Eisenhowers agenda påverkades av hans beslut att gå med i republikanerna först 1952, med styrkeutjämning som mål. Politiskt utpekas han som en av deliberala republikanerna. Han motstod påtryckningar från sitt parti om att sänka skatterna till förmån för en balanserad budget samt en viss vidareutbyggnad av detsocialförsäkringssystem somFranklin D. Roosevelt ochHarry S. Truman skapat. Även integrationsfrågor fick en framträdande roll på den politiska scenen i och med domstolsutslagetBrown vs. Board of Education 1954, som ledde till attVita Huset slutligen uttalade sitt stöd till tanken på federala åtgärder för att garantera allmän rösträtt och desegregering i det av demokraterna dominerade södern. Utrikespolitiskt fullföljde Eisenhower löftet om ett vapenstillestånd medNordkorea vilket ledde till Koreakrigets slut och slöt sig, om än motvilligt, till Storbritanniens premiärministerWinston Churchills linje om att stödjaden kupp iIran som fördeshahMohammad Reza Pahlavi till makten.
Eisenhower föddes den 14 oktober 1890 i stadenDenison iTexas, USA. Han var den tredje av sju söner till ingenjören David Eisenhower (1863–1942) och Ida Stover (1862–1946). Dwight Eisenhower hade sex bröder: Arthur (1886–1958), Edgar (1889–1971), Roy (1892–1942), Paul (1894–1895), Earl (1898–1968) och Milton (1899–1985). Släkten Eisenhower härstammar frånForbach iLothringen, som sedan 1919 ligger iFrankrike.
När Eisenhower var tio år flyttade familjen tillAbilene iKansas, där han avlade examen vid Abilene High School 1909. Efter det arbetade han på ettmejeri fram till 1911. År 1916 gifte han sig medMamie Geneva Doud. De fick två barn: Doud Dwight Eisenhower (1917–1921) ochJohn Eisenhower (1922–2013).
Eisenhower började påUnited States Military Academy 1911 och tog examen 1915.[2] Underförsta världskriget tjänstgjorde han i "tank corps" och blev befordrad tillöverstelöjtnant iarmén. Efter kriget fick han den lägre gradenmajor och började på en försvarsinstallation iMaryland där han stannade till 1922. Från 1925 till 1926 studerade han vid Command and General Staff College och tjänstgjorde sedan som bataljonschef till 1927.
Under det sena 1920-talet och tidiga 1930-talet avstannade Eisenhowers karriär i armén. Han arbetade bland annat för generalJohn J. Pershing påAmerican Battle Monuments Commission och sedan påArmy War College. År 1935 reste han med generalDouglas MacArthur tillFilippinerna, där han tjänstgjorde som assisterande militärrådgivare åt den filippinska regeringen.Året därpå (1936) blev han, efter 16 års väntan, befordrad tillöverstelöjtnant.
År 1939 återvände Eisenhower till USA, där han hade flera administrativa tjänster. År 1941 befordrades han tillbrigadgeneral. Hans goda administrativa förmåga var känd, även om han inte var påtänkt som befäl för några större operationer, nu när andra världskriget närmade sig. Efter attacken motPearl Harbor fick Eisenhower ett flertal administrativa uppdrag.
GeneralGeorge C. Marshall hade sett Eisenhowers goda organisations- och ledarskapsförmåga. Marshall var den person som lyfte fram Eisenhower till de tunga befälspositionerna. I juni 1942 utnämndes Eisenhower till chef överETOUSA –European Theater of Operations (europeiska operationsområdet) och stationerades i London. Senare samma år utnämndes han även till överbefälhavare över styrkorna i Medelhavsregionen genom det nybildade högkvarteret för de allierade styrkorna,Allied Forces Headquarters (AFHQ). Eisenhower gjorde stora framsteg och fick sin fjärdegeneralsstjärna. Han slutade då som chef för ETOUSA och började istället som chef förNATOUSA (operationsområdet i Italien och Nordafrika). Efteraxelmakternas kapitulation i Nordafrika ändrades befälsnamnet från NATOUSA tillMTOUSA –Mediterranean Theater of Operations. På den här positionen översåg Eisenhowerinvasionen av Sicilien och invasionen av Italien.
