Ettepigram är en kortdikt, ofta med ensatirisk udd.
Ordetepigram kommer från detgrekiskans ἐπίγραμμαepigramma, som betyder påskrift eller inskrift.Antikens greker använde det ordet om sådana inskrifter på gudabilder, byggnader, minnesmärken och liknande, som upplyste om deras betydelse och ursprung eller om de händelser dessa föremål var avsedda att påminna om. Eftersom epigrammen ofta var skrivna på vers (vanligen ett eller några fådistika), utvecklades epigrammet till en egen diktform vars viktigaste egenskap är den mycket stränga begränsningen både för innehållet och formen, så att en enda tanke kunde få ett oerhört sammanpressat och tillspetsat, men på samma gång fulländat och poetiskt avrundat uttryck. I övrigt kunde innehållet i denna tanke variera helt fritt.
Mästaren i detta slags miniatyrdiktning och den egentlige grundläggaren av densamma varSimonides från Keos (omkring 500 före Kristus). Epigram författades senare i stor mängd, framförallt under den alexandrinska litteraturperioden och samlades längre fram av bysantinska lärde till så kalladeantologier, av vilka några bevarats till vår tid.
Bland de romerska epigrammatisterna hörMartialis till de främsta genom sina många kvicka och bitande, men ofta också oanständiga epigram.Catullus skrev också många små dikter i epigrammatisk stil. Även de så kalladepriapeiska kvädena kan räknas till denna klass.
Det moderna epigrammet är vanligen satiriskt och man kräver att det ska samla och tillspetsa innehållet i slutraden till en formell poäng, den så kallade udden.
De lärda humanisterna på 1500- och 1600-talen skrev epigram flitigt. Bland den tidens mera kända epigrammatister kan nämnasAlciati,Bembo,Scaliger,Buchanan ochMore. I England följdesMartialis exempel avJohn Owen och bland 1600-talets epigramdiktare bör också lyrikernHerrick nämnas. Senare skrevs sådana dikter avCowley,Dryden,Swift,Addison,Goldsmith,Young och framföralltPope, den förnämste engelske epigramskalden, samtLandor.
I Frankrike blomstrade denna diktart mycket rikt och användes särskilt i polemiskt syfte.Mellin de Saint-Gelais,Marot,Boileau,Racine,Marie-Joseph Chénier,J.B. Rousseau,Piron,Voltaire,Marmontel ochLebrun är de mest uppmärksammade därifrån. Det italienska epigrammet följdes ganska snart isonett ochmadrigal.
I Tyskland har epigrammen för det mesta haft endidaktisk tendens och utgjortSinn-Gedichte. Äldst är de så kalladepriamlerna, en mera folklig variant. Det konstmässiga epigrammet fick fart på 1600-talet med bland andraLogau,Opitz,Weckherlin ochGryphius. Under 1700-talet följdeWernicke ochKästner,Hagedorn,Klopstock,Lessing, den förnämste,Herder,Bürger,A.W. Schlegel och under 1800-taletUhland,Rückert,Grillparzer,Platen,Hebbel,Geibel,Visscher med flera.Schiller ochGoethe är de moderna mästarna genom sinaxenier med litterärt polemiskt innehåll och ett stort antalsinn-gedichte. Från Goethes diktning bör särskiltVenetianische Epigramme och stora partier avWestöstlicher Divan framhållas.
I Sverige togs epigramdiktningen upp av 1600-talets skalder efter tyskt föredöme. Logau och hans skola stod modell förCarl ArosellsEtt hundrade ofwerskrifter,Olof WexioniusPoetiske bi- och öfverskrifter,Carl Gripenhielm med flera. Religiösa epigram skrevs avFrese.Israel Holmström blev ryktbar genom sitt epigram överKarl XII:sPompe. Under den senare frihetstiden ochGustav III:s tid fick den svenska epigramdiktningen sin blomstring.Dalin,Kellgren,Oxenstierna,Leopold ochLenngren bör framhållas, liksom något senareFranzén,Tegnér ochErik Sjöberg. MedAtterboms xenier omplanterades det litterärt polemiska epigrammet efter tysk förebild i Sverige. Där liksom i andra länder hardistikon och rimmadejamber varit de vanligaste versformerna i epigramdiktningen.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånNordisk familjebok,Epigram, 1904–1926.
