| Emilie Topelius | |
| Född | Maria Emilie Lindqvist 26 augusti1821 Nykarleby,Finland |
|---|---|
| Död | 14 november1885 (64 år) Helsingfors |
| Begravd | Sandudds begravningsplats |
| Medborgare i | Finland |
| Make | Zacharias Topelius |
| Barn | Toini Topelius(f. 1854) |
| Redigera Wikidata | |
Maria Emilie Topelius, föddLindqvistden26 augusti1821 iNykarleby, död14 november1885 iHelsingfors, var gift med den finländskeförfattaren,historikern,tidningsmannen ochpoetenZacharias Topelius. Paret fick döttrarna Aina Nyberg,Toini Topelius ochEva Acke.
Emilie var dotter tillrådmannen Isak Lindqvist (1788–1853) i Nykarleby och hörde redan i unga år till samma umgängeskrets som sin blivande make. Emilie var först förlovad med den blivande presidenten iViborgs hovrätt, John Snellman (1815–1883), och var därefter också omsvärmad av Zacharias Topelius närmaste vän Henrik Backman (1817–1842), innan han förlovade sig med Marie Hammarin. Efter dessa besvikelser förlovade hon sig, enligt uppgift något tveksamt[1] med Zacharias 1842, och den 30 december 1845 firade de dubbelbröllop i Nykarleby tillsammans med Emilies syster Mathilda och hennes fästman Johan Hæggström,borgmästare i Nykarleby. Topelius hade samma år debuterat med diktsamlingenLjungblommor, som också innehåller dikter skrivna till fästmön. Efter bröllopet flyttade Emilie med maken till Helsingfors. När Zacharias tog avsked frånuniversitetet 1878 flyttade familjen den 28 maj tillBjörkudden iSibbo, till en stor trävilla på två våningar. Av Emilies och Zacharias barn överlevde tre till vuxen ålder, döttrarna Aina Nyberg (1846–1916),Toini Topelius (1854–1910) ochEva Acke (1855–1929), som från 1891 var gift medJ.A.G. Acke, född Andersson. Sonen Mikael föddes 1848, men dog två år senare påKuddnäs i Nykarleby. De yngsta barnen Rafael (f. 1857) och Rosa (f. 1859) blev också bara ett respektive tre år. Två barn föddes döda.
Emilie hade konstnärliga ambitioner och illustrerade den första utgåvan av Topelius Sagor (1847). Hon kolorerade också själv bilderna i alla 500 exemplar.
Under 1860-talet försämrades Emilies hälsa. Familjen reste flera gånger utomlands för att hon skulle kunna kurera sig, men hennes tillstånd förvärrades ändå efterhand. Den långvariga "nervsjukdomen" visade sig slutligen varadiabetes och 1885 avled hon i "hjärnförlamning", det vill säga vad som i dag kallasstroke.
| ||||||||||||||||||||||||||||||
