Den här artikeln handlar om det amerikanska partiet. För andra betydelser av Demokratiska partiet, Demokraterna och Demokrater, seDemokratiska partiet (olika betydelser).
FrånThomas Jeffersons seger i presidentvalet 1800 var partiet helt dominant i amerikansk politik,[förtydliga] med delstaternas självbestämmande som huvudpunkt på sitt program.[3] Partiet splittrades av slavfrågan, med ett svårt nederlag som följd 1860, då republikanenAbraham Lincoln valdes till president. Partiet kom endast att behålla dominans i det segregerade södern, och fram till 1932 lyckades endastGrover Cleveland ochWoodrow Wilson nå presidentposten. Med Wilson inträdde en mer radikal agenda, som fortsatte underFranklin D. Roosevelts ochHarry S. Trumans presidentskap 1932–1952. Partiet vann åter valen 1960 och 1964 men besegrades avRichard Nixon 1968. Demokraterna vann åter 1976 dåJimmy Carter valdes till president. Carter besegrades dock avRonald Reagan 1980, men Demokraterna återtog presidentposten i och medBill Clintons valsegrar 1992 och 1996, varefter man åter förlorade 2000 och 2004, då republikanenGeorge W. Bush vann presidentvalen. År 2008, då en ny president skulle väljas, vann demokraternasBarack Obama över republikanenJohn McCain och partiet återtog presidentposten samt stärkte sin position i kongressen. 2010 förlorades emellertid representanthuset till Republikanerna, vilket försvagat partiets åter dominanta ställning i amerikansk politik.[4]
Genom registrerade medlemmar är det demokratiska partiet det största partiet i USA och det tredje största i världen.[5]
Partiets maskot, åsna, kommer frånAndrew Jacksons presidentvalskampanj: hans politiska motståndare gav honom öknamnet "jackass". Jackson dock antog namnet och med hjälp av politiska karikatyrister blev åsnan en symbol för partiet.[6][7]
Den här artikeln eller det här avsnittetinnehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras.(2020-11) Motivering:Det senaste halvseklet saknas Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom attredigera artikeln eller diskutera saken pådiskussionssidan.
Politiska partiernas härledning i USA. Prickad linje betyder inofficiellt.
Partiets rötter finns hos motståndare tillFederalistiska partiet som styrde USA de första två årtiondena efter självständigheten och ville skapa en stark centralmakt med stöd av bankirer och köpmän. I opposition fram tillpresidentvalet i USA 1800 varDemokratisk-republikanska partiet som ville ha en ytterst begränsad centralmakt utan mäktiga nationella institutioner, alltså intefederalism. Man var skeptisk mot bankirernas och köpmännens inflytande och värnade istället jordbrukarnas intressen. 1825 splittrades partiet och ur det formades bland andra Demokratiska partiet ochWhigpartiet, vilka blev de två dominanta partierna i landet. Samtidigt kom Demokraterna att förknippas med presidentposten (som man regelmässigt höll från Jefferson fram till valet av Lincoln 1860) medan Whigpartiet hade sitt fäste i kongressen. 1854 gick demokratiska slaverimotståndare över till Whigpartiet som då blevRepublikanska partiet.
I det nya Republikanska partiet kom partiet att få en helt ny sorts motståndare, och var själv hopplöst splittrat i slavfrågan där de konservativa isydstaterna ville behålla och till och med utöka slaveriets utbredning i landet, alternativt separera och bilda en ny stat, och de flesta demokrater i nordstaterna ville begränsa eller avskaffa slaveriet. Detta resulterade i att de två falangerna ställde upp med separata kandidater i1860 års presidentval, sittande vicepresidentenJohn Breckinridge blev den slavvänlige kandidaten som alternativ till partiets officiella namn, den i nordstaterna mest stöddaStephen Douglas (som representerade en moderat hållning i slaverifrågan). Splittringen resulterade i att partiet förlorade presidentvalet till Republikanernas kandidat Abraham Lincoln i nästan alla nordstater, trots ett större röstetal. Näramerikanska inbördeskriget bröt ut 1861 ställde sig Demokraterna i sydstaterna bakomKonfederationen, men Demokratiska partiet som sådant existerade inte där då sydstaternas ledning såg partipolitik som en källa till splittring.[8] Demokraterna i nordstaterna splittrades mellan de som stödde kriget för att få slut på slaveriet och återinförliva de separatistiska delstaterna, och de demokrater som istället ville sluta fred så snabbt som möjligt.
