Enenol är en organkemiskfunktionell grupp bestående av tvådubbelbundnakol med enhydroxigrupp bundet till det ena av dem. Ettenolat är en deprotonerad enol. Enoler står i jämvikt med dess motsvarandeketon elleraldehyd i en process som kallastautomerisering.
Enoler bildas av ketoner och aldehyder som har en α-proton, det vill säga en proton på kolatomen intillkarbonylkolet, i en syra- och baskatalyseradtautomerireaktion. Kvantitativt bildande av enolat sker vid användande av överskott av bas med pKa över 20-25.
För vanliga ketoner somaceton ochcyklohexanon förekommer enolformen endast i mycket liten mängd i lösning. Detta beror på den ökade stabiliteten molekylen erhåller genom att ha bindningarna C-C, C=O och C-H jämfört med C=C, C-O och O-H. Vissa specialfall förekommer i 1,3-diketoföreningar ochfenoler, därintramolekyläravätebindningar respektivearomaticitet gör att enolformen gynnas.
Asymmetriska ketoner ger upphov till två olika enoler i de fall där detta kan ske. Vid bildande av enolat går det attkinetiskt ochtermodynamiskt styra vilket av dessa enolat som skall gynnas. Vid kinetisk kontroll, det vill säga icke-reversibla förhållanden, bildas i störst mängd det enolat vars tagna proton varminststeriskt hindrad. Förklaringen till detta är att det är lättast för basen att deprotonera där. I bilden till höger illustreras detta av att α-protonerna på kolet utan enmetylgrupp är betydligt mer lättillgängliga än α-protonen på kolet med en metylgrupp. Vid termodynamisk kontroll, där enolformerna kanjämvikta, gynnas detstabilaste enolatet. Här spelar det ingen roll vilket deprotoneringsställe som är lättillgängligast, utan det är stabiliteten hos enolatet som bestämmer produktförhållandet.
Även om reaktionen kontrolleras bildas en produktblandning; styrandet påverkar endast förhållandet mellan dessa produkter.
Enoler och enolat är användbara i syntes och karaktäriseras då av sinnukleofila karaktär.
Attack av det nukleofila kolet på enhaloalkan i enSN2-reaktion.
HO-CR=CR2 + R'X → O=CR-CR2R' + HX
Det nukleofila kolet på en enol eller ett enolat kan attackera ettelektrofilt karbonylkol och bilda en kol-kol-bindning. Exempelvis:
HO-CH=CH2 + CHO-CH3 → O=CH-CH2-CHOH-CH3
Analogt med de två tidigare reaktionerna:
HO-CR=CR2 + X2 → O=CR-CR2X + HX
Om denna reaktion får fortgå med en metylketon i basisk lösning sker vad som kallas enhaloformreaktion. Alla väten i metylgruppen byts ut mot halogener. Halogenernaselektronegativitet gör den tidigare metylgruppen till en bralämnande grupp som lossnar och sedermera protoneras. Kan användas för att framställa till exempelkloroform:
1. RCO-CH3 + 3 Cl2 + 3 OH- → RCO-CCl3 + 3 H2O + 3 Cl- 2. RCO-CCl3 + OH- → RCOO- + CHCl3
Enoler och enolat är vanligtvis instabila på grund av att de tautomeriserar. Det går dock att göra dem stabila genom att använda enskyddsgrupp som gör att de inte kan återbildas till ketonformen. Det är vanligt att bildasilyletrar ochacetater via enolsyret.
α-kolet på en enol eller ett enolat är sp2-hybridiserat, vilket innebär att bindningarna ligger i samma plan. Om enolen sedan återgår till ketonformen kan protonen som ansluter sig komma från båda håll, så om kolatomen är stereogen kommer åtminstone viss racemisering att ske. Detta är sällan en önskvärd reaktion.
