| Ditlev Gothard Monrad | |
 | |
| Född | 24 november1811[1][2] Köpenhamn[3] |
|---|---|
| Död | 28 mars1887[1][2] (75 år) Nykøbing Falster,Danmark |
| Begravd | Østre Kirkegård[4] |
| Medborgare i | Konungariket Danmark ochNya Zeeland |
| Utbildad vid | Köpenhamns universitet |
| Sysselsättning | Diplomat,prelat,bonde, samlare[5] |
| Befattning | |
| Folketingsledamot Lista över Danmarks kyrko- och undervisningsministrar (1848–1848) Biskop (1849–1854)[6] Lista över Danmarks kyrko- och undervisningsministrar (1859–1859) Danmarks inrikesminister Regeringen Hall II (1860–1861)[7][8] Lista över Danmarks kyrko- och undervisningsministrar (1860–1863) Danmarks utrikesminister Regeringen Monrad (1863–1864) Danmarks finansminister (1863–1864) Danmarks statsminister (1863–1864) Biskop (1871–1887) | |
| Politiskt parti | |
| De Nationalliberale | |
| Barn | Ada Monrad(f. 1841) Johannes Monrad(f. 1849) |
| Utmärkelser | |
| Dannebrogsmännens hederstecken (1854)[9] Storkors av Dannebrogorden (1864)[9] Hedersdoktor vid Köpenhamns universitet (1879)[9] | |
| Redigera Wikidata | |
Ditlev Gothard Monrad, född24 november1811 iKöpenhamn,Danmark, död28 mars1887, var en danskbiskop ochnationalliberalpolitiker (statsminister).
Han togkandidatexamen iteologi 1836 ochmagisterexamen isemitiska språk1838. Även om han under studenttiden umgicks med flera av de personer som kom att ha stor politisk betydelse var han själv inte politiskt aktiv förrän1839, då han vid ett studentmöte utmärkte sig som talare.
Monrad var mellan april1840 och juni1841 en av redaktörerna för den nationalliberala tidningenFædrelandet och gav själv ut flera flygblad som medförde att han blev censurerad och åtalad. Han var1843 till1846 redaktör förDansk folkeblad, en tidning som varSelskabet for Trykkefrihedens rette Brugs organ.
Han kom med i ständerförsamlingen 1846 och kom att ingå somkyrko- och undervisningsminister imarsministären efterenväldets fall i samband medmarsoroligheterna i mars 1848. Monrad utarbetade under denna tid den nyagrundlag (Danmarks rikes grundlag) som med ändringar fortfarande (2006) gäller[1].
Monrad blev präst påLolland1846 och biskop förLollands-Falsters stift 1849 men avskedades från episkopatet1854 på grund av sitt motstånd motregeringen Ørsted.
Monrad kom in ifolketinget1849 och behöll med undantag för en period sommaren1853 sin plats till1865; mellan1850 och1858 var han ordförande i folketingets finansutskott. Han satt iriksrådet1846-1863.
Somöverdirektör och departementschef för folkskoleväsendet var han en av männen bakom1856 års skollag och blev i maj1859 åter kyrko- och undervisningsminister. Han förlorade ministerposten i december samma år, men återkom i februari 1860 och behöll posten till 31 december 1863 då han istället blev statsminister.
Som statsminister försökte han undvika krig medPreussen ochÖsterrike genom att erbjuda dem att han skulle dra tillbakaNovemberförfattningen men gick inte med på att låta kungen egenmäktigt upphäva den.
Underdansk-tyska kriget 1864 motsatte han sig de förslag som kommit fram vidLondonkonferensen. Efter att tyskarna tagit önAls blev han avsatt. I folketinget kom han att fortsätta argumentera för att Danmark hellre skulle delaSlesvigs öde än att gå med på en fred där det blev tyskt.
Monrad emigrerade1865 tillNya Zeeland efter Danmarks nederlag i kriget. Där ägnade han sig åt lantbruk men återvände1869. Han blev då först präst i en by utanför Köpenhamn innan han1871 åter blev biskop iLollands-Falsters stift, ett ämbete han behöll till sin död. Mellan1882 och1886 satt han åter i folketinget, efter att han tidigare från 1871 gjort misslyckade försök.
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren | Danmarks kyrko- och undervisningsminister 1848 | Efterträdare: Johan Nicolai Madvig |
| Företrädare: Peter Christian Stenersen Gad | Biskop i Lolland-Falsters stift 1849–1854 | Efterträdare: Jørgen Hjort Lautrup |
| Företrädare: Carl Christian Hall | Danmarks kyrko- och undervisningsminister 1859 | Efterträdare: Vilhelm August Borgen |
| Företrädare: Vilhelm August Borgen | Danmarks kyrko- och undervisningsminister 1860–1863 | Efterträdare: Christian Thorning Engelstoft |
| Företrädare: Johan Christian von Jessen | Danmarks inrikesminister 1860–1861 | Efterträdare: Orla Lehmann |
| Företrädare: Carl Christian Hall | Danmarks konseljpresident 1863–1864 | Efterträdare: Christian Albrecht Bluhme |
| Danmarks utrikesminister 1863–1864 | Efterträdare: George Quaade | |
| Företrädare: George Quaade | Danmarks utrikesminister 1864 | |
| Företrädare: Carl Emil Fenger | Danmarks finansminister 1863–1864 | Efterträdare: Christian Nathan David |
| Företrädare: Severin Claudius Wilken Bindesbøll | Biskop i Lolland-Falsters stift 1871–1887 | Efterträdare: Hans Valdemar Sthyr |
|