Efter inbördeskriget kom Demokraterna att förknippas med det besegrade södern, vilket bidrog till en lång kräftgång. Presidenten för Amerikas konfedererade stater,Jefferson Davis, hade varit demokrat och under inbördeskriget var de så kalladeCopperheads, demokrater som ville sluta en omedelbar fred med konfederationen, verksamma i nordstaterna vilket ledde till misstro mot dem. Underrekonstruktionstiden som följde inbördeskriget förlorade partiet i princip allt sitt inflytande på grund av militär förvaltning av sydstaterna och utökad rösträtt till afroamerikaner som nästan uteslutande röstade på Republikanska partiet i delstatsnyvalen 1867.[9]
Från1877 års kompromiss och det slutliga återinträdet som dominerande parti i sydstaterna fram till år 1904 var de så kallade "Bourbondemokraterna" tongivande i partiet; man motsatte sig USA:simperialistiska expansion, ökade federala utgifter och denprotektionism som Republikanerna förespråkade.[10][11] Istället lierade man sig med storföretagens intressen, stödde krav påfrihandel och höll sig strikt tillguldmyntfoten. Samtidigt återvann de konservativa demokraterna total kontroll över sydstaterna och började åter begränsa minoriteters politiska och medborgerliga rättigheter, bland annat med införandet avJim Crow-lagarna.[12]
Epoken under Bourbondemokraterna dog gradvis ut i och med inlemmandet av det socialreformistiskaPopulistpartiet underWilliam Jennings Bryan i Demokratiska partiet. Bryan, som kombinerade enpopulistisk socialreformism med konservatism i kulturfrågor (bland annat uttryckte han sitt motstånd motdarwinismen som undervisningsalternativ till den bibliskaskapelseläran i en berömd rättegång 1925), var demokraternas presidentkandidat 1896, 1900 och 1908, på ett reformistiskt och populistiskt program, men förlorade alla gångerna. Från inbördeskriget tillden stora depressionens utbrott innehade endast Cleveland ochWoodrow Wilson (ursprungligen Bourbondemokrat, men sedermera Bryans efterföljare) Vita huset, mot sammanlagt elva republikaner (ej räknatAndrew Johnson, som var demokrat, men blev president genom att väljas till vicepresident under Lincoln, som en eftergift till demokraterna).
Demokraterna kom att få reformutrymme för en mer aktiv inrikes- och utrikespolitik under Woodrow Wilsons administration, som stödde USA:s deltagande iförsta världskriget efter hans omval 1916, och även införde den för Republikanerna förhatligarassegregationen på federal nivå. Under Wilson påbörjade Demokratiska partiet sin omvandling från ett isolationistiskt och kraftigt nationalistiskt till ett internationalistiskt, mer socialreformistiskt parti. Istället blev det Republikanerna som motsatte sig en alltför aktiv utrikespolitik och även att USA skulle bli medlem iNationernas förbund.[13]Stora depressionen skadade den sittande republikanske presidentenHerbert Hoovers anseende så mycket att hans demokratiske motståndare,Franklin D Roosevelt, vann överlägset ipresidentvalet i USA 1932. I och med detta kunde Demokraternas reformvänliga profil stärkas ytterligare så Roosevelt lanserade det sociala reformpaketet "New Deal" 1933 som svar på fattigdomen som följde i finanskrisens spår. Under Roosevelts tid vid makten återtog Demokraterna i ett slag rollen som det dominerande partiet i amerikansk politik. Roosevelt valdes fyra gånger till presidentposten och först genom valet av den konservativeRonald Reagan 1980 kom dennes arv att på allvar utmanas.
