Dissenter (av latinetsdissentire, vara av olika mening) är en benämning på den, som inte tillhör den etablerade kyrkan som på ett stödjande sätt särbehandlas av staten, eller historiskt har fått en sådan särbehandling. Dissenter har använts i svensklagstiftning på vägen mot fullreligionsfrihet. I svensk kontext används frikyrkliga ofta som motsvarande benämning. I forskning benämns dessa kristna för dissenterprotestanter.[1]
IEngland är dissenter detsamma som icke-episkopaler, iSkottland icke-presbyterianer (den historiskt riktigaste benämningen på engelska dissenters äricke-konformister).
Dissenternas ställning till en etablerade kyrkan kan vara bestämd genom så kalladedissenterlagar. I Sverige finns alltjämt skild lagstiftning för Svenska kyrkan och övriga trossamfund. I England efterrestaurationen talar man omindulgensförklaringar. Dessa ersattes1689 avtoleransakten.