsen på en skit").
I äktenskap mellan esperantister från olika länder är det naturligt att makarna fortsätter att tala esperanto med varandra, men åtminstone den ena brukar tala sitt modersmål med barnen. I vissa familjer växlar man språk i hemmet på ett överenskommet sätt, till exempel efter situation eller datum, för att hålla isär språken. Barnen snappar ändå upp esperanto snabbt, men kan i tonåren börja blanda in ord ifrån ortens språk om de inte fått någon egentlig undervisning i esperanto. Det förekommer även familjer som är höggradigt (dvs flytande) trespråkiga. Antalet barn som växer upp i esperantisktalande familjer uppskattas till några hundra eller kanske tusen i hela världen. Från och med 1979 anordnas varje sommar familjelägretRenkontiĝo de Esperantaj Familioj (REF) ("Esperantofamiljers möte") i något mellaneuropeiskt land. Att deltaga i REF är så nära man i dag kan komma en esperantisk "bygemenskap".
Språkbruket – vilka ord man sätter på vardagliga saker, husgeråd, maträtter och så vidare – skiljer sig ofta från familj till familj. Under 1900-talets allra sista år ledde ett internetbaserat internationellt samarbete mellan esperantiska familjer under ledning av finländaren Jouko Lindstedt fram till publiceringen avHejma vortaro ("Ordlista för hemmet"), ett försök att normera vardagsspråket.
En person som vuxit upp i en esperantotalande familj kallasde'nask'ul'o ("från-födsel-person"). En känddenaskulo är finansmannenGeorge Soros, vars far bl.a. skrev bokenMaskerado antaŭ la morto ("Maskerad inför döden") om naziterrorn mot judar i Ungern.
Rubrikens påstående är vanligt i diskussionen om esperanto. Det finns dock stöd för påståendet, exempelvis:
En studie vid Columbia University,New York, USA 1925–1931 visade att 20 timmars esperantoundervisning ger högre resultat än 100 timmars undervisning ifranska,tyska,italienska ellerspanska.
Enligt försök 1947–1951 iSheffield, Storbritannien (från 1948 även i Manchester) lär sig ett barn lika bra esperanto på 6 månader som det lär sig franska på 4–5 år. Efter några månaders esperantoundervisning får man även bättre resultat i inlärningen av andra språk.
1970 inleddes experiment i fem länder (Bulgarien,Italien,Jugoslavien,Ungern ochÖsterrike) under ledning av professor István Szerdahelyi iBudapest. Efter tre års undervisning jämfördes kunskaperna i esperanto, tyska, engelska, italienska och ryska. Man konstaterade att eleverna kunde uttrycka sig bättre på esperanto än de elever som läst andra språk lika länge.
I Ungern krävs sedan 1990-talet godkänt betyg i ett valfritt främmande språk för att få tillträde till högre studier. Statistiken visar att ett stort antal studerande, som inte är språkintresserade utan bara vill få godkänt språkbetyg så snabbt som möjligt, väljer att läsa esperanto.
Redan 1908 uppmärksammadeAntoni Grabowski i en artikel i Pola Esperantisto konkreta exempel, där föregående inlärning av esperanto underlättat inlärning av franska och latin, vilket på den tiden överraskade läsarna.
I ett försök som började år 1919 i en flickskola iDurham i Storbritannien med två parallella klasser fick den ena klassen läsa esperanto i ett halvår medan den andra läste franska. Följande år läste båda klasserna franska. Det visade sig att den klass som läst esperanto gjorde snabbare framsteg i franska och förstod mer.
Ett mer omfattande experiment organiserades 1928–1931 av IALA (International Auxiliary Language Association) under ledning av Helen S. Eaton. Inverkan av språkorienterande undervisning (LOI) på resultaten i modersmålet engelska och de främmande språken franska och latin iakttogs. I ett gymnasium ("high school") i New York lärde sig en klass esperanto enligt en specialmetod och -läsebok av Eaton, en klass lärde sig franska enligt specialmetod och den tredje franska efter klassisk metod. Följande läsår, när alla tre klasserna fick samma slags undervisning i franska, hade de som läst esperanto bättre resultat i både modersmålet och i de främmande språken.
Ett liknande försök, med hjälp av noggranna prov i allmän och verbal intelligens, genomfördes av J. H. Halloran vid gymnasiet ("secondary school") i Sheffield i Storbritannien med fyra klasser med inalles 120 elever. För de mer intelligenta eleverna hade föregående inlärning av esperanto ingen avgörande betydelse, men för de mindre intelligenta klasserna syntes bättre resultat i franska för dem som först läst esperanto än för dem som bara läst franska.
