| Die Zeit | |
 | |
| Slogan | Wochenzeitung für Politik, Wirtschaft, Handel und Kultur |
|---|---|
| Publikationstyp | Veckotidning |
| Grundad | 21 februari 1946 |
| Land | Tyskland |
| Huvudkontor | Hamburg,Tyskland |
| Grundare | Gerd Bucerius, Lovis H. Lorenz, Richard Tüngel och Ewald Schmidt Di Simoni |
| Chefredaktör | Giovanni di Lorenzo |
| Politisk beteckning | Liberal |
| Språk | Tyska |
| Frekvens | Varje torsdag |
| Upplaga | 497 284 |
| Förlag | Zeitverlag |
| Huvudägare | Verlagsgruppe Georg von Holtzbrinck (50 %) ochDvH Medien (50 %) |
| ISSN | ISSN0044-2070 |
| Utmärkelser | Erasmuspriset, Jakob Fugger-Medaille och Dr.-Erich-Salomon-Preis |
| Webbplats | Zeit.de |
Die Zeit (bokstavligen ”tiden” påtyska) är en rikstäckande tyskveckotidning som utgavs första gången 21 februari 1946. Sedan 1 juli 1996 ges tidningen ut av Zeit Verlag, som sedan 2009 är hälftenägt avVerlagsgruppe Georg von Holtzbrinck respektiveDvH Medien (Dieter von Holtzbrinck Medien GmbH).[1][2] Die Zeit räknas idag som en europeisk kvalitetstidning.[3] Tidningen utkommer varje torsdag och dess ansvariga utgivare ärJosef Joffe och fram till den 10 november 2015 ävenHelmut Schmidt som avled denna dag.
Die Zeits utgivningsort ärHamburg. De har även redaktionskontor iBaden,Berlin,Bryssel,Dresden,Frankfurt am Main,Moskva,New York,Paris,Istanbul,Washington, D.C. ochWien. Därutöver har de korrespondenter som arbetar iNew Delhi,Peking,Tel Aviv,London ochRom.[4] Tidningens politiska tillhörighet är liberal, men den står oberoende gentemot politiska partier och rörelser.[5]
Die Zeits första nummer trycktes iHamburg 21 februari 1946 i 25000 exemplar. Den första tidningen bestod av åtta sidor och kostade 40pfennig. De första ansvariga utgivarna varGerd Bucerius,Lovis H. Lorenz,Richard Tüngel ochEwald Schmidt di Simoni, vars planer på att starta en borgerlig tidning påbörjats underAndra världskrigets senare del.Ernst Samhaber utsågs till tidningens första chefredaktör.
Under 1950-talet drabbades tidningen av interna konflikter, vilket löstes1957 då juristen och den ursprungliga redaktionsmedlemmenGerd Bucerius övertog ägarskapet. 1 mars 1956 blevMarion Gräfin Dönhoff en del av redaktionen och kom att ha en stor påverkan på tidningen fram till sin död 2002. Tidningen hade ursprungligen en konservativ prägel, men hade under 1960-talets påbörjat en utveckling mot den nuvarande liberala inriktningen. Allt efter att en ny generationen journalister tog över riktades ofta kritik mot auktoritära tendenser i det västtyska samhället, vilket gjorde tidningen populär. Upplagan steg från 48000 exemplar till 244000 mellan 1957 och 1968 och1963 övertog deChrist und Welts plats somVästtysklands största veckotodning.[3] 1983 tillträdde den tidigare förbundskanslernHelmut Schmidt som ansvarig utgivare, vilket han var fram till sin död 2015. 1996 lanserade tidningen sin webbupplaga.
Tidningens titeltext och logotyp skapades1946 av den österrikiskajugendkonstnärenCarl Otto Czeschka.[6] Den ursprungliga versionen av Czeschkas logotyp bestod av Hamburgs vapensköld och två lejon.[7] Till skillnad från Hamburgs officiella vapensköld hade logotypen en öppen port samtidigt som påfågelfjädrarna var försedda med små hjärtan. Trots skillnaderna ansågHamburgs senat det vara "missbruk av emblem" att använda en så snarlik symbol. Till tidningens nittonde nummer ändrades därför logotypen, som med tillstånd avBremens borgmästare istället fick en sköld snarlik den som förekommer i Bremens stadsvapen, vilken bestående av en nyckel och en gyllene krona.[8] Idag används logotypen för hela förlagsgruppen.
I dagsläget använder Die Zeit typsnittetTiemann-Antiqua för rubriker ochGaramond förbrödtext.[9]