Det finns olika typer av dockteater, beroende på det sätt som man får dockorna att röra sig.Marionetter rör man ovanifrån med hjälp av linor eller stavar. Stavdockor ochhand- ochfingerdockor rör man nedifrån med hjälp av en stång eller en hand som täcks av dockans kläder. En egen form av dockteater ärskuggteater, där dockorna visas bakom en genomskinlig skärm som belyses bakifrån. Det är dockförarna som framsäger replikerna.
Dockteater finns i alla varianter, från mycket sinnrika mekanismer där upp till tre dockförare krävs för att styra en enda docka, till enkla enmansteatrar med hela teatern hängande runt halsen.
Marionetter från Opera dei Pupi, SicilienFöreställningenApkonster avDockteaterverkstan
Arkeologiska fynd visar att dockteater måste ha varit känt av de gamlaegyptierna ochetruskerna. IGrekland möter man dockteater från 400-talet f.Kr. IJapan blev det vanligt på 800-talet e.Kr. och nådde omkring 1500 en blomstring som fick många diktare att skriva texter speciellt för dockteater.
I Europa tog denkatolska kyrkan tidigt dockteater i bruk som ett led i sin trosundervisning. I populär form framställdes scener urBibeln ochhelgonens liv. Den världsliga dockteatern utvecklades parallellt iItalien på 1500-talet. Som regel spelades enkla, farsartade uppträdanden med handdockor, improviserade över fasta handlingsscheman hämtade fråncommedia dell'arte. Denna folkliga teaterform spelades av kringresande dockförare, där yrket gick i arv från far till son. De fasta typfigurerna i commedia dell'arte fick sina dockversioner, som har levt vidare i många länder:Punch and Judy iStorbritannien,Hanswurst ochKasperl iTyskland,Guignol iFrankrike,Mester Jakel påDyrehavsbakken i Köpenhamn ochPetrusjka iRyssland.
En mer förfinad form av dockteater visades vidfurstehoven. Frankrike fick fasta dockteaterscener från slutet av 1500-talet, en av dem iPalais-Royal. Från mitten av 1800-talet fick särskilt marionetteatern ett kraftigt uppsving i Centraleuropa och Storbritannien, och konkurrerade på flera platser med skådespelarteatern; tillbakagången kom först med filmen. Den kändasicilianska dockteaternOpera dei Pupi är fortfarande verksam, och framställer med en meter höga marionettfigurer historiskt stoff från öns folkliga tradition.
I början av 1900-talet väckte dockteatern intresse hos dramatiker, scenografer och teaterteoretiker, som ett element i förnyelsen av den traditionella teatern. Bland dessa fannsMaurice Maeterlinck,Konstantin Stanislavskij,Gaston Baty ochEdward Gordon Craig, som i sina teorier om idealteatern ville ersätta den levande skådespelaren med marionetter. Östeuropa har en levande dockteatertradition; bland de viktigaste regissörerna kan nämnasSergej Obrastsov iMoskva ochtjeckenKarel Hlavatý.
Det finns en internationell figurteaterorganisation,UNIMA (Union Internationale de la Marionette).
