| Eskil Magnusson | ||
|---|---|---|
Titlar | ||
| Tidsperiod | 1217–1227 | |
| Företrädare | Algot Sigtryggsson | |
| Efterträdare | Gustaf (stående man i fotsid dräkt och kappa) | |
Personfakta | ||
| Född | cirka1170-1175 | |
| Död | död omkring1227 Skara | |
Släkt | ||
| Frälse- eller adelsätt | Bjälboätten | |
| Far | Magnus Minnisköld | |
| Släktingar | halvbror tillBirger jarl | |
Familj | ||
| Make/maka | Kristina Nilsdotter Blake | |
| Barn | Knut Håkansson | |
 | ||
| Eskil Magnusson förde ett gående lejon | ||
Eskil Magnusson, född cirka1170-1175 och död omkring1227, var son tillMagnus Minnisköld i dennes första kända äktenskap och således halvbror tillBirger jarl. Han gifte sig omkring 1217 medKristina Nilsdotter Blake, som var dotterdotter tillErik den helige och änka efter den norske jarlenHakon galen.
Eskil Magnusson framträder i skriftliga dokument redan i slutet avKnut Erikssons regeringstid. Han varlagman iVästergötland senast från 1217. Eskil var enligtVästgötalagens lagmanslängd författare tillVästgötalagen. Under 1220-talet första år deltog han i förhandlingar med den norske kungenHåkon Håkonsson gällandeRibbungarnas användande av Värmland som basområde för plundringståg in i Norge.
Eskil Magnusson var troligen medlem av det råd som 1222–1229 styrde Sverige istället för den omyndigekungen Erik Eriksson.
Baneret som kungErik Knutsson av Sverige fört islaget vid Gestilren förvarades hos Eskil Magnusson i Skara, som år1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländskelagmannenSnorre Sturlasson.
|