| Elias Sehlstedt | |
 Elias Sehlstedt. Stålstick från 1876. | |
| Född | 8 december1808[1][2] Härnösands församling[1][2],Sverige |
|---|---|
| Död | 22 juni1874[1] (65 år) Hedvig Eleonora församling[1],Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[3][4][5] kartor |
| Medborgare i | Sverige[6] |
| Sysselsättning | Författare,poet[1],tulltjänsteman[1],målare |
| Redigera Wikidata | |
Elias Sehlstedt, född8 december1808 iHärnösand, död22 juni1874 iStockholm, var en svensklyriker.
Hans föräldrar var handlande Abraham Sehlstedt och Märta Lisa Dahlström."Sehlstedts poetiska gåfvor började bli bekanta redan under hans gymnasisttid och en skämtsam utgjutelse av hans hand från denna tid befordrades till trycket, nämligenByxorna[7], vilket gavs ut som en broschyr på 14 sidor 1832.
Efter gymnasiet kom Sehlstedt 1829 till Uppsala som juridikstuderande (vilket han av ekonomiska skäl fick avbryta en tid efter faderns död), men under denna tid "hade han låtit den 'poetiske spindeln', d. v. s. pennan väfva sina långa eller korta trådar öfver papperet, ochUpsala-Korrespondentens utgifvare, Emanuel Bruzelius, hade funnit dem vara af det goda slaget och låtit dem se ljuset i sitt blad. Ett helt dussin poem af -dt infördes der under loppet af 1832 ... och de flesta av dessa stycken intogos af författaren i ett litet samma år i Stockholm utgifvet dikthäfte,Norrlandsblommor af -dt."[8] Efter de avbrutna studierna arbetade Sehlstedt några år som informator, bl. a. hos cynikern J. J. von Scheven på Siggesta, vilket han uttrycker sina erfarenheter av i diktenHvad är en informator?[9], innan han 1836 började på Tullverket.
Under en vistelse på Kummelnäs i Velamsund träffade Elias sin blivande hustru Anna Ulrika Augusta Ekman. De vigdes på Augustas 30-årsdag den 28 augusti 1843 i Hedvig Eleonora i Stockholm. Paret fick två barn, Fanny Ulrika Elisabet och Gustaf Helmer August.[10]
Sehlstedt arbetade mellan åren 1852 och 1869 somtullinspektor vidSandhamn utanförStockholm. Innan han kom till Sandhamn var han från år 1836 stationerad vid tullen iMem ochHornstull. Under sina år i Sandhamn skildrade han skärgården med den egna upplevelsens skärpa och ofta hade hans verk en satirisk underton. I samband med att han skulle lämna sin tjänst på Sandhamn fattades beslutet att dra in denoptiska telegrafen påTelegrafholmen och Elias nedtecknade då följande[11]:
| ” | Du telegraf! Din tjenst till slut | „ |
Sina sista fem år tillbringade Sehlstedt i det fornaFranska värdshuset påDjurgården i Stockholm. Han är begravd påNorra begravningsplatsen i Stockholm.
Elias Sehlstedt var även konstnär och målade gärna i olja. Många gästande sjöfarare blev ägare av en tavla målad från tullhuset i Sandhamn till ett pris av 50 rdr[12]. I Auktionskamrarna säljs de idag för flera tusen kronor. Sehlstedt är representerad vidNordiska museet[13].
IHuruledes jag fann Sehlstedt från 1874 skildrarAugust Strindberg en sommarsegling medtulljakt frånDalarö till Sandhamn och ger en mycket sympatisk bild av den lite skygge och åldrade Sehlstedt.[14] Strindberg som kom till Sandhamn i 20-årsåldern, några sommardagar 1869 och 1870, återvände hösten 1873 för att utbilda sig tilltelegrafist och blev då nära vän medOssian Ekbohrn som var Sehlstedts efterträdare som tullinspektor.
Carl Larsson kom till Sandhamn1890 för att göra illustrationer tillCarl Snoilskys urval avElias Sehlstedts Sånger och Visor som utkom två år senare med Snoilskys introduktion av författaren.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånNordisk familjebok,Elias Sehlstedt, 1904–1926.
Wikisource har verk av eller omElias Sehlstedt.
Wikimedia Commons har media som rörElias Sehlstedt.
|