Daunium (på italienskaDaunia) är en historisk region i södra delen av denapenninska halvön, det område som utgör "sporren" på den italienska stöveln. Området motsvarar dagens administrativa provinsFoggia i regionenApulien. Området Daunium befolkades av, och har fått sitt namn från, detiapygiska folketdaunier.[1] Området kallas ocksåCapitanata.
Regionen Daunien var förmodligen något större än dagensFoggia då den sträckte sig fram till regionenMolise.[2]
Daunien beskrivs ofta i de antika källorna tillsammans medPeuketien ochMessapien. Tillsammans utgjorde de det fornaIapygien, som så småningom förvanskades tillApulien, det vill säga namnet på dagens administrativa region. Daunien hade i och med sitt läge vidAdriatiska havet mycket goda kontakter österut, det vill säga medGrekland ochMagna Graecia, och området varhelleniserat. Detta förstärktes förmodligen avAlexander I av Epirus och sedan han besegrats förlorade regionen en del av sin iapygiska prägling. Regionen kom att påverkas av romarna från och med327 f.Kr. Den smältdegel som uppstod ledde till en egenartad kultur.[1]
De huvudsakliga dauniska städerna varTiati,Uria,Casone,Lucera,Merinum,Sipontum,Coppa Nevigata,Cupola,Salapia,Arpi,Aecae,Vibinum,Castelluccio dei Sauri,Herdonia,Ausculum,Ripalta,Canosa di Puglia,Melfi,Forentum samtVenosa.[1]
De historiska källorna beskriveriapygerna (som daunierna var en del av) som en blandning mellankretaner ochillyrer. Iapygerna drev enligt de historiska källornaausonerna, som då bodde i området, på flykten. Idag visar forskning att tre olika illyriska folkstammar (daunier,peuceter ochmessapier) vid slutet av andra millenniet f.Kr. bosatte sig vid syditaliens östra kust, från sporren på italienska stöveln och nedåt. De första daunierna bosatte sig vidGargano, varifrån de spridit sig.[2]
Enligt legenden skulle en del daunier haft en kung vid namnDaunos, som erövrade området mellan flodernaBiferno (Molise) i norr ochOlfanto i söder. Med hjälp av kretensare skulle han ha försökt erövra ytterligare områden i söder samt grundat många viktiga städer, bland dessaSan Severo.[2]
Under medeltiden tycks inte området ha varit stadigvarande bebott. Mellan denlongobardiska perioden och denbysantinska perioden kombenediktermunkar frånMonte Cassino, bland dessa det blivande helgonetSeverinus av Noricum. VidVia Sacra Longobardorum byggdes runt år1000 ettkapell som sedan växte till stadenCastellum Sancti Severini[2]
Beteckningen Capitanata går tillbaka påcatapano, en administrativ funktion underBysantinska riket, och torde alltså vara av yngre datum än Daunien som beteckning på regionen.[3] Som bilden visar var Capitanata en så kalladgiustizierato iKungariket Bägge Sicilierna. Capitanata gränsade i norr motContado di Molise, i väst motPrincipato Ultra och i syd motterra di Bari. År1806 delades Capitanata i tre distrikt:San Severo i norr,Foggia i mitten ochBovino i söder.[3]