 | Den här artikeln omfattas avWikipedias policy om biografier. Denbehöver flerkällhänvisningar för att kunnaverifieras.(2015-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan. |
Axel Erik Heinrichs, född21 juli1890 iHelsingfors, död16 november1965 i Helsingfors, varfinländskmilitär.Major 1918,överstelöjtnant 1919,överste 1928,generalmajor 1933,generallöjtnant 1940,general avinfanteriet 1941.[10][11]
Erik Heinrichs farfar var ursprungligen rikssvensk och hette Henriksson. Erik Heinrichs avlade studentexamen 1908.[10]
Heinrichs fick sin militära utbildning vidfinska jägarbataljonen iTyskland 1915–1918 ochFranska militärhögskolan 1925–1928.[10][11]
Underfinska inbördeskriget 1918 var Heinrichs bataljonskommendör.[11] Han varlandshövding iVasa län 1930.
Heinrichs vargeneralstabschef undervinterkriget 1940–1941 ochfortsättningskriget 1942–1944. Han var överbefälhavarens representant iTyskland januari-februari och maj-juni 1941, och förde befäl överKarelska armén 1941–1942, närÖstkarelen erövrades. Han fungerade som rådgivare tillGustaf Mannerheim 1941–1945,Kommendör för försvarsmakten under 1945 och expert vidVSB-förhandlingarna 1948.[10]
Heinrichs författarbana fick en fortsättning efter andra världskriget, med verk somKléber i Egypten (1946) ochVid franska Atlantkusten i de hundra dagarnas spår (1957). Det obestridliga huvudarbetet i hans produktion är ändåMannerheimgestalten I–II (1957–1959). Heinrichs kallades tillhedersdoktor vidHelsingfors universitet 1957.[10][11]
Privat var han gift med 1921 Maria (dotter tillGustav Paulig), död 1985. Han var bror tillBertil Heinrichs.[10]
Wikimedia Commons har media som rörErik Heinrichs.
|
.jpg)
