| Emilie Autumn | |
 | |
| Födelsenamn | Emilie Autumn Liddell[1] |
|---|---|
| Född | 22 september1979 (45 år) Los Angeles,Kalifornien,USA |
| Bakgrund | Malibu,Kalifornien,USA |
| Genrer | Industrial,dark cabaret,electronica,klassisk musik |
| Roll | Musiker,låtskrivare,poet |
| Instrument | Sång,fiol,altfiol,piano,cembalo |
| År som aktiv | 1997 – |
| Skivbolag | The End Records(2009–) Trisol Music Group(2006–2009) Traitor Records(1997–2006) |
| Webbplats | www.emilieautumn.com |
Emilie Autumn Liddell, född22 september1979 iLos Angeles iKalifornien, är enamerikanskviolinist,sångerska,låtskrivare ochpoet. Autumns musik, som hon själv har beskrivit som "Victoriandustrial", är en blandning av flera olikagenrer såsomindustrial,electronica ochklassisk musik, inspirerad avpjäser,romaner ochhistoria, i synnerhet från denviktorianska tiden. Hennes liveframträdanden backas upp av det dansande kompbandet The Bloody Crumpets och bygger påteater ochburlesk.[2]
Autumn är klassiskt skolad och började lära sigfiol redan vid fyraårsåldern. Hon började skriva sin egen musik som tonåring och skivdebuterade 1997 med det självutgivnaklassiska albumetOn a Day.... Efter detta album bestämde hon sig för att även sjunga vilket hon gör på uppföljarenEnchant (2003), ett album inspirerat av hennes förkärlek förälvor ochpoesi. Den tyngre och mörkare stilen på det tredje albumet,Opheliac (2006), är till stor del ett resultat av den tid då Autumn var inlagt på sjukhus och hölls under suicidövervakning efter ettsjälvmordsförsök. Hennes självbiografiska romanThe Asylum for Wayward Victorian Girls är baserad på händelsen.
Utöver solokarriären har Autumn även medverkat påCourtney Loves albumAmerica's Sweetheart och även som medlem i kompbandet på Courtneys turné 2004. Autumn är sedan januari 2012[3] på turné med sitt senaste album,Fight Like a Girl.
Emilie Autumn föddes iLos Angeles iKalifornien[6] den22 september1979.[7] Hon växte upp iMalibu i Kalifornien[a] och hon har sagt "att hon utvecklades till individualist hade mycket att göra med havet och det faktum att hon var omringad av naturen".[en 1][9] Hennes mor varsömmerska och är enligt Autumn ättling till familjenLiddell.[7][10] Hennes far vartysk invandrare[10][11] men Autumn hade inte någon nära relation till honom.[11] Hennes föräldrar var inte musiker men de ska ha tyckt om många olika musikstilar.[9]
När Autumn var fyra år gammal började hon spelafiol, och har senare kommenterat: "Jag minns att jag bad om en fiol men jag minns inte att jag visste vad det var för något. Jag kanske trodde att det var en slags ponny men jag minns inte att jag blev besviken."[en 2][5]. Fyra år senare debuterade hon som soloviolinist tillsammans med en orkester och vann en musiktävling.[9] Vid nio eller tio års ålder[b][4][12] hoppade hon av skolan med målet att bli violinist av världsklass.[12] Om sin tid i skolan kommenterade hon: "Jag hatade det ändå, att kallas 'konstig' och 'antisocial' tillsammans med fysiska hot, gjorde att det inte verkade finnas någon anledning att fortsätta gå i skolan så jag gjorde inte det"[en 3][9]. Hon övade mellan åtta och nio timmar om dagen,[12] tog lektioner, läste olika typer av litteratur, deltog i orkesterrepetitioner och fickhemundervisning.[4] Med tiden fick hon även en stor skivsamling medviolinkonserter,symfonier,kammarmusik,opera och litejazz.[9] Hon började skriva sin egen musik och poesi när hon var tretton eller fjorton, men hon planerade inte att sjunga sina låtar.[13] Hon studerade för olika lärare och vidIndianasuniversitet iBloomington, men slutade efter två år då hon inte accepterade den rådande synen på individualitet och klassisk musik.[12] Hon menade att varken artistens klädsel eller uppträdande kunde väcka anstöt hos publiken eller hos den som komponerat musiken.[12]
Eftersom hon var övertygad om att hon bara skulle spela fiol bestämde sig Autumn som 18-åring för att sjunga på en av sina låtar. Syftet var att demonstrera för en stor skivproducent, som ville skriva kontrakt med henne för ett skivbolag, hur det skulle låta.[9] Hon var dock inte nöjd med ändringarna som gjordes i hennes låtar och bestämde sig för att inte skriva på för skivbolaget utan skapade istället sitt eget independentbolag, Traitor Records.[9] På Traitor Records gav hon ut sitt klassiska debutalbumOn a Day...(On a Day: Music for Violin & Continuo). Titeln syftar på att skivan spelades in på bara en dag. Skivan spelades in 1997, samma år som hon fyllde 17 år.[7] Albumet innehåller musik förbarockfiol med ackompanjemang av Roger Lebow påbarockcello, Edward Murray påcembalo samt Michael Egan påluta.[14] Trots skivans längd betraktade hon den mer som endemo och det var först efter att fans som hade gillat hennes rockframträdanden och som efterfrågade ett klassiskt album där de kunde höra mer av hennes fiolspel, som hon släppte den till försäljning.[9] År 2000 utkom även Autumns diktsamlingAcross the Sky & Other Poems, vilken 2005 återutgavs under namnetYour Sugar Sits Untouched tillsammans med enljudbok där dikterna ackompanjeras med musik.[13]