I december 1943 meddelades det att Eisenhower skulle bliöverbefälhavare för deallierades operationer i Europa. I januari 1944 återupptog han arbetet som befäl över ETOUSA och en månad senare blev han överbefälhavare förSHAEF –Supreme Headquarters Allied Expeditionary Force (högkvarteret för de allierades styrkor). Eisenhower höll båda positionerna till kriget tog slut i Europa 8 maj 1945. I dessa positioner fick han i uppdrag att planera och genomföra de allieradesinvasion av Normandie(Operation Overlord) 6 juni 1944, befrielsen av Västeuropa ochinvasionen av Tyskland.
Eisenhower var dock inte säker på att invasionen skulle lyckas. En medhjälpare hittade ett kort tal, skrivet av Eisenhower själv; i talet tog han på sig hela ansvaret för misslyckandet av invasionen. Operationen lyckades dock och han behövde aldrig använda sig av det förberedda talet.
En månad senare skeddeinvasionen av södra Frankrike och trupperna som ingick där övergick sedan från AFHQ till SHAEF. Därmed hade Eisenhower högsta befäl över alla de allierades trupper.
Som belöning för hans arbete som de allierades överbefälhavare befordrades Eisenhower 20 december 1944 till femstjärnig[2] general,General of the Army,USA:s motsvarighet tillfältmarskalk. I den här positionen, precis som förut, visade Eisenhower sin stora ledarskaps- och diplomatitalang. Han förhandlade skickligt med svåra allierade somWinston Churchill,Bernard Montgomery,Charles de Gaulle ochGeorgij Zjukov. Trots att han aldrig personligen sett kriget blev han respekterad av fronthärförare somOmar Bradley ochGeorge Patton. PresidentFranklin D. Roosevelt hade stort förtroende och respekt för honom. Eisenhower blev erbjuden USA:s finaste utmärkelse,Medal of Honor, men tackade nej eftersom han ansåg att den skulle reserveras för riktiga hjältar.
Eisenhower har kritiserats för att han var alltför försiktig i strategin mot Tyskland 1944–1945 och höll fast vid framryckningen på "bred front" utan någon egentlig kraftsamling. Eisenhower anses därför mer som en ledarskaps- och diplomatibegåvning snarare än en briljant strateg.
NärNazityskland kapitulerade den 8 maj 1945 blev Eisenhower utnämnd till befäl över USA:s ockuperade zon i Tyskland. Han fattade det kontroversiella beslutet att tyskakrigsfångar skulle klassas som "avväpnade fientliga styrkor", vilket innebar att de inte betraktades som krigsfångar och i brist på sådana rättigheter kunde tvingas att utföra slavarbeten.
År 1945 utsågs Eisenhower till USA:s arméchef(Chief of Staff, US Army) och 1950 utsågs han tillNatos överbefälhavare, en position som han höll till 1952, då han gav sig in i politiken.
Eisenhower under presidentvalkampanjen 1952, med sloganenI like Ike.
Efter sin succé underandra världskriget återvände general Eisenhower till USA, där han mottogs som en hjälte. Många av hans anhängare uppmanade honom att söka ett politiskt uppdrag, även om förväntningarna svalnade något sedan han 1948 tackat nej till att ersätta den impopuläre president Truman som demokratisk presidentkandidat. Truman vann senare omval mot Eisenhowers senare bundsförvant, den populäre New YorkguvernörenThomas Dewey.
Först 1952 gick Eisenhower med i republikanska partiet.[2] Inför presidentvalet 1952, då det stod klart att en republikansk seger var att vänta, accepterade han ett erbjudande om att bli dess kandidat och besegradeisolationisten ochsenatornRobert Taft (son till den tidigare presidentenWilliam Howard Taft). Till skillnad mot Taft ville Eisenhower ha ett starktNato, som han såg som en garant mot kommunismen utomlands, och accepteradeTrumandoktrinen och de flesta avNew Deal-reformerna.
