Efter Kristus (förkortning:e.Kr.,[a]latin:Anno Domini, "i herrens år", kort:A.D. eller latinAnno Christi, "i Kristi år", kort:A.C.) utläses "efterKristi födelse" eller "efter Kristus" och är den i modern svenska vanligtvis använda benämningen på årtal enligt deJulianska ochGregorianska kalenderna –år 1 och framåt. Det fullständiga uttrycket ärAnno Domini nostri Iesu Christi.
Årtalsräkningen används numeraglobalt genom Koordinerad universell tidUTC med globala tidszoner.
För årtal och tidsangivelser innan år 1 (någotår 0 finns inte) skrivsföre Kristus (f.Kr.) efter angivelsen.
Kalendern utgår från en medeltida uppskattning av tidpunkten förJesu födelse. I Europa har det varit det dominerande systemet för att ange årtal sedan medeltiden. Idag är det det mest utbredda systemet för att ange årtal i världen, och används som informell standard i vetenskapliga och kommersiella sammanhang.
I svenska texter använder man emellanåtf.v.t. oche.v.t. ellerv.t. (före respektive efter vår tideräkning), när man vill distansera sig från kopplingen till kristendomen.[2] Andra förslag till mer konfessionsneutraltideräkning, till exempelHolocén tid, har hitintills inte vunnit acceptans.
Den kalendern liknar i stort den julianska kalendern men firar nyår 1 september och årsräkningenAnno Mundi (AM) som utgår från världens skapelse enligt moseböckerna klockan 18 (solens nedgång och tiden förkyrkoåretshelgmålsringning) den 1 september 5509 f.Kr, vilket skulle göra till exempel år 2000 e.Kr. till det 7500:e året sedan världens skapelse. Bysantinska kalendern användes av östligt ortodoxa kyrkan från cirka 691 till 1728 iKonstantinopels ekumeniska patriarkat.[3] Det var också den officiella kalendern i Bysantinska riket från 988 till 1453, avKievrus ochRyssland från cirka 988 till 1700. Denna kalender användes även i andra områden i det bysantinska inflytelseområdet som i bland annatSerbien.
Västerländsk kristendom antog på grund avVulgata aldrig fullt ut Anno Mundi-tidräkningen. Vulgata som är en senare mer genomarbetad latinsk bibel-översättning, entolkande översättning från hebreiska och andra grekiska källor. Vulgata ersatte Septuaginta i väster efter att den hade fullbordats avHieronymus cirka 405. Grundproblemet var att det är stor skillnad om 1 732 år mellan Vulgata och Septuaginta i beräkningarna av skapelsen utan stämde bättre med den hebreiskaMasoretiska bibeltexten. Det vill säga ur ett latinskt perspektiv stämde inte den bysantinska kalendern Etos Kosmou särskilt bra med Bibeln.
I väst producerade man till en början inte kronologier baserade på Vulgata som stod i kontrast till de österländska beräkningarna från Septuaginta. Eftersom Vulgata inte fullbordades förrän bara några år föreVisigoternas plundring avRom 410, fanns det lite tid för sådana utvecklingar före de politiska omvälvningar som följde i väst. Oavsett orsakerna kom västvärlden så småningom att förlita sig på den självständigt utveckladeAnno Domini (AD)-tideräkningen. AM-datering fortsatte dock att vara av intresse av liturgiska skäl, eftersom det var av direkt relevans för beräkningen av Jesu födelse (AM 5197–5199) ochPassionshistorien (AM 5228–5231).
Diskrepansen blev allt mer uppenbar med åren och den politiska tyngdpunkten flyttades västerut varför Anno Domini kom att med tiden dominera tidräkningen i hela den sekulära världen i sin nuvarande form, den gregorianska kalendern.
Denengelskspråkiga världen använderB.C. (Before Christ) för f.Kr. ochA.D. (Anno Domini, utförligareanno Domini nostri Iesu Christi,latin föri Herrens år resp.i vår Herres Jesu Kristi år) för e.Kr. Parallellt användsBCE (Before Common Era) för f.v.t. ochCE (Common Era) för e.v.t.FN:s tidigare generalsekreterareKofi Annan har motiverat stöd för den sistnämnda terminologin med att den gregorianska kalendern inte längre exklusivt tillhör de kristna; den fyller funktionen av ett gemensamt sätt att räkna tid mellan folk av olika tro och kulturer.[4]
Efter den gregorianska kalenderns införande har bruket att sätta ut AD vid årtalet stadigt minskat.
Vid naturvetenskapligdatering av arkeologiska fynd, astronomiska objekt, med mera, anges ofta ålder somannum (antal år gammal), kiloannum (tusen år), megaannum (miljoner år) och gigaannum (miljarder år), istället för datum.
Vid datering medkol-14-metoden används år före nutid (years before present,B.P.), det vill säga approximativt antal år innan 1950. Det årtalet har valts därför att metoden uppfanns då och metoden inte längre ger entydiga resultat efter 1950 på grund av att kärnvapenprovsprängningar då kraftigt ändrade kol-14-nivån i jordens atmosfär. Alternativt används kalibrerade år före nutid (B.P. cal), det vill säga år innan 1950, kompenserat för tillfälliga fluktuationer av kol-14-nivån i atmosfären under historiens gång.
Declercq, Georges.Anno Domini: The origins of the Christian era. Turnhout: Brepols, 2000.ISBN 2-503-51050-7 (engelska)
———. "Dionysius Exiguus and the Introduction of the Christian Era".Sacris Erudiri 41 (2002): 165–246. Kommenterad version av delar avAnno Domini. (engelska)
Duncan, D. E.Kalendern - Människans 5000-åriga kamp att rätta klockan efter himlen (1999)ISBN 91-46-17422-2; översättning av G. Rydström från eng.The Calendar (1998)ISBN 1-85702-721-3 .
Richards, E. G.Mapping Time. Oxford: Oxford University Press, 2000.ISBN 0-19-286205-7 (engelska)