I en studie 1958–1963 i en skola i Somero i Finland under överinsyn av finska undervisningsministeriet fann man, att efter en esperantokurs nådde elever högre nivå i tyska än andra, som bara läst tyska, även om de andra läst tyska ett år längre. De blev dessutom mer aktiva och kreativa i sina studier och visade större självsäkerhet.
År 1970 genomförde professor István Szerdahelyi i Budapest ett försök i en skola där barnen först fick lära sig esperanto och sedan antingen ryska, engelska, tyska eller franska. Jämfört med kontrollgruppen, som inte lärt sig esperanto, förbättrades deras resultat i ryska med 25 %, tyska 30 %, engelska 40 % och franska 50 %. Sammanlagt kunde skolan därmed spara in 250 lektionstimmar med bibehållet resultat.
Ett försök satte igång år 1975 med de fem länderna Belgien, Frankrike, Grekland, Nederländerna och Tyskland. Tester visade att esperanto var lättare än engelska att lära sig. I Tyskland deltog 600 grundskoleelever i experimentet 1975–1984 enligt paderbornmodellen som utvecklats vid FEoLL (Forschungs- und Entwicklungszentrum für objektivierte Lern- und Lehrverfahren). Undervisningen omfattade två veckotimmar i tredje och fjärde årskursen. Barnen fick inte lära sig hela språket, utan valda delar av grammatik och ordförråd. Barnen, som hade olika modersmål, kunde snart kommunicera med varandra på det inlärda språket. Även hos de tyska barnen visade det sig, att de som först fått undervisning i esperanto hade bättre studieresultat, både i engelska och i modersmålet. Dessa elever hade dessutom blivit duktigare i matematik eftersom de inte var rädda för att tänka logiskt, dra slutledningar och använda algoritmer, vilket de lärt sig i det språk som saknar undantag. Även geografikunskaperna förbättrades i och med att intresse (och brevväxling) uppstod för de andra länder, där elever lärde sig samma saker som de. De elever som inte först fått lära sig esperanto behövde 35 % längre tid för att nå samma nivå i engelska som de som läst esperanto i två år och 20 % längre tid än de som läst det i ett år. Med andra ord gav 160 lektionstimmar i esperanto en minskning av inlärningstiden för engelska med 26 % och 80 lektioner en minskning med 17 %.[20]
För närvarande pågår en liknande studie där universitetet i Manchester är inblandat. Engelska skolbarn får lära sig esperanto för att bättre kunna tillägna sig undervisningen i andra språk.[21]
Den största esperantoorganisationen ärUniversala Esperanto-Asocio (UEA), som grundades 1908, och som nuförtiden har sitt högkvarter iRotterdam iNederländerna. Knutet till UEA är världsungdomsförbundetTutmonda Esperantista Junulara Organizo (TEJO). UEA organiserar esperantos världskongresser som hållits årligen sedan 1905, med undantag för åren under första och andra världskrigen. UEA hade medlemmar i 117 länder 2005, och nationella medlemsorganisationer, däriblandSvenska Esperantoförbundet, i 90 länder.
Dessa organisationer har kallat sig "neutrala" under 1900-talet därför att de inte velat ta ställning i motsättningen mellan kapitalism och socialism. De har heller inga band till vissa trosriktningar eller andra splittrande rörelser, även om både religiösa och politiska föreningar anslutit sig till dem i deras egenskap av paraplyorganisationer.
ArbetarorganisationenSennacieca Asocio Tutmonda (SAT) bildades 1921 av fransmannen Eugène Adam, på esperanto känd som Eŭgeno Lanti. Redan namnet är radikalt "kosmopolitiskt" och omständligt att översätta till svenska:Sen'naci'ec'a Asocio Tut'mond'a uttyds ordagrant "Utan-nation-s-het-lig Förening Hel-världs-lig", alltså en förening som anser att nationstillhörighet är något överflödigt. SAT samlar socialister ur både socialdemokratiska och kommunistiska led, men av tradition har syndikalister ett starkt inflytande i organisationen. SAT ger ut tidskriftenSennaciulo ochPlena Ilustrita Vortaro (PIV), den främsta normgivande ordboken på esperanto, och håller världskongress varje år, vanligen strax före UEA:s kongress.