Eisenhower påpekade att han valderepublikanerna för attdemokraterna hade haft presidentmakten i tjugo år.[2] Han sa också att arbetarklassen, som i regel var demokrater, kunde rösta på honom eftersom han själv var uppvuxen i en fattig arbetarfamilj. Eisenhower ansågs ligga åt det liberala hållet inom republikanerna och stod den ofta kritiserade Dewey nära. I sin presidentvalskampanj kritiserade EisenhowerTrumanadministrationens politik angående "Korea, kommunism och korruption". Han lovade att personligen se till attKoreakriget skulle avslutas.
I valet vann Eisenhower en stor seger överguvernörAdlai Stevenson. Eisenhower var den enda yrkessoldaten som blev vald till president under 1900-talet.
Innan Eisenhower installerades som president avsade han sig titeln som femstjärnig general,General of the Army, på grund av rättsliga svårigheter med att ha en militär grad i den befattningen. När hans två mandatperioder var över fick han tillbaka titeln.
Som de flesta republikaner ansåg Eisenhower att en fri marknadsekonomi skulle sköta sig själv, därför engagerade han sig förhållandevis lite i inrikespolitiken. Trots att hans parti kontrolleradekongressen ville Eisenhower inte sänka skatterna; han menade att budgeten måste balanseras först. År 1954 återtogdemokraterna kontrollen över kongressen, vilket begränsade honom från att göra stora förändringar.
Eftersom Eisenhower ville koncentrera sig på utrikespolitiken bestod hans kabinett av affärsmän som hade fått stora befogenheter inrikes. När medborgarrättsrörelser började uppstå kritiserades han för att inte vara villig att utöva sitt ledarskap, om han inte tvingades. År 1957 skickade han dock federala styrkor tillArkansas, där guvernören försökte trotsaHögsta domstolens beslut om attdesegregera alla offentliga skolor.
Eisenhower kritiserades också för att han inte tog avstånd från senatorJoseph McCarthys antikommunistiska kampanjer. Privat så hyste han dock förakt för McCarthy och senare har det blivit känt att Eisenhower i hemlighet försökte försvaga den inflytelserike senatorn, vilket bidrog till McCarthys fall 1954.
Eisenhower stödde det största offentliga byggnadsprojektet iUSA:s historia: byggandet av 66 000 kilometer större vägar. Under sin tid i Europa hade han blivit imponerad avTysklands motorvägar. Han kom också ihåg sin egen resa med militären 1919 tvärs över USA, en resa som tog 62 dagar. Eisenhowers politik ökade i snitt varje familjs inkomst med tjugo procent. Han lyckades även balansera budgeten och utökade nationens 48delstater med ytterligare två,Alaska ochHawaii (1959).
Eisenhower var en populär president. År 1956 blev han återvald med en bredare marginal än 1952 och vann i traditionellt republikanska stater somTexas ochTennessee. Återigen var hans motståndare Adlai Stevenson.
Trerecessioner inträffade under Eisenhowers tid som president: juli 1953–maj 1954, augusti 1957–april 1958 och april 1960–1961. Den realaBNP:n ökade bara med i genomsnitt 2,5 procent under de åtta åren.
Eisenhower hyste blandade känslor till sinvicepresidentRichard Nixon och stödde honom motvilligt som republikanernas kandidat ipresidentvalet 1960. Eisenhower blev tillfrågad att nämna ett beslut som Nixon varit ansvarig för. Han svarade skämtsamt: "Ge mig en vecka så kanske jag kommer på något." Nixon skyllde den knappa förlusten tillJohn F. Kennedy delvis på Eisenhower.
Eisenhowers tid i Vita huset dominerades avkalla kriget, den långvariga konflikten mellanSovjetunionen och USA som hade börjat underHarry S. Trumans tid som president.
