Dvärgrätvalen (Caperea marginata) är denart i underordningenbardvalar som är minst. Dvärgrätvalen är den enda arten isläktetCaperea som i sin tur är det enda släktet ifamiljenNeobalaenidae.[2] Den är sällsynt och inte särskilt väldokumenterad.
Dvärgrätval i jämförelse med en medelstor människa.
Det antas att en kalv är 1,5 till 2,2 meter lång vid födelsen - en två meter lång kalv registrerades för en hona som var cirka 6 meter lång.[3] Storleken på en vuxen individ uppskattas med 4 till 6,5 meter och 3 000 till 3 500 kg.[4] Troligen är honor något större än hannar – den största hannen som strandade påBruny Island, Australien hade en längd på 6,10 meter medan den största honan som strandade vidStanley,Tasmanien var 6,45 meter lång.[5] Ryggen på dvärgrätvalen är mörkgrå till svart, och undersidan ljusare grå.[6] Ofta finns ett par ljusare fläckar bakom ögonen.
Djuret lever på södra halvklotet huvudsakligen mellan 30° och 55° sydlig bredd. På grund av att djuret är så sällsynt finns inga bekräftade uppgifter om utbredningsområdet. Dvärgrätval iakttogs till exempel näraTasmanien,Nya Zeeland,Sydafrika och vidFalklandsöarna.[1]
Det är inte mycket känt om artens beteende. Det antas att dvärgrätvalen liksom andra rätvalar simmar långsamt och att den lever i mindre grupper. Vid ett tillfälle iakttogs 80 individer vid samma ställe, men det var troligen ett undantag.[1] Vanligen hittas ensamma individer eller par och dvärgrätvalar som simmar tillsammans med andra valar somdelfiner,långfenad grindval,vikval ellersejval.[3][4] Födan utgörs avhoppkräftor och andra sorter avplankton.[1] Angående fortplantningssättet finns bara gissningar. Troligen är honan 10 månaderdräktig och den nyfödda ungen har antagligen en längd av 190 cm. Uppskattningsvis slutar honan efter 5 till 6 månader med digivning.[6]
Det förekommer jämförelsevis ofta att kadaver av dvärgrätval strandar iAustralien och Sydafrika. Djuret jagades aldrig kommersiellt och beståndet uppskattas som litet. Endast mellan 1960 och 1970 fångades några exemplar. Grupperna som iakttogs hade upp till 80 medlemmar. Arten listas därför som livskraftig (LC).[1]
UnderJames Clark Ross forskningsresa 1839-43 hittade expeditionens naturforskare ben av en val som tycktes vara en mindre version av de hittills kändarätvalarna. I bokenZoology of the Voyage of HMS Erebus and Terror från 1846 beskrevJohn Edward Gray den nyupptäckta arten med detvetenskapliga namnetBalaena marginata. 1864 fick Gray en skalle och några ben av en annan individ som han beskrev under släktnamnetCaperea. 1870 beskrev han ytterligare en individ med namnetNeobalaena. Snart blev det klart för Gray att alla tre individer tillhörde samma art som fick namnetCaperea marginata.[7]Caperea är detlatinska ordet för "rynka", det syftar på ett ben med veck som Gray hittade i djurets öra.Marginata betyder "avslutas med en gräns" då vissa individer uppvisade en tydlig mörk kant kringbarderna.[8]
^Mead, James G. and Joy P. Gold (2002). Whales and Dolphins In Question: the Smithsonian Answer Book. Washington: Smithsonian Institution Press
^ [ab]Ronald M. Nowak, red (1999). ”Caperea marginata” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 962.ISBN 0-8018-5789-9
R. R. Reeves, B. S. Stewart, P. J. Clapham, J. A. Powell:See Mammals of the World - a complete Guide to Whales, Dolphins, Seals, Sea Lions and Sea Cows. A&C Black, 2002,ISBN 0-7136-6334-0
M. Würtz, N. Repetto:Underwater world: Dolphins and Whales. White Star Guides, 2003,ISBN 88-8095-943-3
Kemper, Catherine (2008). ”Pygmy Right Whale”. Encyclopedia of Marine Mammals. Academic Press. sid. 939–41