Perpendikulärstil (engelska:Perpendicular style), är ensengotisk stil som uppstod iEngland under 1300-talets senare hälft.
Perpendikulärstilen började att växa fram omkring 1350 och var en reaktion motdekorationsstilen. Begreppen perpendikulärstil och dekorationsstil skapades avantikvarienThomas Rickman i hansAttempt to Discriminate the Style of Architecture in England (1812–1815) och används fortfarande.
Stilen karakteriseras främst av långa, lodräta linjer som delar upp fönster- och väggytor. Intrycket är att ytan är täckt med ett spjälverk. Stilen innehåller bågformer, låga och nedtryckta spetsbågar (Tudorbågen) ochvalvformer som utvecklas till stjärn-, nät- och solfjädersvalv som förgrenar sig från valvytorna.
De linjära formerna syns tydligast i utformningen av fönstren, som blev väldigt stora, ibland enorma, med smalarestenspröjsar än i tidigare perioder. Detta gav större möjligheter tillglasmålningar. Spröjsarna sträcker sig upp till de välvda fönstersmygarna, och de övre delarna är uppdelade med ytterligare spröjsar. Karm- och väggytor är också uppdelade i vertikala rutor. Ett annat kännetecken från perioden är solfjädersvalv.
Entréer har ofta fyrkantiga inramningar ovanför valven ochspandrillerna är fyllda medquatrefoil eller rosverk.Spetsbågar användes under hela perioden men ävenkölbågar och tudorbågar introducerades.
I kyrkor försvanntriforiet eller så fylldes dess plats med panelarbeten. Istället lades större vikt vidklerestoriefönstren, som ofta anses som det finaste från perioden. Listverken är plattare och mindre effektfulla än från tidigare perioder. Ett av de mest karaktäristiska kännetecknen är deelliptiska[förtydliga] fördjupningarna.
Ett annat utmärkande drag från perioden är de timrade taken, som till exempel finns iWestminster Hall (1395),Christ Church iOxford ochCrosby Hall.
Perpendikulärstilen fortlevde in på 1500-talet då den utträngdes avrenässansformerna.
Ett av de sista byggnadsverken i den ursprungliga stilen är Henrik VII:s kapell iWestminster Abbey iLondon där kungens gravmonument placerades. Denna om- och tillbyggnad av kyrkans östligaste del (där vanligen större kyrkorsMaria-altare stod i ett Mariakapell bakomhuvudaltaret), finansierades genom kungHenrik VII:s testamente efter hans död år 1509.
Stilen återuppstod på 1800-talet som en del avnygotiken och finns från denna period representerad i bland annatparlamentsbyggnaden i London.