Svenska arbetaresperantoförbundetSveda Laborista Esperantista Asocio (SLEA), som sedan många år leds av Pelle Persson i Stockholm, ansluter sig till SAT:s ideologi.
Inom esperantorörelsen finns föreningar för kristna[förtydliga], för katoliker, för buddhister och några andra religiösa riktningar. Både de förre påvarna,Johannes Paulus II ochBenedictus XVI har hållit gudstjänster på esperanto.Bahairörelsens profet har uttalat sig för ett gemensamt världsspråk, vilket många bahaier tolkat som ett stöd för esperanto. I Brasilien är esperanto utbrett till stor del tack vare en stark spiritistisk rörelse som verkar för andlighet och esperanto. Den nya japanska religionenOmoto, som beskrivs i en doktorsavhandling av Leif Nordenstorm, har ett par hundratusen anhängare, ser Zamenhof som en av sina profeter och förordar esperanto sedan 1924.Martinus förespråkade esperanto och det danska Martinusinstitutet ger böcker, skrifter, kurser och seminarier om Martinus' kosmologi på språket.
Runt om i världen finns idag ett tiotal hus, vandrarhem, kursgårdar eller skolor som använder och främjar esperanto. De drivs vanligen som självständiga kooperativ eller stiftelser. Ett av dem ligger i Värmland, nämligen Esperanto-Gården iLesjöfors.
En ny gren av esperantorörelsen,Esperanta Civito, är ett försök att skapa de institutioner, som bygger upp en federal statsbildning.Esperanta Civito bildades 1998 i Chaux-de-Fonds i Schweiz och leds av Giorgio Silfer. En sak som fått många esperantister att ta avstånd från idén är attEsperanta Civito, i motsats till "vanliga" stater, inte har något eget territorium.
För Zamenhof var det aldrig ett självändamål att skapa esperanto, utan språket var ett medel för att skapa en bättre värld där alla människor oavsett ursprung skulle behandla varandra som bröder (syskon). År 1901 formulerade han denna idé i hilelismen, ett förslag till ny "neutral" religion uppkallad efter en rabbin som levde samtida med Jesus. Hilels budskap var helt enkelt människokärlek, att man ska behandla andra människor så som man själv vill bli behandlad. År 1906 döpte Zamenhof om idén tillhomaranismo, ett sammansatt ord bildat påhom'ar'o, "mänsklighet(en)". Det nya namnet var kulturellt mer neutralt och ledde inte tankarna till judendomen. Homaranismens grundtanke har även kallats esperantosinterna ideo (inneboende idé). Zamenhof lyckades dock aldrig grunda en homaranistisk rörelse och blev avbruten av första världskrigets utbrott. På senare år har emellertid idén fått ny kraft inom esperantorörelsen.
La vojo, "Vägen", är en dikt av Zamenhof som sammanbitet, halvt pessimistiskt men ändå okuvligt, talar om det hårda och otacksamma arbetet som väntar för att sprida esperanto.
Den första och främsta esperantosymbolen är en grön regelbunden femuddig stjärna med spetsen uppåt. Den gröna färgen är hoppets färg och de fem uddarna står för fem världsdelar.Stjärnan lånades sedermera av den socialistiska internationalen, som ändrade färgen till röd.
Esperantoflaggan är grön med ett vitt fält i övre vänstra hörnet (dvs närmast flaggstången). Mitt i det vita fältet står den gröna stjärnan. Flaggan tillhörde ursprungligen esperantoklubben i Boulogne-sur-mer och antogs av den första världskongressen där år 1905.
Flaggans mått är höjd 40, bredd 60, den vita rutan i övre hörnet 20 x 20 och stjärnan i dess mitt har radien 7.
Till esperantos hundraårsfirande 1987 utlyste UEA en tävling omjubilea simbolo. Vinnande bidrag blev ett grönt jordklotsliknande märke på vit botten, i formen av bokstaven E med en halvcirkel till rygg (eller en "öppnad" liten bokstav e) och till höger om den dess spegelbild.
År 2008 föreslogs på esperantosajten Amikumu.com att esperantotalande personer införlivar en "elektronisk variant" avjubilea simbolo i sin epostsignatur: ЄЭ
Detta förslag har ännu inte fått så stort genomslag.
Zamenhofdagen firas på upphovsmannens födelsedag den 15 december. På senare tid har den även börjat kallas Esperantodagen och blivit tillfälle för litteratursammankomster inom esperantorörelsen, med bokrecensioner, diktuppläsning mm.