År 2001 reste Autumn tillChicago iIllinois som en del av ett inspelningsprojekt och bestämde sig för att stanna eftersom hon uppskattade kollektivtrafiken och musikscenen där.[9] Samma år gav hon ut EP:nChambermaid och välgörenhetssingeln "By the Sword" efter11 september-attackerna.[7] Den 26 februari 2003 utgavs albumetEnchant, präglad av flera olika stilar såsomnew age,pop ochtriphopigkammarmusik.[4] På albumet utforskade hon en mjuk sida av sin musikaliska talang med en stil hon själv kallat för "fantasyrock". Musiken är inspirerad av hennes förkärlek förälvor ochpoesi. Bland övriga medverkande märks cellisten Joey Harvey, trummisen Heath Jansen, gitarristen Ben Lehl och basisten Jimmy Vanaria. Samtidigt somEnchant gavs ut hade Autumn flera sidoprojekt med grupperna Convent, Ravensong och The Jane Brooks Project.
Under releasepartyt förEnchant fick Autumn veta att rocksångerskanCourtney Love hade bett henne om att medverka på hennes albumAmerica's Sweetheart samt på den tillhörande turnén 2004, varpå hon tackade ja.[9] Mycket av Autumns fiolspel klipptes dock bort från albumet; hon kommenterade: "Detta berodde helt på de nya producenter som tog över projektet efter vår lilla semester i Frankrike och som klippte bort allt material från våra tagningar"[en 4][15]. Hon spelade live med Love och The Chelsea hosLate Show with David Letterman den 17 mars 2004 samt vidBowery Ballroom dagen därpå.[16] Fram emot slutet av 2004 medverkade hon i ett avsnitt avHGTV:sCrafters Coast to Coast där hon visade tittarna hur man gjorde älvvingar och sushidekorerad tvål som hon sedan sålde på sin webbshop.[17] Den 23 december 2004 kunde hon ses på den Chicago-baserade tv-kanalen WGN som en istråkkvartetten som backade uppBilly Corgan ochDennis DeYoungs tolkning av julsången "We Three Kings".[18]
Autumn påbörjade arbetet med sitt nästa album,Opheliac, i augusti 2004 och spelade in det vid Mad Villain Studios i Chicago[21]. I augusti 2005 gjorde hon kostymerna för Billy Corgans musikvideo till låten "Walking Shade" från hans soloalbumTheFutureEmbrace.[22] Autumn gästade dessutom låten "DIA" från det nämnda albumet. I slutet av 2005 gjorde hon ytterligare en gästmedverkan, den här gången på låten "The Gates of Eternity" av det brittiska bandetAttrition. Låten gavs ut 2008 påAll Mine Enemys Whispers: The Story of Mary Ann Cotton, ett konceptalbumet som fokuserade på den viktorianska seriemördarenMary Ann Cotton.[23] Autumn har senare protesterat mot utgivningen av låten och sagt att den inte var färdig, att den ändrades utan hennes tillåtelse och att den endast var avsedd för ett möjligt samarbete med Martin Bowes.[24]
Efter en abort försökte Autumn ta livet av sig, och hölls på suicidalavdelningen på Los Angeles mentalsjukhus.[4] Efteråt tatuerade hon in sitt cellnummer på armen för att inte glömma bort vad som hänt med henne. Då albumetOpheliac kom ut i september 2006 hade Autumns stil förändrats på grund av tiden på mentalsjukhuset. Musiken var tyngre och mycket mörkare och fickindustriella inslag. Autumn har beskrivitOpheliac som "dokumentationen av en helt livsförändrande och livsavslutande upplevelse".[en 5][19] Albumet utgavs på tyskaTrisol Music Group medan en limiterad EP med samma namn släpptes genom hennes eget bolag Traitor Records våren 2006. Ett tag hade Autumn planer på att spela in en musikvideo för låten "Liar", som skulle innehålla "blodiga badkar" men så blev det inte.[25] Skivans titelspår har senare medverkat på albumen13th Street: The Sound of Mystery, Vol. 3 (ZYX Music)[26] ochFuck the Mainstream, Vol. 1 (Alfa Matrix),[27] båda från 2007. Den 9 oktober 2006 hade hon en gästroll i den animerade tv-serienMetalocalypse[28] samt på det efterföljande albumetThe Dethalbum från 2007[29]. I november 2006 gav hon även ut EP:nLiar/Dead Is the New Alive med remixer av låtar frånOpheliac såväl som en del nytt material.
