Diktator är en form avenvåldshärskare, en person som utövar full och oinskränkt auktoritet över enstat och dess invånare. En stat som styrs av en diktator kallas fördiktatur. I normalt språkbruk avses dock med begreppet diktator endast den statsledare som inte tillåter opposition eller som behåller makten i första hand genomvåld eller hot om våld.Etymologiskt sett är en diktator en person som dikterar sina beslut, utan att efterfråga de underlydandes samförstånd.
Ordet diktator härstammar från denromerska republiken, därsenaten kunde anförtro en avkonsulerna oinskränkt auktoritet för en tidsperiod på upp till sex månader, som en nödåtgärd i kristider; den siste konsuln med denna myndighet utsågs 201 f.Kr.[1] Mot slutet av den romerska republiken (100-talet f.Kr.), under de interna politiska striderna, kom ämbetet alltmer att missbrukas av maktlystna militärer, vilka lät sig utses till diktatorer på livstid (jfrSulla). Den siste diktatorn på livstid varJulius Caesar. Efter mordet på honom år 44 f.Kr. utveckladesRom till ett kejsardöme, med Caesars systerson och efterföljareOctavianus Augustus Caesar som den förste caesaren (kejsaren). Ordet hade i sin ursprungliga romerska mening inte de negativa värderingar folk idag oftast associerar med det. Först under ovan nämnda diktator Sulla och senare skulle ordet komma att få en mer negativ klang, då diktator-ämbetet togs med våld istället för att som tidigare utses av senaten.