Under mycket av 1900-talet präglades Demokraterna av motsättningar mellan partiets allt mer förhärskande socialliberala nordstatsfalang, och de konservativa demokrater som helt dominerade sydstaterna ända sedan slutet på rekonstruktionstiden då man med hjälp av raslagar, och med stöd av militanta rasistiska grupper såsomKu Klux Klan, begränsade rösträtten. Efterhand växte dock den liberala falangen sig starkare parallellt med att den progressiva republikanska rörelsen (förkroppsligad avTheodore Roosevelt,Hiram Johnson,Frank Knox m fl) i högre utsträckning dog ut. När den socialliberala falangen 1964–1965 på allvar började slå till mot sydstaternas diskriminerande lagar, i samband medmedborgarrättsrörelsens protester ochGreat Society-reformerna, vände sig många konservativa sydstatsdemokrater från partiet. Som ett resultat av detta, och även med hjälp av Republikanernas "sydstatsstrategi", började sydstaterna i högre grad rösta republikanskt, och de tidigare republikanska delstaterna i norr plus bland annatKalifornien, som förr röstade på Republikanernas progressiva vänsterfalang, har gått över till att allt som oftast stödja demokraterna.
De stora politiska partierna i USA innefattar en mycket stor åsiktsspridning i jämförelse med ideologiskt mer enhetliga partier iEuropa, så det är svårt att dra generella slutsatser kring var de står politiskt. Men oftast brukar Demokraterna idag beskrivas som liggande till vänster omRepublikanska partiet men till höger om de europeiskasocialdemokratiska partierna. Eftersom Demokratiska partiet innefattar falanger med relativt skilda ideologiska positioner är det svårt att direkt jämföra demokraterna med något europeiskt parti. Uppmärksammas ska att "liberal" i USA oftast betecknar socialliberalism snarare änlaissez-faire-marknadsliberalism, som är en vanligare innebörd i europeisk partipolitisk terminologi, även om sådana strömningar också finns bland demokrater.
Officiellt ärLiberalerna Demokraternas samarbetsparti i Sverige, men inom Demokraterna ryms såväl människor som iSverige skulle tillhöraKristdemokraterna som människor som skulle trivas bättre iSocialdemokraterna.
Historiskt har även partiets konservativa flygel, som försvaraderassegregationen i sydstaterna, utgjort ytterligare en skiljelinje inom partiet. Såväl1860 som1948 nominerade Demokraterna i nord- och sydstaterna olika presidentkandidater, medslaveriet respektiveJim Crow-lagarna som skiljelinjer. Republikanerna hade i dessa val starkt anammat program med udden riktad mot nämnda fenomen, vilket försvårade kohandel över partigränserna.[förtydliga]
En stor del av den demokratiska väljarbasen är etniska minoriteter. Klyftan mellan demokraterna och republikanerna bland minoriteter har varit relativt stabil mellan 1999 och 2016. Till exempel 63 % av hispaniska väljare identifierar som demokrater medan 27 % som republikaner.[14] Demokraternas ståndpunkter omkvotering ochmedborgerliga rättigheter, ekonomin och invandringen har lockat många minoriteter till partiet.
^Det finns 47 senatorer som är medlemmar i partiet; fyra obundna senatorer,Angus King,Bernie Sanders,Joe Manchin III ochKyrsten Sinema, är dock med i Demokraternas caucus, vilket i praktiken ger Demokraterna en majoritet på 51–49.
^Martis, Kenneth C.The Historical Atlas of the Congresses of the Confederate States of America 1861–1865 (1994)ISBN 0-13-389115-1. ss.3
^Gabriel J. Chin, "The 'Voting Rights Act of 1867': The Constitutionality of Federal Regulation of Suffrage During Reconstruction," 82 North Carolina Law Review 1581 (2004). Papers.ssrn.com. September 14, 2004.
^Rutland,The Democrats: From Jefferson to Clinton (1995) kap 5–6
^Hans Sperber and Travis Trittschuh.American Political Terms: An Historical Dictionary. Detroit: Wayne State University Press, 1962.
^Brands (2012),Grant Takes On The Klan,American History, s. 44.
^Selig Adler, The Isolationist Impulse: Its Twentieth Century Reaction (New York: The Free Press, 1957), 201
.svg){kind=logo}
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)