I mars 2007 utkom det fjärde studioalbumet,Laced/Unlaced, vilket är helt instrumentalt. Den första skivan,Laced, innehåller alla Autumns låtar från debutalbumetOn a Day... medan den andra skivan,Unlaced, innehåller industriella låtar där Autumn använder sin elfiol. Hon bestämde sig för att återlanseraOn a Day... eftersom det "kändes som ett skönt kontrast mot det metalshreddade fiolalbumet, 'Unlaced', och gillade att det var den perfekta framställningen av 'då' kontra 'nu'".[en 6][5] Samma år uppträdde hon även på de tyska musikfestivalernaWave-Gotik-Treffen[30] ochM'era Luna[31].A Bit o' This & That, ett samlingsalbum innehållande rariteter,b-sidor,remixer ochcovers från början av karriären, släpptes i april 2007. Året därpå lanserades två nya EP-skivor;4 o'Clock med dels remixade låtar frånOpheliac och dels nyskrivet material samtGirls Just Wanna Have Fun & Bohemian Rhapsody. 2009 publicerades den självbiografiska romanenThe Asylum for Wayward Victorian Girls, i vilken Autumn vill visa att skillnaderna mellan de viktorianska mentalsjukhusen inte skiljer sig mycket från de moderna. Samma år sade Autumn upp sig från skivbolaget Trisol Music Group för att gå med det New Work-baserade The End Records, varpå hon i oktober återlanseradeOpheliac för den amerikanska marknaden där den tidigare endast hade varit tillgänglig som import.[19][32] Nyutgåvan innehöll extramaterial i form av bilder, bonuslåtar, ett utdrag frånThe Asylum for Wayward Victorian Girls och en video.
Sedan 2010 arbetade Emilie Autumn med nya albumetFight Like a Girl, som gavs ut den 24 juli 2012.[33] Albumet, som är baserat påThe Asylum for Wayward Victorican Girls,[34] handlar om "att ta alla saker som gör kvinnor underlägsna och använda dem till din fördel".[en 7][35] 2011 spelade Emilie Autumn en mindre roll i den amerikanska skräckfilmen11-11-11, regisserad avDarren Lynn Bousman. Hon hade också birollen Painted Doll i filmenThe Devil's Carnival från 2012, även den i regi av Bousman. Den 11 april 2012 utgavs titelspåret "Fight Like a Girl" på singel med "Time for Tea" som b-sida. Förutom Autumn har även rock- och metalproducentenUlrich Wild varit delaktig i produktionen av singeln.[36] För titelspåret har även en video i regi av Bousman att producerats.[37] Den 16 april presenterade Autumn sina planer på att framföra en tretimmars musikal baserad på sin självbiografiska roman vidWest End theatre iLondon år 2014.[34]
Turnén förFight Like a Girl fortsatte under 2013, varav åtta nordamerikanska shower spelades tillsammans medsynthrockbandetThe Birthday Massacre i slutet av november.[38] I april 2014 blev det klart att Autumn skulle genomföra en handfull shower påVans Warped Tour 2014 med uppsättningenThe Asylum for Wayward Victorian Girls, som kommer att omfatta musik, burlesk, cirkus och teater.[39]
Till en början spelade Emilie Autumn enbart instrumentellklassisk musik men började i samband med albumetEnchant (2003) att använda sin röst och utvecklade därmed sin stil till ett brett spektrum avgenrer, bland annat med inslag avbarockpop,electronica,industrial ochdark cabaret.[40] Musiken, som hon själv har beskrivit som "Victoriandustrial", är inspirerad avpjäser,romaner ochhistoria, i synnerhet denviktorianska tiden.[19] Även poetiska verk avShakespeare,Edgar Allan Poe samtRobert ochElizabeth Barrett Browning har haft ett stort inflytande på henne.[10]
Autumns röstläge äralt men kan expandera till dramatisksopran,[8] och hennes sångröst har jämförts medTori Amos,[40]Kate Bush[40] ochThe Creatures[41]. Sångstilen är emellertid varierande och går ifrån väldigt ljusa toner till mörka, bullrandegrowl och skrik. Hennes största musikala inspirationskälla är violinistenNigel Kennedy[9] medan hon har nämntMorrisey frånThe Smiths som sin favoritsångare[12].