Under sin presidentvalskampanj hade Eisenhower lovat att få slut på dödläget iKoreakriget. Han hotade med att använda kärnvapen och ett vapenstillestånd undertecknades i juli 1953. Han skrev också ett försvarsavtal medSydkorea ochKina samt bildade enantikommunistisk allians,SEATO, för att stoppakommunismens spridning i Asien. Eisenhower accepteradedoktrinen omuppdämning, som innebar att USA inte skulle låta kommunismen expandera, men han ville också bekämpa den mer aktivt, genom sabotage och kupper. Ett exempel på detta är att Eisenhoweradministrationen utnyttjade det nybildadeCIA för att 1953 störta deniranska premiärministernMossadeq, som felaktigt beskylldes för att vara kommunist och sovjetvänlig. Andra exempel är kuppen iGuatemala 1954 och inblandningen iKongokrisen 1960. IIndokina stödde USA det nybildadeSydvietnam.
Under Eisenhowers presidentskap utvecklades USA som en globalkärnvapenmakt. När även Sovjet skaffade kärnvapen fruktade många etttredje världskrig med ömsesidig utplåning. Den 30 oktober 1953 godkände Eisenhower det säkerhetspolitiska dokumentetNsc 162/2, som framhöll kärnvapen som en viktig amerikansk försvarsmetod. Denna strategi utvecklades av utrikesministernJohn Foster Dulles i hans tal ommassiv vedergällning 12 januari 1954. När Sovjetunionen sköt uppSputnik 1957 bestämde sig USA för att skapaNasa 1958.
År 1956 använde Eisenhower USA:s starka ekonomiska styrka för att tvinga tillbaka Storbritanniens och Frankrikes trupper frånEgypten (seSuezkrisen). Samtidigt som Suezkrisen inträffade ett folkuppror iUngern (seUngernrevolten). Eisenhower fick motta viss kritik för USA:s bristfälliga stöd till revoltörerna.
Josef Stalins död 1953 innebar att en period avavspänning ikalla kriget påbörjades. Eisenhower hoppades på en överenskommelse med de nya sovjetiska ledarna om att stoppa expanderingen av ländernas kärnvapenprogram, något som misslyckades. Då kommunisterna tog över makten påKuba i januari 1959 börjades en ny upprustningstid. När ett amerikanskt spionplan av modellenU-2 sköts ner över sovjetiskt luftområde förvärrades förhållandet mellan öst och väst ännu mer.
Eisenhower och nyvalda presidenten John F. Kennedy, 1960.
Den 17 januari 1961 gav Eisenhower sitt sista TV-sända tal från Vita huset. Han lyfte fram frågan om Kalla kriget och sade att USA måste ha en stark militär för att bibehålla freden. Han varnade samtidigt för detmilitär-industriella komplexet; efter sändningen ska han ha sagt att han är orolig för vad som kommer att hända när någon sitter på presidentposten som inte kan lika mycket om militären som han själv.
Sedan Eisenhower lämnat Vita huset försvagades hans goda rykte och han sågs som en handlingssvag president. Detta kan bero på att hans unga efterträdare, John F. Kennedy, hade andra värderingar än Eisenhower. På senare år har dock Eisenhowers rykte som president återhämtat sig, även om många menar att hans största bedrifter var de under hans tid som krigsledare.
Eisenhower flyttade till en gård iGettysburg iPennsylvania, där han ochMamie hade tillbringat mellankrigstiden. Han drog sig inte tillbaka helt från det offentliga livet; 1964 höll han ett tal vid republikanernas nationellakonvent, och han var också med i en reklamfilm förBarry Goldwater.
Dwight D. Eisenhower dog av hjärtsvikt den 28 mars 1969 på Walter Reed Army Hospital iWashington, D.C.. Han blev 78 år gammal och fick, som alla andra presidenter, enstatsbegravning.
.svg)
.svg)
_ribbon.svg)
