Tofsfrankolin[2] (Ortygornis sephaena) är enfågel i familjenfasanfåglar inom ordningenhönsfåglar.[3]
Tofsfrankolinen är en medelstor beigebrun frankolin med en buskig huvudtofs som den ibland reser. Runt den vita strupen syns ett brett "pärlhalsband". I gryning och skymning hörs ett upprepat, snabbt och gladlynt "cheer kirk-kik" som avges i duett.
Tofsfrankolin förekommer i Afrika söder om Sahara. Den delas upp i fem underarter i två grupper, med följande utbredning:[4]
Tidigare fördes den som ensam art till släktetDendroperdix. Genetiska studier[5] visar dock att den står nära de asiatiska arternagrå frankolin ochkärrfrankolin. Tillsammans lyfts de numera vanligen ut i det egna släktetOrtygornis.[3][4]
Längre tillbaka placerades den i släktetFrancolinus, men även där visade genetiska studier visar att placeringen var inkorrekt.[6][7][8][9][10]
Tofsfrankolinen hittas i savann och flodnära skogar. Den går bestämt på marken med rest stjärt, vilket ger den ett tamhönslikt intryck.
Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionenIUCN listar den därför somlivskraftig (LC).[1]
- ^ [ab]Birdlife International 2024Ortygornis sephaena . Från:IUCN 2024.IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 12 december 2024.
- ^BirdLife Sverige (2021)Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [ab]Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
- ^ [ab]Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158: 107091.
- ^Bloomer, P. & Crowe, T.M. (1998) Francolin phylogenetics: molecular, morphobehavioral, and combined evidence. Mol. Phyl. & Evol. 9(2): 236–254.
- ^Crowe, T.M., R.C.K. Bowie, P. Bloomer, T.G. Mandiwana, T.A.J. Hedderson, E. Randi, S. Pereira, and J. Wakeling (2006a), Phylogenetics, biogeography and classification of, and character evolution in, gamebirds (Aves: Galliformes): Effects of character exclusion, data partitioning and missing data, Cladistics 22, 495-532.
- ^Crowe, T.M., P. Bloomer, E. Randi, V. Lucchini, R. Kimball, E. Braun, and J.G. Groth (2006b), Supra-generic cladistics of landfowl (Order Galliformes), Acta Zool. Sinica 52, S358-S361.
- ^Meng, Y., B. Dai, J. Ran, J. Li, B. Yue (2008), Phylogenetic position of the genus Tetraophasis (Aves, Galliformes, Phasianidae) as inferred from mitochondrial and nuclear sequences, Biochem. Syst. Ecol. 36, 626-637.
- ^Mandiwana-Neudani, T.G., R.C.K. Bowie, M. Hausberger, L. Henry, and T.M. Crowe (2014), Taxonomic and phylogenetic utility of variation in advertising calls of francolins and spurfowls (Galliformes: Phasianidae), Afr. Zool. 49, 54-82.