Några språkliga företeelser i esperanto som ofta kritiseras som opraktiska och försvårande är de ovanliga bokstäverna meddiakritiska tecken (vilka dock numera ingår i datorstandardenUnicode), den obligatoriska ackusativböjningen och adjektivens kongruens. Dessa synpunkter har också givit upphov till reformförslag och tagits upp i ido.
En vanlig kritik mot esperanto somvärldsspråk är att det är föreurocentriskt, det vill säga att det utgår för mycket från europeiska språk, i synnerhet vad gäller ordförrådet som nästan uteslutande bygger på romanska och germanska språk. Ett vanligt svar på denna kritik är att romanska och germanska språk är mycket mer spridda över världen än andra språk, och att ett språk med lika andel ord från ett stort antal vitt skilda språk skulle vara till större delen obegripligt för de flesta människor, medan det finns en chans för personer utanför Europa att känna igen stora delar av esperantos ordförråd genom kunskaper i något romanskt eller germanskt språk.
En motsatt kritik är att esperantos ordförråd och struktur inte är tillräckligt europeiska, utan att de innehåller för många drag som inte återfinns i de europeiska nationalspråken och som gör det onödigt svårförståeligt för den som kan något europeiskt språk. Med detta synsätt borde ett internationellt språk i högre grad utgå från det som är gemensamt i de europeiska, främst västeuropeiska, språken. Denna kritik ligger bakom utvecklandet av flera av de f.d. rivaliserande förslagen till internationellt hjälpspråk, till exempelido ochinterlingua. Dessa alternativ har samtidigt tappat i strukturell enkelhet och finner ytterst få anhängare utanför de latinska och germanska språkområdena.
En annan vanlig modern kritik är att språket ansessexistiskt, därför att ord för personer i sin grundläggande form i vissa fall betecknar en man, medan ordet för den kvinnliga motsvarigheten är avlett ur detta med suffixet-in. Betecknande är att ordet för "kvinna",virino, är avlett ur ordet för "man",viro. Det har blivit vanligare att använda de oavledda formerna för yrken som könsneutrala ord snarare än som maskulina, men för många ord är det fortfarande obligatoriskt att använda femininsuffixet.
I ursprunglig esperanto kan ett ords maskulinitet visas genom att man lägger till förledenvir-, exempelvisvirbovo ("tjur") ellervirkoko ("tupp"). Det finns förslag om mer radikala reformer för att avskaffa vad som uppfattas könsdiskriminerande språkbruk, till exempel att införa maskulinsuffix-iĉ eller-uĉ som parallell till femininsuffixet, men dessa används fortfarande sällan.
^Eta leksikono pri lingvoj, 2011, arkivdatum 4 mars 2016:Esperanto … estas lernata ankaŭ de pluraj miloj da homoj en la mondo kiel gepatra lingvo. ("Esperanto har även lärts av flera tusen människor i världen, som modersmål.") Läst 15 september 2019.
^Jouko Lindstedt, Jouko,Oftaj demandoj pri denaskaj Esperant‑lingvanoj ("Vanligt ställda frågor om personer som har esperanto som modersmål"), arkivdatum 3 mars 2016. Läst 15 september 2019.
^Pierre Janton: Esperanto. Language, Literature, and Community översättning av Humphrey Tonkin, Jane Edwards och Karen Johnson-Weiner. Albany 1993.ISBN 0-7914-1254-7 sidan 115
^Pierre Janton: Esperanto. Language, Literature, and Community översättning av Humphrey Tonkin, Jane Edwards och Karen Johnson-Weiner. Albany 1993.ISBN 0-7914-1254-7 sidan 42
^Detlev Blanke:Internationale Plansprachen. Eine Einführung Berlin 1985ISSN0138-550X sidorna 287–288
^ [ab]Ziko M. Sikosek:Esperanto Sen Mitoj ("Esperanto utan myter"). Andra upplagan. Antwerpen, Flandra Esperanto-Ligo, 2003.ISBN 90-71205-70-3 Refererad i engelska Wikipedias artikel '
^Pierre Janton: Esperanto. Language, Literature, and Community översättning av Humphrey Tonkin, Jane Edwards och Karen Johnson-Weiner. Albany 1993.ISBN 0-7914-1254-7
Leif Nordenstorm & Christer Lörnemark:Doktor Zamenhof och det internationella språket: en bok om esperanto och dess upphovsman med förord av Daniel Tarschys.ISBN 978-91-975855-3-8. Göteborg: LiteraTuro i samarbete med Svenska Esperantoförbundet, 2007.
