Ebo, född omkring 775, död851, var enfrankisk biskop. Han fick som ärkebiskop avReims år822 av påvePaschalis I i uppdrag att missionera i Norden.
Ebo var son till enlivegen och växte upp med kejsarLudvig den fromme.816 blev hanärkebiskop av Reims. På den tiden sönderslets Danmark av tronstrider.Harald Klak som 814 drivits bort från Danmark avGodfreds söner, sökte hjälp hos kejsar Ludvig och blev 819 återinsatt och behärskade en del av Danmark. Denna omständighet använde kejsaren för att söka skaffa kristendomen insteg bland danskarna. På mötet i Attigny i augusti 822 fick Ebo i uppdrag att utföra denna mission. Sommaren 823 var han i Danmark och predikade evangelium, men lämnade snart det av konflikter härjade landet. Han tycks inte ha besökt Danmark fler gånger, men skickade utAnsgar på dennes första missionsresa tillBirka.
På det politiska området stödde Ebo kejsar Ludvig den frommes tre äldsta söner, när de 833 åter höjde upprorsfanan mot sin far. Då Ludvig åter kommit till makten, 835, måste Ebo förklara sig sitt ärkebiskopsämbete ovärdig, varefter han avsattes och fördes först till klostret iFulda, sedan iFleury. Vid de strider som utbröt efter Ludvig den frommes död 840 mellan dennes söner, tog Ebo parti förLothar I och blev åter insatt i sitt ärkestift, men då största delen av stiftet hamnade iKarl den skalliges territorium vid riksdelningen iVerdun 843 blev Ebo åter avsatt, men blev istället biskop avHildesheims katolska stift. Biskop Ebo dog 851.[1]