EU-nämnden är ett organ iSveriges riksdag där riksdag ochregering samråder iEU-frågor. I EU-nämnden bestäms Sveriges förhandlingsposition inför möte iEuropeiska rådet ochEuropeiska unionens råd.

Nämndens ordförande ärErik Ottoson (M).

I juni 1994 antogs i riksdagen ett förslag om samarbetsformer mellan riksdag och regering iEU-frågor, bland annat antogs ett principförslag om inrättandet av EU-nämnden. Senare samma år reglerades riksdagens befattande med EU-frågorna och EU-nämndens uppgifter av ett riksdagsbeslut enligt följande:

"Regeringen skall underrätta EU-nämnden om frågor som skall beslutas i Europeiska unionens råd. Regeringen skall också rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet skall föras inför besluten i rådet.Regeringen skall överlägga med EU-nämnden i andra frågor rörande arbetet i Europeiska unionen när nämnden på grund av särskilda skäl påkallar sådan överläggning. Regeringen skall rådgöra med nämnden inför möten i Europeiska rådet." (RO kap. 10, 10 §)^[1]

Grundlagsutredningen införEG diskuterade förutom den inrättade EU-nämnden möjligheten att samrådet skulle äga rum iUtrikesnämnden eller iutskott. Eftersom EU-frågorna endast i vissa fall, och då ringa, handlar om traditionell utrikespolitik avvisades förslaget med Utrikesnämnden. Om samrådet skulle äga rum i utskotten fanns risken att arbetsbelastningen skulle bli för stor liksom att riksdagens överblick över EU-politiken skulle bli lidande. Regeringen skulle dessutom ha svårt att ha ett stort antal utskott att samråda med. Grundlagsutredningen menade också att det samlade inflytande skulle bli större om riksdagens samråd samordnades genom en talesman istället för genom respektive utskott. EU-nämnden inrättades med en tydlig förebild i det danskaFolketingets Markedsudvalget – ett särskilt utskott för behandling och förankring av EG-frågor. Markedsudvalget har ansetts ha ett starkt grepp om EU-politikens utformning iDanmark.

EU-nämnden har 17 ordinarieledamöter. Under innevarande mandatperiod (2018–2022) harSocialdemokraterna fem ledamöter,Moderaterna fyra,Sverigedemokraterna tre och övriga partier –Miljöpartiet,Centerpartiet,Vänsterpartiet,Liberalerna ochKristdemokraterna – en var. EU-nämnden har fler suppleanter än i de ”vanliga” fackutskotten, 41 per den 7 september 2011. Partierna försöker med tillsättningarna av ledamöter ochsuppleanter täcka in de utskott som berörs mest av EU-frågorna.

EU-nämnden sammanträder med regeringen vanligen på fredagar utifrån de dagordningspunkter som kommer upp på ministerrådsmötena veckan därefter. Ofta är det svårt att veta exakt vilka frågor som blir föremål för förhandlingar iministerrådet, förberedelserna iCOREPER avslutas kort inpå mötet och det är först då som man vet vilka punkter som tas upp på ministerrådsmötet (för beslutsordning, seEuropeiska unionen). Normalt återrapporterar ansvarigtstatsråd (ellerstatssekreterare) från föregående ministerrådsmöte och går därefter igenom dagordningen inför nästa veckas möte. I det följande kan då ledamöterna med regeringen diskutera den av regeringen föreslagna svenska hållningen i frågan. De ledamöter eller partier som inte delar regeringens syn i frågan förväntas klargöra detta. Enligt praxis är det i EU-nämnden som Sveriges förhandlingsposition bestäms. Ordföranden avslutar varje samrådspunkt med att konstatera huruvida det föreligger en majoritet för regeringens hållning i frågan eller ej.

Materialet inför samråden består huvudsakligen av kommenterade ministerrådspromemorior där viktigare dagordningspunkter kommenteras. Materialet ska innehålla en information om innebörden av frågorna samt hur svenska regler och författningar påverkas. Vidare ska den innehålla bland annat eventuella ändringsförslag frånEuropaparlamentet ochKommissionens hållning i frågan samt även medlemsländers öppet deklarerade ställningstaganden. Även regeringens förslag till svensk förhandlingsposition ska klargöras. På grund av arbetsrytmen i EU kommer materialet ledamöterna tillhanda först på måndag eftermiddag eller tisdag förmiddag samma vecka som samråden hålls.

Inför EG-medlemskapet och även efter ett och ett halvt år av svenskt medlemskap uttryckteKonstitutionsutskottet (KU) vad som kan betecknas som utarbetad praxis, nämligen att"man bör kunna utgå från att regeringen inte kommer att företräda en ståndpunkt som står i strid med vad nämnden har gett uttryck för i samrådet." (bet. 1994/95:KU22:15, bet. 1996/97:KU2:28)

Praxis utvecklas ytterligare och med anledning avriksdagsstyrelsens förslag ”Riksdagen inför 2000-talet” lämnar KU år 2001 ett betänkande som bejakar en skarpare skrivning av regeringens bundenhet av EU-nämndens synpunkter.

