År 1935, vid 18 års ålder, tog Borgnine värvning iUSA:s flotta, i vilken han tjänstgjorde fram tillkrigsslutet. Efter en kort tids arbete i olika fabriker började han vid en scenskola.
Efter scenutbildningen arbetade han vid olikateatrar och tog de jobb han kunde få. Hans genombrott kom under 1949, då han fick en roll som manlig sjuksköterska i pjäsenHarvey. År 1951 flyttade Borgnine tillLos Angeles med avsikten att göra karriär inom filmbranschen. Det stora genombrottet kom med rollen som sergeantFatso Judson iHärifrån till evigheten 1953. Han har medverkat i cirka 140 filmer och TV-produktioner och fick 1956Oscarsstatyetten för bästa manliga huvudroll i filmenMarty 1955.
Ernest Borgnine var gift sedan 1973 med sin femte hustru. I sitt andra äktenskap (1959–1963) var han gift med den mexikanska skådespelarenKaty Jurado och hans tredje äktenskap (1964) med skådespelarenEthel Merman varade i 32 dagar. Borgnine avled den 8 juli 2012 på ett sjukhus i Los Angeles.
När kriget var slut återvände han till sina föräldrars hem utan arbete och utan mål. I en intervju med British Film Institute om hans liv och karriär, sa Borgnine:
”
Efter andra världskriget ville vi inte ha mer med krig att göra. Jag ville inte ens bli pojkscout. Jag åkte hem och sa att jag var färdig med flottan, så, var gör vi nu? Jag åkte hem till mamma, och efter några veckors klappande på ryggen och "Du gjorde det bra" och allt sånt, så sa hon en dag, som mödrar gör, "Nå?" Vilket betydde, "Okej, ska du skaffa dig ett jobb eller?"[1]
„
Eftersom han inte var villig att ta ett fabriksjobb utan framtidsutsikter, uppmuntrade hans mor honom att försöka sig på ett mer glamoröst yrke och föreslog att hans personlighet skulle vara mycket väl lämpad för scenen. Han överraskade sin mor med att ta till sig hennes förslag, även om hans far var långt från entusiastisk. Borgnine mindes 2011 att modern sagt:
”
"Du tycker alltid om att ställa dig upp inför folk och spela lustig, så varför försöker du inte med det?" Jag satt vid köksbordet och jag såg det där ljuset. Jag skämtar inte. Det låter inte klokt. Och 10 år senare var detGrace Kelly som räckte över enAcademy Award till mig.