Vid liveframträdanden backas Autumn upp av det dansande kompbandet The Bloody Crumpets: Veronica Varlow, Captain Maggot och The Blessed Contessa, tidigare även Lady Aprella, Little Lucina, Jacinda, Lady Joo Hee, Captain Vecona, Mistress Apnea, Little Miss Sugarless och Ulorin Vex.[42] Hennesteaterlika shower har med tiden utvecklats till att täcka upp både musik,burleskdans,eldslukare ochstandup-inslag.[43]
Emilie Autumn lider avbipolär sjukdom, vilket orsakar drastiskahumörsvängningar,insomni ochhörselhallucinationer, och för detta medicinerar hon.[4][25] Några av hennes låtar—"Manic Depression", "Swallow" och "Misery Loves Company" från albumetOpheliac—handlar om att leva med sjukdomen.[6] Även om hon skulle "föredra att inte ha det [...] och förmodligen vara mycket lyckligare"[en 8] menar hon att det ger henne ett annorlunda perspektiv på livet och planerar att "använda det för vad det är värt så att [hon inte blir] ett offer för det"[en 9].[20] Från att hon var sex år blev hon utsatt för sexuella övergrepp[44] och hon brukar numera rita ett hjärta på ena kinden som en skyddssymbol.[4]
Autumn identifierar sig själv somasexuell.[45] I 11-årsåldern blev honvegetarian då hon inte kunde se varför hon skulle äta boskapsdjur men inte sitt husdjur, och är sedan sena tonårenvegan.[46] Hon anser att det finns en koppling mellan hur kvinnor och djur behandlas i samhället.[46] Hon har två råttor som hon kallar Sir Edward och Basil, och en katt som heter Fish/Fishy[46] och stödjer företag somManic Panic och Samson Tech.[47]
| År | Albuminformation | Kommentar |
|---|---|---|
| 2000 | On a Day...
| Instrumentellt album. Återlanserat 2007 somLaced påLaced/Unlaced. |
| 2003 | Enchant | Återlanserat 2007. |
| 2006 | Opheliac
| Återlanserat 2009 på Deluxe Edition. |
| 2007 | Laced/Unlaced
| Instrumentellt dubbelalbum. |
| 2012 | Fight Like a Girl
|
| År | Albuminformation | Kommentar |
|---|---|---|
| 2005 | Your Sugar Sits Untouched
| Ursprungligen en diktsamling. Återlanserat 2008 som digital nedladdning. |
| 2007 | A Bit o' This & That
| En samling av mer sällsynta inspelningar. |
| 2009 | The Opheliac Companion
| En sammanhörande ljuddokumentär tillOpheliac. |
| År | Albuminformation | Kommentar |
|---|---|---|
| 2001 | Chambermaid
| |
| 2001 | "By the Sword"
| Släppt i syfte att stödja offren för11 september-attackerna. |
| 2006 | Opheliac EP
| EP-version av albumetOpheliac. |
| 2007 | Liar/Dead Is the New Alive
| Begränsad till 3000 exemplar. |
| 2008 | 4 o'Clock
| Begränsad till 3000 exemplar. |
Girls Just Wanna Have Fun & Bohemian Rhapsody
| Begränsad till 3000 exemplar. | |
| 2012 | "Fight Like a Girl"
| Singel från albumetFight Like a Girl. |
Samtliga böcker är självpublicerade under Emilie Autumn Ent. LLC och saknarISBN-nummer
Wikimedia Commons har media som rörEmilie Autumn.
| |||||||||||||||||
|