"Riksdagsstyrelsen anser att den praxis bör bestå som innebär att det inte anses tillräckligt att regeringen inte gör något som står i strid med EU-nämndens synpunkter utan i stället agerar i enlighet med nämndens råd och ståndpunkter." (Bet. 1996/97:KU2)

KU uttrycker i annat betänkande samma år att det måste föreligga mycket goda skäl för att regeringen inte ska företräda nämndens ståndpunkt. EU-nämndens råd och synpunkter kan alltså sägas vara politiskt, men inte rättsligt, bindande.

I enSOU-rapport från 2002 menar statsvetarna Shirin Ahlbäck Öberg och Ann-Cathrin Jungar (”Parlament i bakvatten?”) att de finska parlamentarikerna är mer engagerade i EU-frågor och erfar parlamentets makt som större än de svenska parlamentarikerna gör. Författarna säger att i stort verkar skillnaden mellan parlamenten kunna förklaras i olika konstitutionella lösningar – iFinland har utskotten varit mycket mer aktiva i EU-frågor och ofta lämnat yttranden tillStora utskottet, EU-nämndens motsvarighet.

Det finns en önskan frånriksdagen och EU-nämnden att tidigare än nu komma in i EU:s beslutsprocess. Det kan annars föreligga en risk att riksdagens samlade inflytande över EU-politiken blir lidande. Detsamma gäller informationen inför sammanträdena i EU-nämnden, som på grund av arbetsrytmen ankommer sent, och vilken av ledamöterna uppfattats, inte minst i nämndens tidiga år, som bristfällig. Vidare har också EU-nämndens ledamöter att behandla frågor från vitt skilda politikområden – även om ledamöterna ofta är erfarna riksdagspolitiker har regeringen vanligen ett försteg vad gäller sakkunskap.

Riksdagskommittén har ett pågående uppdrag att utvärdera riksdagens beslut från 2001 om riksdagens hantering av EU-frågorna och att

”förutsättningslöst pröva formerna för riksdagens arbete med EU-frågor och föreslå de organisatoriska och författningsmässiga förändringar kommittén finner nödvändiga. En utgångspunkt för kommitténs arbete är att EU-frågorna så långt som möjligt skall integreras i det sedvanliga riksdagsarbetet och att alla ledamöter skall ha möjlighet att sätta sig in i och följa EU-frågorna. En annan är att tydliggöra riksdagens roll och stärka riksdagens inflytande i EU-frågor. Slutligen skall EU-arbetet i riksdagen präglas av öppenhet med goda möjligheter till insyn för medborgarna.” (Bet. 2004/05:KU29)

Frågan är i vilken mån EU-politiken kommer att integreras i de övriga utskottens verksamhet och vilken roll EU-nämnden kommer att ha i framtiden.

Redan nu förs stenografiska anteckningar från EU-nämndens sammanträden, vilka också blir offentliga och tillgängliga bland annat på EU-nämndens hemsida (se länk nedan). För att ytterligare öka öppenhet och tillgänglighet diskuteras om nämndens sammanträden ska bli offentliga och möjliga att följa antingen på plats eller via riksdagens webb-TV.

• Konferensen mellan de parlamentariska organen för EU-frågor vid Europeiska unionens parlament

• Hegeland, Hans 1999. Riksdagen, Europeiska unionen och demokratin. En studie av riksdagens arbete med EU-frågor, Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet.
• Lindgren, Karl-Oskar 1999. EU-politiken i riksdagen: Om EU-medlemskapets betydelse för den svenska parlamentarismen, Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala.
• SOU 2002:81, Ahlbäck Öberg, Shirin och Jungar, Ann-Cathrin. Parlament i bakvatten?

Ursprungsversionen av denna artikel är en bearbetning av en uppsats skriven vid Statsvetenskapliga institutionen i Uppsala:

• Danielsson, Joacim 2004. Konflikt eller samsyn i EU-frågor? - om konfliktnivån i samråden mellan EU-nämnden och regeringen.

• Riksdagen - EU-nämnden

v • r Sveriges utrikespolitik Politisk organisation Utrikesnämnden •EU-nämnden •Utrikesutskottet •Utrikesministern Förvaltning Utrikesförvaltningen •Utrikesdepartementet •Utrikesrepresentationen •Ambassader •Konsulat Historik Sveriges utrikespolitik under kalla kriget •Statsbesök av Sveriges statschef

EU-portalen – temasidan förEuropeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

• Utskott i Sveriges riksdag